27 år och arbetslös

Jag har inte haft ett riktigt jobb tidigare. Haft en del sommarjobb som tonåring och har gått en del praktik senaste året. Jag gick på folkhögskola efter gymnasiet och sen ett år på KTH (Tekniskt basår). Efter det så har jag försökt studera på universitetet varje år, men lyckades inte fullfölja kurserna. Allt beror på psykisk ohälsa, men jag har dock inte varit sjukskriven. Jag är i kontakt med arbetsförmedlingen och får hjälp där, och jag utredds ifall jag har autism (personligen tror jag inte att jag har det).

Jag vet att det är svårt att konkurrera om jobb som kassapersonal/medarbetare osv. där många unga vänder sig. Men låt oss säga att jag går en yrkeshögutbildning där det är gott om jobb och lite konkurrens och att jag gör bra ifrån mig på en intervju och har rätt kompetens för jobbet. Hur pass mycket tror ni luckan i CV:t kommer betyda för arbetsgivare nu och i framtiden? Jag vet att det finns många andra faktorer som kan göra att jag inte får jobbet, men jag har bra betyg från grundskola och gymnasiet och om jag förklarar på ett ärligt sätt varför det har blivit som det har blivit så har jag väl en chans ändå?

Har tyvärr inte så mycket kontaktpersoner som kan rekommendera mig, men har 1-2 referenser från praktik hos ICA. Oavsett så kommer jag såklart inte ge upp och sluta tro, men jag tänkte om jag kunde få lite input från andra här.

[Indigo Jysyne]

Jag tror du har goda chanser att få ett jobb. Om det inte går kanske du kan få någon form av praktikplats först och på så sätt få in en fot. Du kanske har varit med i någon förening. Därifrån kan man ju också få referenser. Eller referenser från ditt tekniska basår. Du är ju inte så gammal så du har nog alla möjligheter. Bara man mår hyfsat bra så brukar det lösa sig. Om inte annat får du väl börja med ett mindre avancerat jobb och sedan jobba dig upp. Arbetsförmedlingen brukar ju ha olika stöd om man behöver hjälp att komma in på arbetsplatser. Jag hade en kompis som fick en praktik plats på en tidning och hon fick jobb där sedan efter det. Det finns också andra typer av stöd när man skall ut. Hoppas det löser sig för dig. Lycka till. Kram❤️

Tack för stödet. Ja, på något sätt ska det gå ❤️

Hej,
Du har alla möjligheter❤️. Det du erfar är stor livserfarenhet. Det du klarat av är en del av dina styrkor. Ge inte upp.
Du är heller inte är ensam i ditt sökande. Det krävs mod och energi när du söker jobb och tar ibland tid.

När jag läser jobbannonser, så står det väldigt ofta att de lägger stor vikt vid din personlighet. På de flesta arbetsplatser vill man ha bra personer, de flesta kan lära sig och utvecklas snabbt.

Tipsar om att komma in i någon av idrottens verksamhet. Att engagera sig och knyta kontakter i en organisation leder ofta vidare. Du har säkert en hel del erfarenhet som andra inte har.

Vi finns här.

[Indigo Komifu]

Du klarar dig!! står ut så löser det sig ska du se. Jag kan dela med mig av mig själv så kanske det känns bättre 🙂 . Jag är 29 år, 164 cm kort och en liten snopp. Jag har ingen utbildning, världens sämsta självkänsla och har ett obefintligt självförtroende. Jag blev traumatiserad  när jag var tio och blev mobbad av princip alla i min närhet i skolan. Tjejerna hade smitit in i duschrummet med hjälp av killarna ( som också mobbade mig ) så de kunde skratta åt min lilla skamfläck och att jag dessutom var kortare än alla på skolan. Jag kan inte gå en dag utan att hata mig själv och önska att jag var normal.

Alla på skolan kände mig som dvärgbögen, fittpojken eller smuts. Jag bytade till en anna skola till sist, men under 3 år fick jag först bli uppläxad av tjejerna att jag kommer aldrig att kunna hitta någon tjej som vill ha mig på grund av min längd och min lilla snopp, att jag aldrig kommer att bli en man och att jag inte ens är en pojke för jag uppfyller inte kraven.

Är långtidsarbetslös och har dessutom diagnostiserad Grav Dyslexi, jag kan skriva okej men när det gäller läsning så blir mitt närminne som en guldfisks, får läsa om ungefär 10 gånger innan något fastnar. Tänk dig att behöva läsa en bok 10 gånger bara för att komma ihåg vad den handlade om :/

Ironiskt nog så visar mina personlighetsdrag i i Arbetsförmedlingens tester att jag hade passat inom det akademiska som forskare, biolog, kemist eller akademiska yrken.

Kan förstå att luckan i ditt CV känns tungt för det gör mitt med. Men jag saknar kompetens och erfarenhet för allt jag söker, och kan bara drömma om att klara av studier på högskola på det tidsspannet du måste hunnit klart. Men jag lider med dig 🙁 styrkekram och en spark i röven på dig 🙂