Hem > Forum > Arbete & Skola > 13 åring accepterar inte ett nej

13 åring accepterar inte ett nej

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Hej! Jag går rakt på sak, min 13-åriga dotter skriker och gapar, visar varken respekt eller hänsyn för sin familj. Jag minns inte när hon var trevlig sist. Under flera år har det varit såhär. När t ex vi sagt att det är läggdags (mobilfritt nattetid är vi benhårda med) så har hon sparkat mig i ansiktet, kastat saker på mig, puttas och skriker. Väcker småsyskonen och skrämmer livet ur dem med sitt gapande. Lika med läxor och inför prov när vi säger att hon måste plugga, sitter hon hellre med mobilen. Hjälper inte till ett dugg här hemma. Jag och pappa sköter allt. Vi hämtar och lämnar och skjutsar och fixar så de ska ha det bra. Vill hjälpa med läxor, tar oss tid, får kläder och saker som hon vill ha. Försöker vara närvarande och schysst men vi får bara skit tillbaka. Är arg redan från början på morgonen. Hon och 12-åriga lillasyster tål knappt varandra och de bråkar konstant. Vi vet varken ut eller in snart. Vad ska ni göra för att förstärka vår relation. Det går inte att prata med henne, går inte att öppna dörren till rummet utan att få nåt i huvudet. Sist slängde hon en mobilladdare på pappa.
    snälla hjälp oss!

    <3 det låter hemskt jobbigt! En tanke är att jag tror sällan någon är sådär ursinnig och aggressiv ifall något inte är på tok? Alltså kan det vara något som hänt/händer i skolan? Det kanske även kan vara att man är missnöjd med sig själv – både till det yttre men även inre – och att det är olidligt att våndas i det? Därav kanske hon tar ut sig ilska på er som står närmst och för att hon på ett sätt ju kan? Alltså går det att hitta roten på problemet? Det låter definitivt inte som att det är ni som är källan till det här men att ni (föräldrar och syskon) blivit föremål just för hennes ilska? om det varit min dotter så hade jag låtit henne hålla på med mobilen, skippat alla göromål hemma, låtit läxorna ligga ifall det inte är av intresse för henne (det är ju hennes framtid). jag hade satsat på att skapa ro och bygga upp tilliten igen. Inga krav, inga måsten, utan bara försöka luska ut vad det är som pågår inom henne och sedan tänkt att man ger så lite som möjligt att bråka om. Erbjuda vapenvila. Jag tror kanske det kan leda till att hon själv då vill söka kontakt. I bästa fall blir det så.

    Hej, känner igen så mycket av det du skriver och lider verkligen med dig. Jag har en syster som är ett år yngre en mig och minns när vi var tonåringar, bodde med mamma och pappa så har vi haft det exakt likadant hemma. Jag har varit väldigt svårt att samarbeta med och kände mig ofta bara missförstått och orättvist behandlad. Syrran var jätte aggressiv, slog sönder saker, slog mig, även min mamma och skrämde skiten ur mig jätteofta.. sen många år senare när jag sökte vård för ångest, depression och utbrändhet så slutade det med att jag fick en adhd diagnos. Syrran gör sin utredning nu, men är ganska så säker på att hon också har det eller någon kombination. Mitt tips är att kolla upp det med din dotter, hon kanske har svårt att reglera känslor så som jag och min syster.. vilket ofta leder till bråkiga o tuffa situationer om man inte får rätt stöd 🙁 jag önskar mina föräldrar hade kollat upp det när vi var yngre, vi hade nog alla haft det mycket bättre idag. Hoppas att det här kan hjälpa på nåt sätt, stay strong <3

    Trådstartaren

    Tack för svar till er båda. Hur är din relation med systern nu? Mina tjejer hatar typ varandra. Jag blir otroligt ledsen över det.
    Vi hade en psykologkontakt ett tag (föräldrastöd) och det blev lite bättre. Dottern hade det jobbigt i åk. 6 med många konflikter i klassen. Lugnade sig lite i början av sjuan men nu har det gått lite tillbaka, även om jag känner att jag och dottern har det lite bättre nu. T ex sitter jag med henne en stund på kvällen, vi pratar, kollar lite iPad och jag ger lite massage för att hon ska lugna ner sig. Dock känner jag mig som bara en dörrmatta som duger till massage men jag hoppas att det har nån positiv effekt 🙂

    Kan mycket väl vara att hon är ”trasig” på insidan. Men vad har vi gjort som är så fel? Vi har ju ibland fått skydda oss från hennes sparkat och slag och då säger hon att var hårdhänta och slagit henne, vilket vi ALDRIG skulle göra. En gång fick pappa hålla fast henne då hon hällde en stor kanna vatten över mig och lillebror. Han är liten och blev helt livrädd. Syskonen är rädda för henne även om älskar sin lillebror och hon kan visa varma och fina känslor mot honom, vill honom väl. Hon verkar ha kompisar i skolan men umgås inte direkt efter skolan så mycket. Hon fungerar helt ok i skolan och lärarna verkar inte ha något negativt att säga. Tack och lov!!! Det är hemma som vi tar all skit. Kan tilläggas att jag mår så dåligt över det här så jag orkar knappt vara hemma.
    Fy, behövde verkligen få skriva av mig. Mina föräldrar har sett lite smakprov på det här och de blev helt förskräckta.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.