Hem > Forum > Varmprat > Våga prov-prata och fundera över ”Meningen med livet”

Våga prov-prata och fundera över ”Meningen med livet”

Visar 10 inlägg - 13 till 22 (av 22 totalt)
21
  • Trådstartaren

    Det är ett väldigt intressant ämne det här och som ligger mig varmt om hjärtat. Tror också att jag har förändrat mig lite sedan jag skrev första inlägget i tråden. Just det att vara en person som ger av sig själv -som meningen med livet – har för mig blivit något som jag har börjat ifrågasätta mer och mer. Liksom att vara som en ”produkt” i samhället som ska bidra, känns så himla klassiskt? Fokus för mig börjar mer och mer handla, tror jag, om att försöka ha kul i livet, ta vara på livet som man har fått, se det fina i det hela, försöka vara tacksam och rikta in sig på vad som gör en själv glad? Har en kompis som behövt tänka mest på sig själv i sitt liv och därför förstår jag att man kan behöva förändra sig senare i livet och göra motsatsen, börja bidra, men jag har liksom levt ett helt liv nästan med att ge av mig själv så behöver förändra mig har jag märkt för att hitta meningen med livet. Skrivit lite om det i en annan tråd: https://forum.mind.se/forum/vad-ger-ditt-liv-mening/trad/skapa-mening-i-sitt-liv-fa-vara-sig-sjalv Hur känner du där Blue Kasibi, mår du bra av att ge av dig själv, liksom ger det mening i livet eller är du i samma kapitel som mig att något annat behövs läggas till?

    Återigen en klok tanke du har! Kan det vara så att meningen i livet kan vara att se vilket behov som man har i stunden och kunna skapa bästa förutsättningar för att en själv ska utvecklas till något bättre?
    Angående att ge av sig själv så tycker jag att jag oftast mår bättre om jag kan få hjälpa någon annan. Jag känner mig liksom behövd då och istället på att fokusera på mina egna destruktiva tankar kanske jag kan använda dem till en styrka för att hjälpa någon annan i en snarlik situation? Jag ser mig inte som en produkt i någon mening för det. Tänker snarare att det är en fin mening i livet att också få hjälpa andra. Men det kan ju vara lite olika beroende på vilka situationer du och jag utgår från när vi funderar kring det här. Är det liksom i jobb-sammanhang att det gäller att prestera och ge på det sättet eller hjälpa en vän.

    Ja, absolut, tror också på det med behovet. Tänker lite på t ex en terapeut som hjälper en person och då känner meningsfullhet. Eller om vi säger att man hjälper en vän och märker att man tänker ”nu känner jag mening”. Där har jag märkt att jag inte känner så stark meningsfullhet längre, precis som jag misstänker att en terapeut kanske inte gör efter typ 30 år i tjänsten, hehe. Däremot om jag t ex leker med mina syskonbarn, eller åker båt i skärgården och får frihetskänslor, där har jag liksom en underskott och känner då oerhört snabbt meningsfullhet. På så samma sätt när jag varit djup deprimerad så har inga utsikter i världen hjälpt mig då, det som varit meningsfullt då har istället varit relationer och trygghet. Så tror absolut på det du sa där om att identifiera vilket behov man har och sedan se till så man tillfredsställer där man har något underskott? Och att detta förändras över tid?

    Har du något sånt område som du vet skänker mest meningsfullhetskänslor för dig just nu? <3

    Trådstartaren

    Ja, absolut, tror också på det med behovet. Tänker lite på t ex en terapeut som hjälper en person och då känner meningsfullhet. Eller om vi säger att man hjälper en vän och märker att man tänker ”nu känner jag mening”. Där har jag märkt att jag inte känner så stark meningsfullhet längre, precis som jag misstänker att en terapeut kanske inte gör efter typ 30 år i tjänsten, hehe. Däremot om jag t ex leker med mina syskonbarn, eller åker båt i skärgården och får frihetskänslor, där har jag liksom en underskott och känner då oerhört snabbt meningsfullhet. På så samma sätt när jag varit djup deprimerad så har inga utsikter i världen hjälpt mig då, det som varit meningsfullt då har istället varit relationer och trygghet. Så tror absolut på det du sa där om att identifiera vilket behov man har och sedan se till så man tillfredsställer där man har något underskott? Och att detta förändras över tid? Har du något sånt område som du vet skänker mest meningsfullhetskänslor för dig just nu? <3

    hmm, det låter som om du har fått dra ett lite för tungt lass när det gäller att stötta andra?

    Ang det där med terapeuten som jobbat i 30 år och börjar tappa den där meningsfullheten, det är så jag upplever min psykolog! Haha….han verkar ofta tappat hoppet om att kunna hjälpa liksom. Han hänvisar mig bara vidare….känner mig lite som ett hopplöst fall.
    Det där med frihetskänsla saknar jag och längtar efter! Just nu skulle jag vilja äga ett hem med utsikt över vattnet och åtminstone känna att friheten finns där någonstans.
    Om jag har något område där jag känner meningsfullhet just nu?…nej, inte egentligen…har varit nere i skorna sedan jul…och det är för mycket på jobbet…meningen med livet känns långt borta…men jag har nyss hittat en vän som också är ensam och vi har bestämt att vi kan vara ensamma tillsammans (både han och jag är separerade nyligt men inte ute efter en nu relation) så vi håller varandra sällskap och stöttar varandra lite lagom. Du då? Känner du meningsfullhet över något just nu?

    Vad fint det låter med den nya vännen och att ni kan ge varandra sällskap. Men oj, det lät ju inget vidare med terapeuten och att känna sig som ett hopplöst fall. Säkert ligger det jättemycket hos honom att han tappat gnistan kanske? Hoppas du inte tar åt dig för mycket av det beteendet! Förstår att det är tungt att behöva bli sedd på det sättet istället för att bli stärkt och lättad efter en träff.

    Ja, visst är det så. Burit för mycket. Har någon överutvecklad ansvarskänsla som kan ta överhanden. Hörde någon säga att människor som hjälper andra ofta brukar ha blivit försummade som barn. Att det finns ett grundtrauma av brist på kärlek och omsorg som gör att man kan agera så längre upp i åldrarna. Något samband där. Försöker jobba på det.

    Låter underbart med havsutsikt och att få känna av friheten! Längtar också så efter det. Blicka ut över havet kan ge ett sånt fantastiskt lugn.

    Trådstartaren

    Vad fint det låter med den nya vännen och att ni kan ge varandra sällskap. Men oj, det lät ju inget vidare med terapeuten och att känna sig som ett hopplöst fall. Säkert ligger det jättemycket hos honom att han tappat gnistan kanske? Hoppas du inte tar åt dig för mycket av det beteendet! Förstår att det är tungt att behöva bli sedd på det sättet istället för att bli stärkt och lättad efter en träff. Ja, visst är det så. Burit för mycket. Har någon överutvecklad ansvarskänsla som kan ta överhanden. Hörde någon säga att människor som hjälper andra ofta brukar ha blivit försummade som barn. Att det finns ett grundtrauma av brist på kärlek och omsorg som gör att man kan agera så längre upp i åldrarna. Något samband där. Försöker jobba på det. Låter underbart med havsutsikt och att få känna av friheten! Längtar också så efter det. Blicka ut över havet kan ge ett sånt fantastiskt lugn.

    oj vad jag tycker om att prata med dig känner jag!
    jo, psykologen är rätt reda för att gå i pension känns det som. Men han säger att han försöker stötta mig, däremot finns min typ av vård hos vuxenpsykiatrin och inte på hälsocentralen. Men känner inte alls att jag får hjälp där än..hittills har jag åkt på ett drogtest och ett alkoholtest, samt att de ger mig mediciner men följer aldrig upp.
    Det där du sa stämmer nog om att det finns ett grundtrauma i botten. En känsla att man vill hjälpa och stötta och finnas där, att trösta och bry sig om kanske pga en avsaknad från något sedan barndomen. Men det låter bra att du försöker jobba på det! Jag har också lite trauman att jobba på.
    var i Sverige bor du? Du behöver inte svara om du inte vill!

    Detsamma, tänkte precis samma sak att det var himla trevligt och avslappnat att prata med dig här i tråden. Roligt! Jag bor i Stockholm. Var i Sverige bor du?

    Usch, vad tråkigt att du inte får någon vidare hjälp därifrån och inga uppföljningar heller. Mediciner i all ära men det måste ju liksom hända något också. Hoppas han rundar av snart och går i pension så du får en ny!

    Efter pandemin är meningen med mitt liv att söka vård igen, haha. Tänkte försöka mig på ångestmottagningen och få KBT. Har även fått tips av en kompis att gå på en ”traumarealease”, någon ansiktsläsning och liknande. Lite flummigt kanske men jag är lite desperat.

    Kyrkor och havet var himla fina påminnelser att tänka på! Frihetskänslorna det ger.

    Har du någon meningen-med-livet-efter-pandemin – plan?

    Trådstartaren

    Detsamma, tänkte precis samma sak att det var himla trevligt och avslappnat att prata med dig här i tråden. Roligt! Jag bor i Stockholm. Var i Sverige bor du? Usch, vad tråkigt att du inte får någon vidare hjälp därifrån och inga uppföljningar heller. Mediciner i all ära men det måste ju liksom hända något också. Hoppas han rundar av snart och går i pension så du får en ny! Efter pandemin är meningen med mitt liv att söka vård igen, haha. Tänkte försöka mig på ångestmottagningen och få KBT. Har även fått tips av en kompis att gå på en ”traumarealease”, någon ansiktsläsning och liknande. Lite flummigt kanske men jag är lite desperat. Kyrkor och havet var himla fina påminnelser att tänka på! Frihetskänslorna det ger. Har du någon meningen-med-livet-efter-pandemin – plan?

    Stockholm säger du? Ja, där finns kanske mer olika typer av möjligheter till vård…I Norrland har vi inte lika många alternativ tror jag, haha.. Till veckan ska jag ha möte med psykologen och ett telefonmöte med psykiatrin, känns lite jobbigt då det känns som jag som sagt inte kommer någon vart.

    Det där med traumarealease lät spännande tycker jag! Jag vill ha en recension sen! Hihi

    ”Efter pandemin” börjar låta lite som ”När jag vunnit på lotto”. Men det jag vill efter pandemin är att kunna resa till mitt ”andra hem” som ligger i Grekland. Jag kommer inte därifrån men har vuxit upp alla skollov där i princip. Har en ”bonusfamilj” där som jag också saknar. Sen längtar jag efter festivaler, andra människor, framförallt andra GLADA människor som vågar känna hopp om livet igen.

    Hej!

    Det kanske låter lite kliché, men meningen med livet är… att leva? Vi människor har en förmåga som är både väldigt bra och dåligt: vi kan reflektera om det vi gör. Och tyvärr så har livet många stunder där det rullar på per automatik: vi gör det vi måste, det vi bör och hinner inte med det vi vill. Sedan tittar vi tillbaka och blir medvetna om att tiden har gått på att diska, ta hand om hemma, jobba och sitta i soffan för att återhämta sig. Då jämför vi det med det vi ”tror” att livet ska vara (en fin film eller en Coca-Cola reklam) och blir ledsna för det.

    Jag lärde mig för länge sedan att det inte finns någon mening med livet som kommer påstått utanför, utan det är vi själva som behöver hitta på meningsfulla saker. Det är därför ingen kan säga något som passar för alla: det är så individuellt!

    För 20 år sedan var jag på ett café för att beställa en chokladmunk. Medan jag väntade, en äldre man stod precis bredvid mig och frågade servitören om servetter. Jag hade dem bredvid mig, så jag tog dem och gav några till mannen, som log och tackade. Då kände jag mig glad inuti. Jag lärde mig att det är de små grejerna som gör mig glad: att hjälpa någon även om det är en pyttelite grej, att smygdansa när jag väntar på att hämta mat på ICA, att titta på folk i ögonen och säga ”hej”. Att sitta i soffan och titta på teve är lik värdefull som att sätta sig ner och skriva en bok, bara om det är det som kroppen vill!

    Så! Meningen med livet… Ja du! Det är att hitta och hitta på små grejer varje dag som gör en och andra le 🙂

    Trådstartaren

    Hej! Det kanske låter lite kliché, men meningen med livet är… att leva? Vi människor har en förmåga som är både väldigt bra och dåligt: vi kan reflektera om det vi gör. Och tyvärr så har livet många stunder där det rullar på per automatik: vi gör det vi måste, det vi bör och hinner inte med det vi vill. Sedan tittar vi tillbaka och blir medvetna om att tiden har gått på att diska, ta hand om hemma, jobba och sitta i soffan för att återhämta sig. Då jämför vi det med det vi ”tror” att livet ska vara (en fin film eller en Coca-Cola reklam) och blir ledsna för det. Jag lärde mig för länge sedan att det inte finns någon mening med livet som kommer påstått utanför, utan det är vi själva som behöver hitta på meningsfulla saker. Det är därför ingen kan säga något som passar för alla: det är så individuellt! För 20 år sedan var jag på ett café för att beställa en chokladmunk. Medan jag väntade, en äldre man stod precis bredvid mig och frågade servitören om servetter. Jag hade dem bredvid mig, så jag tog dem och gav några till mannen, som log och tackade. Då kände jag mig glad inuti. Jag lärde mig att det är de små grejerna som gör mig glad: att hjälpa någon även om det är en pyttelite grej, att smygdansa när jag väntar på att hämta mat på ICA, att titta på folk i ögonen och säga ”hej”. Att sitta i soffan och titta på teve är lik värdefull som att sätta sig ner och skriva en bok, bara om det är det som kroppen vill! Så! Meningen med livet… Ja du! Det är att hitta och hitta på små grejer varje dag som gör en och andra le 🙂

    Men åh så fint skrivet!!!! Det är de små sakerna som räknas och blir betydelsefulla!

    jag tror att vi mår bättre om vi även har drömmar/mål/framtidsplaner så vi har något att sträva mot och längta till. Som att det också kan bli en mening i livet på sätt och vis 🥰

    Hej!

    Fina diskussioner ni har. Hade jag inte varit för trött, och haft en något tung kväll hade jag mer än gärna engagerat mig i den.

    För nu vill jag bara flika in:

    Red Simyna, känner du till AcOA? I en av böckerna som handlar om AcOA står det om barndomstrauma och lite det du beskriver ”överutvecklad ansvarskänsla”.

    Själv får jag fundera på vad meningen med livet är/ska vara. Jag är lite i en dead end för tillfället, men knatar på ändå, mot de mål jag satt tidigare.

Visar 10 inlägg - 13 till 22 (av 22 totalt)
21

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.