Hej!
Min familj består av mig, min son och dotter, min sambo och hens son och dotter. Vi lider alla av psykisk ohälsa på olika sätt. Jag har lättare att se de andras ohälsa klart. Min sambo har återkommande djupa depressioner. Förmodligen också asperger och adhd. Han upplever alla känslor väldigt starkt och även när han inser att hans känslomässiga reaktion inte står i proportion till en viss situation har han svårt att hålla in sina känslor. Jag är också känslig så även om han lyckas att inte ge så stora uttryck märker jag det.
Hans son har autism, går på gymnasiet. Han har en helt egen dygnsrytm och sover 12 timmar problem och är sen uppe ett dygn. Han är väldigt smart men skolan går ändå sisådär pga sömn och kanske annat.
Sambons dotter har svårt med uthållighet, att starta och hittar på en del dumheter. Hon går också på gymnasiet.
Min dotter har adhd och ptsd efter övergrepp i tidiga tonåren från hyfsat jämnåriga. Hon umgicks med fel folk och drack mycket. Hon har flyttat hemifrån men tillhör ju ändå familjen.
Min son har autism. Han blev en sk hemmasittare i sin förra skola. Nu har han bytt skola och går i princip varje dag. Hans pappa är alkoholist och har svåra problem med tvångstankar.
Och jag då..? Jag har ingen diagnos. Mår ganska ofta dåligt men tänker att det beror på dels alla jobbiga saker som hänt, dels att jag inte kan fatta vad jag borde göra, hur man gör liksom..det här med att leva. Känns som att jag missar nåt som alla andra fattar utan att de, eller jag, kan säga vad det är. Jag reagerar ibland jättestarkt när jag på omgivningen förstår att jag inte borde. Ibland känner jag ingenting.
När jag läser vad jag skrivit känns det som ett liv i kaos. Men så är det inte. Jag har aldrig haft så här bra. Även om min sambo mår dåligt så är han en fantastisk person! En intelligent, varm, rolig människa med fina värderingar. Jag älskar honom mycket och tycker mycket om oss allihop i vår brokiga familj. Jag är dock rädd att svårigheterna mellan mig och sambon som blir när vi missförstår varandra ska tära för mycket på oss. Vi kan prata bra och är båda inne på att få vårt förhållande att fungera. Men det är jobbigt. Kommer jag orka? Kommer min sambo orka?
