Passar Jag in här?

[Blue Dinelu]

Jag har den ovanliga sjukdomen schizotyp störning. Och så lider Jag av ångest. Har diabetes typ 2 och psoriasis på fötterna. Hundar skäller på mig. Dom känner väl på sig att något är fel. Men katterna tycker om mig. Dom brukar komma fram och hälsa när Jag är ute. Jag har inga tänder. Fyller 56 till sommaren. Är ensamstående utan barn. Jag tycker inte om att ta på någon eller att någon tar på mig. Har varit utsatt för lindrigare sexuella övergrepp och alkohol, drogmissbruk som barn. Har boendestöd vid 6 tillfällen i veckan. Jag har hand om min medicin själv, som Jag hämtar på psyket varannan vecka. Och Jag dricker kaffe och tar mig en cigg när Jag vaknar på morgonen. Jag känner mig inte direkt deppig. Det går bra så länge inget konstigt händer. Försöker undvika panik och oro och försöker ta det så lugnt som möjligt dag för dag. Har sjukbidrag, förtidspension och sköter min ekonomi själv, utan godman.

Mvh/Katten

[Blue Mylevy]

Hej!

Om frågan är om du passar in här på forumet, så skulle jag vilja säga självklart gör du det, och hälsa dig Välkommen. Tyvärr är här inte många som är äldre, vad jag förstår. Men här finns några, bland annat jag (är femtionio). Och skulle du vilja ha någon att samtala med lite smått, så finns i alla fall jag.

[Blue Dinelu]

Det gör inget hur gammal man är, tycker Jag. Vi är alla lika stora kålsupare, bara det att vi lever under olika tider i detta universum.

Idag har Jag varit på psyket och samtalat och fått ut min apodos-rulle. Sedan var Jag hos Morsan, graven och planterade en lökväxt. Jag vet inte vad det blir för sorts blomma av den. Egentligen ska man plantera lökar på hösten, men skit samma 😀

Hjärtligt välkommen hit!

Måste säga att jag älskar det du skriver där om att vi är lika goda kålsupare. Underbart uttryckt! Och visst är det så. Att vi lever i olika tider av universum tycker jag också var så himla klokt och vackert sagt.

Du verkar ha ett fint inre och en varm själ <3

 

[Blue Dinelu]

Morsan dog i somras. Hon hade inga tillgångar, så Jag trodde socialen skulle betala begravningen. Hon hade pension från både Sverige, Norge och Finland. Så det blev lite komplicerat med dödsboanmälan, bouppteckning. Socialen vägrade betala pga att det saknades en lapp från den Finska banken. Dom ville inte hjälpa mig att fixa det. Dom avslog ärendet och skickade mig till förvaltningsrätten. Jag fick överklaga.

Fick ringa Finska ambassaden och fråga vad pensionsmyndigheten i Finland heter och vad dom hade för nummer. Och dom i sin tur ville ha hennes Finska personnummer som hon hade fått då hon jobbade där. För att få det fick Jag kontakta Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i Finland. Och dom ville ha 16 euro för den lappen. Till slut efter många om och men, fick Jag tag i kontoutdraget från hennes Finska bank, som Jag i min tur fick skicka till förvaltningsrätten. Och det var före Jul som Jag skickade in det.

 

Jag har fått begravningsbyrån att vänta med betalningen tills Jag hör från förvaltningsrätten. Rätten verkar inte ha särskilt bråttom med att hjälpa mig. Jag får inget svar. Och idag damp det ner inkasso på nästan 40 000 kr. Jag vet inte vad Jag ska göra? Låna pengar? Men då kanske det blir så att Jag inte får igen mina pengar av socialen?

Jag var så glad i morse, men nu känns det som rena döden för mig

[Blue Mylevy]

Blue Dinelu skrev:

Morsan dog i somras. Hon hade inga tillgångar, så Jag trodde socialen skulle betala begravningen. Hon hade pension från både Sverige, Norge och Finland. Så det blev lite komplicerat med dödsboanmälan, bouppteckning. Socialen vägrade betala pga att det saknades en lapp från den Finska banken. Dom ville inte hjälpa mig att fixa det. Dom avslog ärendet och skickade mig till förvaltningsrätten. Jag fick överklaga. Fick ringa Finska ambassaden och fråga vad pensionsmyndigheten i Finland heter och vad dom hade för nummer. Och dom i sin tur ville ha hennes Finska personnummer som hon hade fått då hon jobbade där. För att få det fick Jag kontakta Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata i Finland. Och dom ville ha 16 euro för den lappen. Till slut efter många om och men, fick Jag tag i kontoutdraget från hennes Finska bank, som Jag i min tur fick skicka till förvaltningsrätten. Och det var före Jul som Jag skickade in det. Jag har fått begravningsbyrån att vänta med betalningen tills Jag hör från förvaltningsrätten. Rätten verkar inte ha särskilt bråttom med att hjälpa mig. Jag får inget svar. Och idag damp det ner inkasso på nästan 40 000 kr. Jag vet inte vad Jag ska göra? Låna pengar? Men då kanske det blir så att Jag inte får igen mina pengar av socialen? Jag var så glad i morse, men nu känns det som rena döden för mig

Fy f-n, för denna dumhet och okänslighet, från samhällets sida. Jag hade nog blivit lika frågande om vad att göra, och modfälld, som dig. Men jag hade nog kontaktat socialen, och pratat med dem först, om hur läget är och att du är rädd att förlora de pengar du får från dem. Och fråga hur att undvika att det eventullet blir konflikt med dem.

[Blue Dinelu]

Jag glömde nästan att tacka för svaren, så det gör Jag nu. Och tack för att Jag är välkommen här 😀

Boendestödet ska hjälpa mig att ringa till inkassot i nästa vecka. Morsan bodde i en annan kommun. Här Jag är, funkar allt bra med socialen och boendestödet. Men i den andra kommunen verkar allt vara väldigt svårt. Till och med Morsan sa det när hon levde. Man får olika hjälp beroende på vart man bor verkar det som.

Det var meningen att Morsan skulle flytta hit. Jag hade satt upp henne på ett trygghetsboende. Allt var klart, men så dog hon av hjärtsvikt. Hon borde fått leva i 10 år till. Hon var lika gammal som Kungen.

Sorg…

Förvaltningsrätten blir aldrig klara. Och Jag bara väntar och väntar.

[Blue Mylevy]

Ber lite om ursäkt för mitt förra inlägg, där jag skrev om att kontakta socialen först, för att inga pengar skulle utebli. Jag insåg ganska så snart att det ju inte är därifrån du får dina pengar, utan från Försäkringskassan, vilket du ju hade skrivit i ditt första inlägg. Får skylla på att jag blev en del frustrerad när jag läste om främst utskicket av inkasso-brevet, och såg lite rött. Men jag har också en del svårt att tänka och koncentrera mig, då jag inte mår speciellt bra inuti. Sen är jag är inte heller speciellt intelligent. Nåväl.

Jättebra att du får hjälp av boendestödet, i alla fall. Att liksom slå två kloka huvuden ihop, och det blir så mycket lättare att få en överblick hur att göra. Och, jo, “Sorg…”, att det då överhuvudtaget blir krångel med myndigheter när det handlar om dödsfall.

[Blue Dinelu]

Vi är inte riktigt kloka 😀

Jo du är smart. Ser bra ut det du skriver i alla fall. Jag har också svårt att koncentrera mig. Ibland när Jag ser på film händer det att Jag fattar noll. Tänker på något helt annat än filmen. Jag får ingen ro. Det borde finnas något färdigt system om hur man ska göra med döingarna, så livet kan gå vidare.

Mvh/Katten

[Blue Mylevy]

Nja, så är det nog inte. Fast det krävs i alla fall en viss intelligens att inse att man inte är det. Och, jag tycker du har rätt, “Vi är inte riktigt kloka”, inte många av oss i alla fall.

Ja, så är det för mig med, när jag spanar på någon film eller dylikt. Det är egentligen ingen större idé. Men ibland så är det något, eller någon film, som fångar uppmärksamheten, och då är det väl värt den lilla slags flykt som blir (när hjärnan fokuserar på annat).

Ja, det borde ju inte vara så svårt att få till acceptabla rutiner när någon gått bort. Att det också ges hjälp och stöd till anhöriga. Men, nejdå, det skall sugas ut det sista, så mycket det bara går, från anhöriga och den som dött.

[Blue Dinelu]

När Jag var barn och gick i första klass, fick jag göra ett test. Fick skriva och rita saker. En segelbåt tror Jag det var. Kommer inte ihåg så noga. Och så fick Jag lägga träklossar i en viss ordning, har Jag för mig. Dom ville väl se om Jag var normalt begåvad. Jag fick i alla fall gå kvar i min klass.

Farsan sa att Jag var halvgalen. Dom pratade om mig, men inte med mig. Han hör allt sa dom om Jag försökte lägga mig i samtalen. Det var ingen som ville förklara saker för mig. Hur man gör med allting?

Fick gå hos en barnpsykolog. Jag tyckte det var skittråkigt. Var inte mogen för sånt prat. Det var sådana där jobbiga psykologer förr. Dom pratade entonigt och avslöjade inte något om sig själva. Om man försökte skoja lite fick man inget svar. Jag fattade inte vad Jag skulle där att göra? Det är väl inget fel på mig, tänkte Jag.

Så Jag började min karriär som psykfall redan som barn.

[Blue Mylevy]

Blue Dinelu skrev:

När Jag var barn och gick i första klass, fick jag göra ett test. Fick skriva och rita saker. En segelbåt tror Jag det var. Kommer inte ihåg så noga. Och så fick Jag lägga träklossar i en viss ordning, har Jag för mig. Dom ville väl se om Jag var normalt begåvad. Jag fick i alla fall gå kvar i min klass. Farsan sa att Jag var halvgalen. Dom pratade om mig, men inte med mig. Han hör allt sa dom om Jag försökte lägga mig i samtalen. Det var ingen som ville förklara saker för mig. Hur man gör med allting? Fick gå hos en barnpsykolog. Jag tyckte det var skittråkigt. Var inte mogen för sånt prat. Det var sådana där jobbiga psykologer förr. Dom pratade entonigt och avslöjade inte något om sig själva. Om man försökte skoja lite fick man inget svar. Jag fattade inte vad Jag skulle där att göra? Det är väl inget fel på mig, tänkte Jag. Så Jag började min karriär som psykfall redan som barn.

Hemskt det där, egentligen. När någon inte passar in i mallen helt och fullt, som du när du var liten. Och det ändå skall försökas tryckas ned i formen som alla är tänkta att stöpas i. Hemskt också att de inte pratade med dig om det, om vad det handlade om. Å andra sidan, så kanske de inte ens visste (förmodligen inte). I själva verket var/är du istället mycket speciell, med andra egenskaper, och hade/har förmodligen så mycket större begåvningar inom något eller några områden där andra inte hänger med alls.