Jodå, det är gött att få undan lite. Fast den där känslan av att vilja hiva mycket har kommit att bli ganska så stor. Har så mycket grejer som egentligen bara står, och förmodligen inte kommer att användas mera. Men så svårt det är att hiva saker, speciellt sådana som ligger mig lite varmt om hjärtat. Och sådant som förmodat har lite av värde. Sen sådant som är förmodat av lite värde har jag tänkt att försöka få sålt, men så svårt jag har att liksom komma till skott.
Nja, inte så väldigt mycket grejer, där i bilen. Men förmodat lite mer än vad folk har i allmänhet. Det har varit att jag tänkt ganska så mycket på att kunna vara lite beredd när det väl händer något med bilen, och jag har försökt att ha med mig sådant man kan behöva när man väl står där; som någonstans lite öde, mitt i natten, och under vinterhalvåret, exempelvis. Men sen är det också så att det inte är någon speciell fart på mig, och det blir heller inte så mycket som jag bär med mig vid varje vända (vill minnas att det nu har blivit åtta vändor jag gått upp och ned, under totalt tre nätter). Det är dock inte så mycket det där med att orken tryter. Utan det är mer som om jag släpar på något tungt hela tiden, samtidigt som något dessutom liksom trycker ned mig. Konstig känsla det där, och jag liksom lunkar fram. Nå, det är i alla fall skönt att få fått upp allt där nere ifrån bilen. Främst så att det inte blir stulet (vilket egentligen är lite konstigt att det inte hänt, då bilen ju stått där nere under över ett och ett halvt år nu). Det är inte speciellt av värde, dock, det jag haft där i bilen. Men att eventuellt köpa nytt sen, om det blir någon mer bil, kommer att bli lite dyrt.