Jag orkar inget mer, har fuckat upp mitt liv

Jag har mått dåligt o haft depression i ett antal år, men de verkar inte blir ngt bättre. Jag har haft självskadebeteende i 4 år, sen jag var 11, panikattacker sen mina föräldrars skilsmässa när jag var 6, o de var p.g.a min pappa. Han var väldigt våldsam o sa dumma saker om mig, o kastade saker på väggarna o jag mådde dåligt där hela tiden att jag började få panikattacker när jag var runt 6/7. Inget barn ska behöva gå igenom de.

men nu har allting gått rent åt helvete. Jag har försökt ta mitt liv 2-3 ggr, hamnat på psyk, går på antidepressiva som suger o nu har jag börjat med en annan grej, nämligen alkohol. De tar bort min ångest ps länge jag e full, men sen blir allting bara värre. Snälla vad ska jag göra, innan de är försent!!!

Hej fina du. Jag ville så gärna svara på det du skrev. Inget barn ska gå igen idet du gått igenom. Jag har samma erfarenhet, båda mina föräldrar var extremt våldsamma och sa helt fruktansvärda saker om mig. Jag är nu 33 år gammal och jag undrar har du någon i din närhet som du kan lita på och nå ut till, så du kan få riktigt stöd? Någon som får dig att må bra? Om de antidepressiva får dig att må sämre, kan du få en annan sort. Du ska inte behöva må så dåligt och det kan även va en biverkan av medicinerna. När det känns helt hopplöst ge dig själv tid, tex försök att titta på tv istället el vad som helst som inte e alkohol. Vad gillade du att göra när du var liten? jag målar när jag mår som värst eller springer intervall på så sätt tvingar jag hjärnan att få endorfiner så allting inte bara stannar i nattsvart. Jag målar ut allt jobbigt som jag känner inombords eller skriver febrilt på datorn. Livet är värt att leva men ibland måste man gå igenom nattsvarta och hopplösa perioder tills solen skiner igen. Det är som enorma moln men det är inte den du är, moln driver bort ibland snabbare än man tror. Du är så mycket mer än dina känslor och tankar och allt skit du gått igenom. Du är DU och det är så mycket viktigare än allt annat. Hoppas nåt jag skrev kan hjälpa. Stor kram

Hur gammal är du tjejen,  är du inlagd på psyk nu? Hur är det där inne, tar dom hand om dig får du prata om dina känslor?

Jag befinner mig också i en jobbig och hemsk situation då jag inte heller vill leva men är rädd för att skada mig. Men jag är fortfarande hemma och vågar inte ta modet att åka in.

Jag läser att du tar Antidepressiva men att det inte hjälper.. Jag har läst om det att vissa personer kan må sämre i början och att tar långt tid att medicinen ska hjälpa. Sen om du har tagit det längre och inte fungerar så kanske du får sluta med den medicinen för den kan förstöra dig.

Det är sista valet man ska gå. DU behöver prata ut!

Eftersom du skriver att du dricker betyder det att du inte är inlagd längre utan att du är hemma bara? Om du har tankar att ta ditt liv så måste du få hjälp nu och ta den hjälp du behöver. Gör allt du kan.

Jag har också mått väldigt dåligt. Jag har blivit tvångsomhändertagen och inlagd på psyket, för mer än 20 år sedan.

Jag upplevde världen där inne som en helt annan värld.

Det var livet utanför, vardagen som blev svår att hantera. Det tog lång tid att förstå vad som var vad. Att kapitulera inför Guds kärlek blev min grund att stå på. Jag har ibland mått dåligt de mer än 20 åren också men jag faller inte så djupt.

Anonym skrev:

Hur gammal är du tjejen, är du inlagd på psyk nu? Hur är det där inne, tar dom hand om dig får du prata om dina känslor? Jag befinner mig också i en jobbig och hemsk situation då jag inte heller vill leva men är rädd för att skada mig. Men jag är fortfarande hemma och vågar inte ta modet att åka in. Jag läser att du tar Antidepressiva men att det inte hjälper.. Jag har läst om det att vissa personer kan må sämre i början och att tar långt tid att medicinen ska hjälpa. Sen om du har tagit det längre och inte fungerar så kanske du får sluta med den medicinen för den kan förstöra dig. Det är sista valet man ska gå. DU behöver prata ut! Eftersom du skriver att du dricker betyder det att du inte är inlagd längre utan att du är hemma bara? Om du har tankar att ta ditt liv så måste du få hjälp nu och ta den hjälp du behöver. Gör allt du kan.

 

Hej! Jag är femton, fyllde femton den 3 juli. Nej jag är inte inlagd just nu, men jag ska bog bli de. Både p.g.a min psykiska hälsa men oxå mitt drickande. Ja jag vet att man kan må dåligt av medicinerna när man precis har börjat ta de, de brukar ge effekt av de antidepressiva man tar efter två veckor, men de skiter sig bara enligt mig. Jag är glad av så mycket positiv feedback, de värmer mig!

Jag har ju kontakt med bup eftersom jag är under 18, men de hjälper inte enligt mig.

Tack för alla fina svar! Puss o kram❤️

Anonym skrev:

Hur gammal är du tjejen, är du inlagd på psyk nu? Hur är det där inne, tar dom hand om dig får du prata om dina känslor? Jag befinner mig också i en jobbig och hemsk situation då jag inte heller vill leva men är rädd för att skada mig. Men jag är fortfarande hemma och vågar inte ta modet att åka in. Jag läser att du tar Antidepressiva men att det inte hjälper.. Jag har läst om det att vissa personer kan må sämre i början och att tar långt tid att medicinen ska hjälpa. Sen om du har tagit det längre och inte fungerar så kanske du får sluta med den medicinen för den kan förstöra dig. Det är sista valet man ska gå. DU behöver prata ut! Eftersom du skriver att du dricker betyder det att du inte är inlagd längre utan att du är hemma bara? Om du har tankar att ta ditt liv så måste du få hjälp nu och ta den hjälp du behöver. Gör allt du kan.

 

Hej! Jag sitter nästan o gråter eftersom jag tyckte du skrev så fint till mig, jag ksk låter blödig men, jag tyckte har inte haft ngn som säger så till mig innan. Jag har dock min mamma som alltid finns där. Hon är verkligen den bästa. Jag vet att man ska skingra tankarna från allt dåligt man har, så man kommer bort en stund. De brukade funka när jag var lite mindre. Så när min papp fick utbrott tog jag min lilla syster i handen och jag låste in henne och mig i mott rum. Där satt vi och ritade o skrev o sånt.

Jag tyckte verkligen om att skriva, de gör jag fortfarande, de tar liksom bort en till någonstans där du har kontrollen och där du kan bestämma. Allt är så fridfullt, där ingen kan komma åt än. Så brukade jag känna, och de gav mig hopp och självsäkerhet. Men när jag blev äldre, funkade de intr. Tack ändå för de fina du skrev, de värmer mig, puss o kram❤️

Anonym skrev:

Hej! Jag är femton, fyllde femton den 3 juli. Nej jag är inte inlagd just nu, men jag ska bog bli de. Både p.g.a min psykiska hälsa men oxå mitt drickande. Ja jag vet att man kan må dåligt av medicinerna när man precis har börjat ta de, de brukar ge effekt av de antidepressiva man tar efter två veckor, men de skiter sig bara enligt mig. Jag är glad av så mycket positiv feedback, de värmer mig! Jag har ju kontakt med bup eftersom jag är under 18, men de hjälper inte enligt mig. Tack för alla fina svar! Puss o kram❤️

 

OJ, stackars dig, 15 år och du mår som du gör. Att en tjej som du ska gå igenom det här är tragiskt. Att du stoppar i dig alkohol i den åldern är inte bra och jag önska att det fanns ett sätt för dig att kunna sluta. Gör dig själv en tjänst och bara sluta jag vet att det låter svårt men om du gör det kommer du se att ” DET GÅR ” att fortsätta livet ändå. Jag är 20 år och jag lider av psykisk ohälsa och dödlig svartsjuka, besvikelse av min pappa. Och det är nu jag brast ut för att jag inte orkade mera men jag KÄNNER JUST IDAG ska jag ta mig upp och ta mig igenom det här. Jag mår bra när jag får skriva ut såhär och jag mår bra när jag får prata ut mig. Så snälla fina du, försök att prata en extra gång med bup försök att gå in mer på djupet och säg att du vill ha hjälp NU. GE INTE UPP. Det finns så mycket mer av dig och så mycket du inte vill missa av livet. LIVET ÄR VÄRT NÄR DU HAR GÅTT IGENOM DET HÄR OCH KOMMER FINNA RO. KRAM<3

In och läs   ” DÖDLIG SVARTSJUKA ” som jag har skrivit här på hemsidan!

För mig hjälpte inte samtal- jag behövde själv förstå vad som var vad. Vilka var mina personlighetsdrag som jag får leva med och vilka sidor av mig måste jag jobba med för att må bra. Det är ett pågående arbete: att mogna, förstå helhetshälsa: att ande, själ och kropp hör ihop, det betydelsefulla i att förstå hur hormoner spelar in och påverkar måendet.

Psykiatrin ville bara ge mig en diagnos och medicin- som kapade alla känslor. Jag har inte bejakat diagnosen och jag slutade med medicinen på egen hand. Men gör inte det om det inte går- det kan vara farligt och samtala om det är med rätt person som får er att må bättre. Jag har letat och jobbat med mig själv hela livet, de sista åren har jag förstått att det inte är något fel på mig. Men jag behöver olika saker för att må bra: rörelse, andningsövningar, bra mat, kreativa saker osv. Jag behöver en grundordning. Där grunden är min kristna tro- jag började gå på den vägen när jag var 20 är nu 47.