Jag fortsätter tänka att jag skulle kommit på en grej tidigare.

Jag går på dagarna och fantiserar att jag skulle ha hittat en hög med bilder på min barndom 0-10 år, tidigare än oktober nu senaste. Är 25 och har kört allt i botten så att säga. Min bonus pappa och mamma ljög om att min bonus pappa var min pappa i 18 år. Tog det inte väl, gjorde ett experiment att vara någon annan nåra månader var tanken, men “jag” kom aldrig tbx förens när jag såg dem bilderna. Jag har haft massa snetrippar på svamp och hållit på med andra droger till o från.(inte benzo,kokain eller opiater) Enligt free will så finns det inte ett “jag” men det känns iaf som det kom tbx även om det är.en illusion.

För ett par år sedan sa de att jag var bipolär.

Inga av mina drömmar gick till uppfyllelse och det är.inte meningen det ska vara såhär dåligt.  Om ni läser om nån som klättrat upp på ett tåg så är det jag. Bättre då jag inte tillför något gott till någon och att inte känna såhär mer. Sry det borde vara olagligt att skriva som jag gör. Jag har /hade unika ideer som vill tillföra till andra men mina händer är budna nu och leva med allt det här har jag försökt varje dag nu i drygt 6mån men ah. Kan inte jobba, för min koncentration och minne är ruttet. Har tappat hår varje dag sedan 1 år tillbaka o den förra snetrippen. Kan inte anstränga mig att betee mig “korrekt” mot familj och vänner så vad gör jag då här? Energin finns inte och ingen framtid finns. Jag gör inte universum en tjänst att finnas kvar, äter som skadar miljön och är sjukskriven som skadar er alla andra. Min bonus farsa morsa mormor alla är ledsna och allt är mitt fel trots ganska goda förutsättningar. Hade 6vg och mvg i idrott näf.jag var 15 trotts helt skruvad barndom med ilska o våld lögner o bipolär men nu är jag riktigt efterbliven o handikappad. Allt är antingen mitt fel eller otur.

Har erbjudit bärhjälp hos röda korset och sagt jag ska översätta cspi till svenska.

Vill trippa igen nu när jsg vet vem jag är o göra det rätt men när jag inte mår bra i 2-3 dagar i sträck så är det ju dömt att misslyckas känns det som. Men å andra sidan att inte göra det vet jag jag inte kmr leva mer än max 2 år. Tänker på vattenhinken över huvudet stegen och tåget varje dag. Vill dock inte trassla till det och att det ekar smärta tills de som lever o bryr sig men att skådespela varje dag är ett helvete också. Tack ni som hjälper folk med detta det är viktigt.

Oavsätt vilken bok jag läser, handling jag gör så blir det fel i längden. Mina vanor och deprission är så fasta.

Det gör så fysiskt ont i mitt huvud av de svamparna jag tog så ändast det tar kål på mig.

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Jag går på dagarna och fantiserar att jag skulle ha hittat en hög med bilder på min barndom 0-10 år, tidigare än oktober nu senaste. Är 25 och har kört allt i botten så att säga. Min bonus pappa och mamma ljög om att min bonus pappa var min pappa i 18 år. Tog det inte väl, gjorde ett experiment att vara någon annan nåra månader var tanken, men ”jag” kom aldrig tbx förens när jag såg dem bilderna. Jag har haft massa snetrippar på svamp och hållit på med andra droger till o från.(inte benzo,kokain eller opiater) Enligt free will så finns det inte ett ”jag” men det känns iaf som det kom tbx även om det är.en illusion. För ett par år sedan sa de att jag var bipolär. Inga av mina drömmar gick till uppfyllelse och det är.inte meningen det ska vara såhär dåligt. Om ni läser om nån som klättrat upp på ett tåg så är det jag. Bättre då jag inte tillför något gott till någon och att inte känna såhär mer. Sry det borde vara olagligt att skriva som jag gör. Jag har /hade unika ideer som vill tillföra till andra men mina händer är budna nu och leva med allt det här har jag försökt varje dag nu i drygt 6mån men ah. Kan inte jobba, för min koncentration och minne är ruttet. Har tappat hår varje dag sedan 1 år tillbaka o den förra snetrippen. Kan inte anstränga mig att betee mig ”korrekt” mot familj och vänner så vad gör jag då här? Energin finns inte och ingen framtid finns. Jag gör inte universum en tjänst att finnas kvar, äter som skadar miljön och är sjukskriven som skadar er alla andra. Min bonus farsa morsa mormor alla är ledsna och allt är mitt fel trots ganska goda förutsättningar. Hade 6vg och mvg i idrott näf.jag var 15 trotts helt skruvad barndom med ilska o våld lögner o bipolär men nu är jag riktigt efterbliven o handikappad. Allt är antingen mitt fel eller otur. Har erbjudit bärhjälp hos röda korset och sagt jag ska översätta cspi till svenska. Vill trippa igen nu när jsg vet vem jag är o göra det rätt men när jag inte mår bra i 2-3 dagar i sträck så är det ju dömt att misslyckas känns det som. Men å andra sidan att inte göra det vet jag jag inte kmr leva mer än max 2 år. Tänker på vattenhinken över huvudet stegen och tåget varje dag. Vill dock inte trassla till det och att det ekar smärta tills de som lever o bryr sig men att skådespela varje dag är ett helvete också. Tack ni som hjälper folk med detta det är viktigt. Oavsätt vilken bok jag läser, handling jag gör så blir det fel i längden. Mina vanor och deprission är så fasta.

Även om det är hemska saker du skriver så är det bra att du skriver dem. Jag tror det lättar lite när man skriver av sig. Även om det är tunga saker.

Går du i terapi eller liknande? Har du någon att prata med?

 

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Det gör så fysiskt ont i mitt huvud av de svamparna jag tog så ändast det tar kål på mig.

Varför tar du dem?

Green Dyjyse skrev:

Även om det är hemska saker du skriver så är det bra att du skriver dem. Jag tror det lättar lite när man skriver av sig. Även om det är tunga saker. Går du i terapi eller liknande? Har du någon att prata med?

Ja jag har väl några kompisar, sen går jag o träffar allmän psyk.
2015 okt kom jag in på psykos vården. Tog medeciner o tränade o åt nyttigt o läste o gjorde som de sa men det jag letade efter hela tiden fanns bakåt i barndomen(bilderna). Nu känns det som de har tappat hoppet för mig utom någon enstaka.
Då var det inte så illa som jag trodde, jag önsketänker att jag kunde hittat dem någongång innan ett år tillbaka men det är ju omöjligt.

Green Dyjyse skrev:

Varför tar du dem?

Det finns ett expriment John Hopkins universitet gjorde 2010. Min läkare kände till om john hopkins och denna stuide, det är ett känt institut i new york. https://www.hopkinsmedicine.org/news/media/releases/single_dose_of_hallucinogen_may_create_lasting_personality_change
Jag rekomenderar inte illigala eller lagliga droger till någon men de som gick med på testet, 60% hade mer positiv syn på livet även 16 månader efter “en ända” upplevelse/Drogintag(5-8tim).
Givetvis var detta lockande när jag var 20. Det gick inte så bra dock pga min vilsenhet i vem jag var. Ville prova igen när jag var 24 men tog aldeless för mycket 10g och han jag var med fick panik och var påverkad. Grejen med den här grejen är att det är inte som en antidepp eller nån annan drog där man tar det och får en ganska förutspådd effekt. Man måste kunna släppa taget slappna av men ändå planera och kunna gå djupt inom sig själv med problem etc annars funkar det inte och i värsta fall kan ge psykos och panik/panik ångest /oro som kan ta veckor månader o år innan de försivnner.
Nu när jag vet vem jag är kanske jag kan bryta igenom och gå djupt så som det ska vara.
Jag har inte skrattat mitt eget skratt på 7 år sen jag upptäckte de bilderna och sådana saker och det har varit bland den roligare tiden samtidigt i mitt vuxna liv. Har känt mig snäll imellan åt och kunnat resonera för min sak imellan åt och det har känts bra.

Men mitt rykte är helt förstört i och med jag inte varit medveten under så lång tid. Kan ha sagt vad som helst och när jag kolllar film och dåliga exempel kommer upp som jag gjort får jag ett smärtsamt minne eller en smärtsam känsla i kroppen.
Så kanske denna gången det kan lindra min huvudvärk och att jag får den där bra trippen jag hört om och så gärna velat ha.
Någon intresserad av ämnet borde se JRE https://www.youtube.com/watch?v=mPqWstVnRjQ&t=3s han är mycologist. Här är prakt exempel och bevis att man inte måste bli knäpp som jag blev av dem. Det är inte för alla, man ska göra sin egen forskning. Tror verkligen jag hade kunnat hantera dem om jag inte hade varit vilse och förrvirrad vem jag var. Såg upp till joe rogan och han hade de sånt prakt exempel på hur ett häftigt liv kunde vara enligt mig. Men jag är jag och vet inte hur jag ska fixa denna gryta. Försäkringskassan och soss o välfärden kmr ju möjligtvis kollapsa också och jag vill jobba men vet inte vem som ska betala och jag kunde fasta och hade diciplin med vad jag åt men när man är super deppig så kan jag knappt detta. Visious cycle.

Idag var jag på mitt första NA möte. Det var intressant perspektiv.

Anonym skrev:

Idag var jag på mitt första NA möte. Det var intressant perspektiv.

Berätta, vad sade de som var intressant? Blir nyfiken! Kommer du gå på fler möten? Kändes det “intressant” = bra!, eller “intressant” = hm, jag undrar om jag håller med? (Jag har varit på ett NA-möte, som anhörig, det var en jättefin stämning tyckte jag, alla verkade så äkta omtänksamma mot varandra.)

Hej, jag såg en film för några dagar sedan som heter Inside Out. Den var så jäkla bra och fick ett helt annat perspektiv på mitt liv. Det är mina känslor jag har förtryckt och inte accepterat att jag haft ett brett spektrum av dem och bara pratat och visat ett fåtal. Har man föräldrar som bara visar glad och arg och hat så blir man sådan som visar dessa också. Jag började förtrycka dem ännu mer när de sa vem min pappa var och sedan inte pratade mer med mig om det, då förstördes alla mina relationer sakta men säkert och gick på “Positivatänk” masspsykosen att man bara kan tänka positivt så det löser sig eller man blir glad. Det är inte meningen vi ska vara glada hela tiden eller jaga det blint.
Jag tog också svamp med en bra vän för 2-3 månader sedan. JAg fick den fullblodiga upplevelsen men djuphet beundran, fasinerad, över små detaljer och storheten hur det hänger ihop. Detta var på en låg dos 2g och trodde det var omöjligt men kände det man skulle känna och är så glad att jag fick känna detta i mitt liv en gång iaf.
Jag är fortfarande rädd och beskymmrad över framtiden och att folk inte enas om hur vi ska tänka om tex 2090 etc och alla olika tro och betenden i världen och på tv. Samt mig själv och min förmåga, men ska på möte med försäkringskassan nu i veckan och en arbets terapeft och har gjort en lista vad jag kan praktisera med eller jobba med.
Det känns bra att ha fått dessa insikter och ska försöka iaf leva 10-15 år till och tolererar och accepterar att jag inte kmr vara glad hela tiden eller stor del av tiden. Hoppas jag kan hjälpa och känna mig användbar och det dära på en hyfsad stor skala. Vad jag önskar är ju att allt jag vet med träning och sinnet och hälsan att man gör rätt i månaders tid så man kan känna det dära att man bygger nått och är påväg åt rätt håll men, får se. Gav en liten slant som jag lovade till er mind efter mitt förra samtal iaf och det känns bra. Och det var pga äcklad av mig själv eller avsky inte pga att jag skulle bli glad, nu känner jag mig glad dock men det har varit ett problem för mig att jag tror jag ska må bra först och göra nått, sådan var jag ej som barn men som vuxen blev jag svag på det sättet. Men förstår mer nu. Förstår mer och kan dö utan att vara förvirrad eller ängslig när nu detta händer. Ska försöka att minska risken  på ett rimligt sätt men är rätt okej med döden ändå. Så har jag inte kännt innan i flera år.