På sista tiden har jag faktiskt kommit på en del förklaringar och fått lite mer insikt i varför jag påverkats så himla mycket av en del erfarenheter. Det är sånt som jag tycker jag har ältat och fastnat i, men nu ser jag lite klarare.
En sak är att jag vet lite mer om hur det var i min mammas uppväxt familj, med funktionshinder och sjukdomar som man hade svårt att förstå och hantera. Jag tror jag fattar nu lite om varför det är så otroligt känsligt med barndom överhuvudtaget och att hon blir så defensiv vid minsta sak jag vill prata om om min uppväxt och hur vår familj var. Det handlar troligen inte om oss från början.D
Det var en stor lättnad att komma på.
En annan sak är den jättelika prestationsångest och ja.. allmänt dåligt mående under den tiden jag gick min utbildning. Min drömutbildning som blev så jobbig och hur det ledde till att jag inte fick någon riktigt yrkesidentitet och kände mig mest misslyckad,. Trots att själva utbildningen faktiskt gick ok. Har nu läst en del om vad som hönde under den tiden och inser att det var en tid med stora förändringar och konflikter kring hur den utbildningen skulle vara och utvecklas.
Jag minns att jag trodde det mest var konflikter mellan lärare, vilket jag tyckte var jättejobbigt eftersom man lätt blev indragen i att välja sida. Men jag fattar nu att de konflikterna bara delvis var på personnivå och inte började där. Nu kan jag bättre se vad jag tyckte kändes fel då, och varför, och det känns inte enbart jobbigt utan också stärkande. J
Jag har alltid haft ganska svårt för att bara liksom glida med, jag vill veta varför saker är som dom är och har åsikter. Men jag fattar mer nu hur lite jag faktiskt kunnat påverka och hur snabbt jag tolkat händelser som personliga misslyckanden, brister hos mig och ibland andra etc etc utan att faktiskt ha förstått så mycket.
