2024 var året då jag äntligen fann styrkan att släppa taget om min syster och han som jag trodde var mitt livs kärlek. Två flugor i en smäll. Ett kraftfullt beslut.
2024 har varit året där jag äntligen skaffade mig ett kvalificerat yrke efter tagit masterexamen. Det som förr stressade mig så. Att känna att jag inte hade något att falla tillbaka på.
2024 började jag jobba heltid igen. Det som jag knappt gjort någonsin i hela mitt liv. Jag jobbar. Jag är inte student. Vilken underlig känsla. På väg mot en stabil och självständig framtid.
Känns som om jag under året lämnat trauman och bearbetning helt bakom mig. Inte önskat en endaste gång att jag varit tillbaka i terapistolen. Kanske börjar jag skörda frukterna av det arbete som jag tidigare lagt ner.
Under 2025:
Mina intressen på fritiden har varit så dystopiska så ska försöka bjuda in mer äventyr, glädje och roliga grejer i stället. Kyrkan, prepping och liknande, det är så dystert egentligen. Allt går i moll. Började styra skutan dit för många år sedan. Dags att tänka om. Fasa ut dystopin. Möta ljusare perspektiv.
Köpa en båt. Vara ute på havet och sola. Måla om på landstället.
Fokusera på att träffa någon. Någon äventyrlig. Kanske som gillar klättring, segling och sport. Precis som jag. Det kan ge en djupare samhörighet och skapa roliga och minnesvärda upplevelser ihop kanske.
