Nu känner jag mig litegrann på krigsstigen.. Undrar hur man blir av med sk. vänner? Måste säga att jag tycker så förskräckligt illa om själva fenomenet att vissa tror sig få någon form av “acess” till en bara för att man tror sig vara kompisar. Morr.
I flera månader, egentligen i hela mitt liv från och till, försöker jag sätta gränser till sk. killkompisar. Jag ber de sluta höra av sig. Jag ber om att få “egentid”. Jag ber om allt möjligt. Men det respekteras inte. En gång var jag tillochmed med om att en kille åkte hem till mig från andra delen av landet. Trots att jag precis sagt veckor innan att jag inte ville prata mer. Men där stod han med en blombukett och ringde på min dörr. Han hade kollat upp min adress på nätet.
Nu har jag en kille i min klass som vägrar släppa taget om mig. Det är helt sjukt. Det känns som om han på flera sätt förstört min sommar med sitt hysteriska kontaktsökande sätt. Jag känner sån ilska och sån vrede. Och jag känner samma ilska emot två andra killkompisar. Så det är tre killar som är gränslösa och beter sig arrogant på olika sätt. Jag hatar dem. Jag hatar de så mycket. Det triggar mig sönder och samman att mina nej inte tas på allvar och respekteras.
Vet inte vad jag ska göra.