Träffa nya

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Att kunna göra det efter den förbannade pandemin. Att befria sig från inre distansering för att strax efter tvingas in i en yttre su-su-suuuger.

    Gud, ja. Är fan helt matt av detta med distansering. Så pass att jag faktiskt mer och mer börjat skita i det. Är det likadant för dig?

    Idag sa de ju också att från slutet av månaden kommer väl restriktionerna typ hävas. Jösses alltså. Tycker inte precis det känns tryggt men nu är det så, då.

    Jaa, fy sjutton! Jag känner mig mer som en eremit än någonsin och samtidigt längtar själen så mycket efter kontakt med andra själar. Tittade idag på gamla foton i album. Kändes som att det var bilder tagna i en helt annan tidsepok; ”tiden då människor umgicks nära”.

    Känns lite surrealistiskt tycker jag. Men jag är glad att jag inte är ensam i båten.

    Trådstartaren

    Hej Red Simyna

    Det är ganska sällan jag känner så, däremot fastnar jag i jaha-det-här-var-allt-jag-fick-i-livet. Å blir vrålarg och ledsen och tom.

    Olive Cukuro: Du är inte ensam i båten. Känns bizarrt att välkomna nån ombord på just den här båten men ändå: välkommen ombord!

    Haha, ja. Men ibland är livet bizzart. 🙂 Tack Azure Dujufo!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.