Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)

Ömsesidig kärlek (vuxen kvinna som aldrig haft ett förhållande)

Visar 6 inlägg - 49 till 54 (av 54 totalt)
53
  • Ja det kanske lät konstigt att det kan vara spännande att någon är oskuld..Är ledsen att du tyckte det lät äckligt, det var inte min mening. Jag själv skulle aldrig vara med en person som ser mig som ett projekt…Jag menar att någon finner det tilltalande och intressant med en person som inte legat runt utan väntat tills det känns rätt. Jag personligen tycker det känns bättre att vara med en kille som inte haft jättemånga partners innan mig, för det säger mig att han är mer seriös och inte ligger runt bara för att ha kul eller krossar hjärtan på löpande band…Det intresserar mig och jag blir nyfiken. Så för min del skulle oskulden vara helt okej, inget som skulle skrämma mig om personen är fin och trevlig. Jag skräms mer av människor som har för mycket självförtroende. För min del har åldern när man har sex första gången minimal betydelse. Men det kanske har att göra att jag har livserfarenhet och är äldre. Och därför inte ser något som är annorlunda som något konstigt. Man har lärt sig att folk kan vara otroligt olika och att man kan va en bra människa även om man inte hittat någon att ha sex med eller om man inte haft en partner. Man kanske gjort andra saker. Jag har kännt flera som varit oskulder till mellan 30 och 40 år men som hittat partners senare och är nöjda. Det bara tog lite längre tid för dom! Vad man lägger i begreppet ”visa hur man gör” är säkert olika för alla. Har själv inte blivit upplärd utan kännt mig för hur den andra gör och på det sättet lärt mig. Det har varit helt olika med mina partners så det kändes som att vara oskuld varje gång jag träffat någon ny. Jag är lika nervös och rädd att göra fel.. Och det hör till. Om man tror att allt ska vara lekande lätt kanske man ska tänka om. Känslor och närhet är ofta komplicerat. Men själv tycker jag humor är bra när man är nervös, då brukar stämningen lätta.

    Ja det kanske lät konstigt att det kan vara spännande att någon är oskuld..Är ledsen att du tyckte det lät äckligt, det var inte min mening. Jag själv skulle aldrig vara med en person som ser mig som ett projekt…Jag menar att någon finner det tilltalande och intressant med en person som inte legat runt utan väntat tills det känns rätt. Jag personligen tycker det känns bättre att vara med en kille som inte haft jättemånga partners innan mig, för det säger mig att han är mer seriös och inte ligger runt bara för att ha kul eller krossar hjärtan på löpande band…Det intresserar mig och jag blir nyfiken. Så för min del skulle oskulden vara helt okej, inget som skulle skrämma mig om personen är fin och trevlig. Jag skräms mer av människor som har för mycket självförtroende. För min del har åldern när man har sex första gången minimal betydelse. Men det kanske har att göra att jag har livserfarenhet och är äldre. Och därför inte ser något som är annorlunda som något konstigt. Man har lärt sig att folk kan vara otroligt olika och att man kan va en bra människa även om man inte hittat någon att ha sex med eller om man inte haft en partner. Man kanske gjort andra saker. Jag har kännt flera som varit oskulder till mellan 30 och 40 år men som hittat partners senare och är nöjda. Det bara tog lite längre tid för dom! Vad man lägger i begreppet ”visa hur man gör” är säkert olika för alla. Har själv inte blivit upplärd utan kännt mig för hur den andra gör och på det sättet lärt mig. Det har varit helt olika med mina partners så det kändes som att vara oskuld varje gång jag träffat någon ny. Jag är lika nervös och rädd att göra fel.. Och det hör till. Om man tror att allt ska vara lekande lätt kanske man ska tänka om. Känslor och närhet är ofta komplicerat. Men själv tycker jag humor är bra när man är nervös, då brukar stämningen lätta.

    Nu förstår jag mer hur du menar. Jag håller med dig i dina åsikter. Att vara nervös är nog normalt även för mer erfarna, med en ny partner. Absolut är känslor och närhet komplicerat, vilket nog är en bidragande faktor till att jag fortfarande är oerfaren vad gäller både förhållande och sex.

    Bra tips det där med humor.. haha.. alltså jag är väldigt seriös av mig, jag tar mycket i livet på ’för stort allvar’… och har svårt att släppa garden så att säga. Jag har även svårt att släppa händelser där jag känt mig felaktigt behandlad på något sätt.

    Är väldigt misstänksam mot killar, har alltid varit… vilket kanske…  kan bero på att jag inte är speciellt attraherad ändå?

    Nej nu blir jag sådär osäker igen… tänk om jag verkligen är lesbisk? Jag är inte det minsta homofobisk, men på något sätt så känns det läskigt om jag skulle vara något annat än straight…

    Sorry Red Dykepi för lite off topic kanske….

     

     

    Trådstartaren

    Nu förstår jag mer hur du menar. Jag håller med dig i dina åsikter. Att vara nervös är nog normalt även för mer erfarna, med en ny partner. Absolut är känslor och närhet komplicerat, vilket nog är en bidragande faktor till att jag fortfarande är oerfaren vad gäller både förhållande och sex. Bra tips det där med humor.. haha.. alltså jag är väldigt seriös av mig, jag tar mycket i livet på ’för stort allvar’… och har svårt att släppa garden så att säga. Jag har även svårt att släppa händelser där jag känt mig felaktigt behandlad på något sätt. Är väldigt misstänksam mot killar, har alltid varit… vilket kanske… kan bero på att jag inte är speciellt attraherad ändå? Nej nu blir jag sådär osäker igen… tänk om jag verkligen är lesbisk? Jag är inte det minsta homofobisk, men på något sätt så känns det läskigt om jag skulle vara något annat än straight… Sorry Red Dykepi för lite off topic kanske….

    Jag tror inte alltid att man vet vilken sexuell läggning man har. Jag har hittills definierat mig sim lesbisk eftersom jag enbart blivit attraherad av och kär i personer av samma kön, men det är ju inte omöjligt att jag någon gång kommer att bli intresserad av en man. I så fall är jag ju inte lesbisk utan bisexuell. Jag tror att det är liten chans att jag någonsin kommer att bli kär i en man, för jag attraheras inte alls av maskulinitet, men jag utesluter inte att det kan hända.

    Har du någonsin känt dig attraherad av en kvinna? Är du öppen för det, även om det skulle kännas läskigt att vara något annat än hetero?

    Har du någonsin känt dig attraherad av en kvinna? Är du öppen för det, även om det skulle kännas läskigt att vara något annat än hetero?

    Ja alltså jag har känt någonting liknande attraktion till kvinnor.. mer fysisk attraktion. Eftersom att jag aldrig gått längre än kyssar så vet jag inte riktigt hur långt jag skulle kunna gå.. men när jag tänker på hur det skulle vara att ligga med en man vs. ligga med en kvinna så känns det liksom spontant helt fel med en man.. och mer lockande så att säga med en kvinna.

    Jag har definivt känt mig ’kär’ dock (tyvärr obesvarat) endast i män. Alltså attraktionen har bara varit vid ett speciellt tillfälle när det kommer till kvinnor, medan för killar kan jag ha tänkt på någon och fått liksom pirr i magen som att jag är kär, trots att jag inte umgåtts med personen just då.

    Det är också jobbigt att jag ofta tycker att män är väldigt obehagliga. Generellt för ego, för macho, skräckinjagande till och med… och jag har ofta svårt att relatera till sättet män tänker, inte alla såklart, men många. Jag har svårt att se mig själv vilja ha en relation med en man…

    Men, jag har haft ett par riktigt snälla killkompisar också, så jag vet att det finns bra män. Faktiskt ett par stycken som varit både empatiska, roliga och icke skräckinjagande eller sexistiska…

    Jag är öppen för att kunna bli kär i en kvinna, men jag är samtidigt så rädd för att bli sämre behandlad av vänner/familj om jag var öppen med att jag är bi eller lesbisk… eller vad jag nu är. 🙁

     

    Jag vill inte känna mig såhär orolig för vad andra tänker om mig. och jag vill inte vara såhär rädd för relationer. Något måste vara fel på mig som är så förvirrad.

     

     

    Trådstartaren

    Ja alltså jag har känt någonting liknande attraktion till kvinnor.. mer fysisk attraktion. Eftersom att jag aldrig gått längre än kyssar så vet jag inte riktigt hur långt jag skulle kunna gå.. men när jag tänker på hur det skulle vara att ligga med en man vs. ligga med en kvinna så känns det liksom spontant helt fel med en man.. och mer lockande så att säga med en kvinna. Jag har definivt känt mig ’kär’ dock (tyvärr obesvarat) endast i män. Alltså attraktionen har bara varit vid ett speciellt tillfälle när det kommer till kvinnor, medan för killar kan jag ha tänkt på någon och fått liksom pirr i magen som att jag är kär, trots att jag inte umgåtts med personen just då. Det är också jobbigt att jag ofta tycker att män är väldigt obehagliga. Generellt för ego, för macho, skräckinjagande till och med… och jag har ofta svårt att relatera till sättet män tänker, inte alla såklart, men många. Jag har svårt att se mig själv vilja ha en relation med en man… Men, jag har haft ett par riktigt snälla killkompisar också, så jag vet att det finns bra män. Faktiskt ett par stycken som varit både empatiska, roliga och icke skräckinjagande eller sexistiska… Jag är öppen för att kunna bli kär i en kvinna, men jag är samtidigt så rädd för att bli sämre behandlad av vänner/familj om jag var öppen med att jag är bi eller lesbisk… eller vad jag nu är. 🙁 Jag vill inte känna mig såhär orolig för vad andra tänker om mig. och jag vill inte vara såhär rädd för relationer. Något måste vara fel på mig som är så förvirrad.

    Kanske är det så att du enbart blir kär i män, men att du kan bli fysiskt attraherad av kvinnor? Jag ser i så fall inget konstigt i det. Jag har t.o.m. hört talas om människor som enbart blir kära – men inte sexuellt attraherade – av ett kön och samtidigt sexuellt attraherade – men inte kära – i ett annat. Sådant kan hända. De flesta av oss blir sexuellt attraherade av samma kön som vi blir kära i, vilket har gjort att det blivit norm. Det betyder ju inte att det inte kan vara på något annat sätt.

    Kanske är det så att du enbart blir kär i män, men att du kan bli fysiskt attraherad av kvinnor? Jag ser i så fall inget konstigt i det. Jag har t.o.m. hört talas om människor som enbart blir kära – men inte sexuellt attraherade – av ett kön och samtidigt sexuellt attraherade – men inte kära – i ett annat. Sådant kan hända. De flesta av oss blir sexuellt attraherade av samma kön som vi blir kära i, vilket har gjort att det blivit norm. Det betyder ju inte att det inte kan vara på något annat sätt.

    Ja kanske är det så. Jag vill inte vara en sån här udda person, tycker jag är så märklig. Jag vet inte vad det beror på att jag är så osäker på vem jag är… men kanske får jag låta tiden utvisa hur jag känner..

    Alltid känt mig udda på många sätt, och det känns skämmigt. Men samtidigt är man ju den man är, jag kan inte göra mycket åt det. Vi får se om jag någonsin vågar och vill dejta någon. Då kanske jag kan få svaret. 🙂 Haha… Blir så förvirrad av mina egna tankar. Jag tror det är bäst att jag inte sätter någon etikett på mig själv… utan bara ser vad som sker när jag följer mina känslor så att säga.

Visar 6 inlägg - 49 till 54 (av 54 totalt)
53

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.