Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Kärleksäventyret

Kärleksäventyret

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 15 totalt)
14
  • Rannsakar livet hittills och kommer ständigt fram till samma slutsats. Anledningen till att livet inte känns meningsfullt och därmed ger en känsla av att jag förvaltar det väl handlar om det obefintliga kärleksäventyret som inte inträffat ännu.

    Googlade vad som är ett rikt liv och i någon artikel stod det hur man skulle försöka lista ut vad man själv anser är ens tre viktigaste livsvärden.

    Att möta den där personen som åtminstone känns som ens livs kärlek är ett måste för mig om jag ska kunna liksom slappna av i framtiden. Jag bryr mig inte om det tar slut, jag vill bara fått uppleva det.

    Tänker mig att med den åker man ut i skogen, badar, jag kan inte skriva en sexnovell här, men ni fattar säkert. Det är passionerat. Hela relationen bygger på total passion och att man blir golvad av det här. Jag vill vara med om det.

    Det är inte så att jag inte haft pojkvänner. Haft fantastiskt sex. Å nej. Det har bara inte varit så djupa känslor som jag känt.

    Hej.

    Det låter lite som om du gått på myten om hur ett liv måste vara och se ut för att vara lyckat.Vi matas hela tiden med normer och förebilder som ger oss orimliga krav på oss själva och andra.Om man inte har en partner,kanske barn,en fantastisk karriär,en massa fantastiskt sex,ett underbart hem,en dyr bil,mängder av vänner osv. så är man inte en lyckad människa.

    Om man tillåter sej själv att slappna av lite och ta livet lite mer som det kommer,så blir det mycket enklare.Tillåta sej själv att vara lite snäll mot sej själv och inte alltid försöka att leva upp till omvärldens krav och förväntningar.Det tar tid att lära sej att prioritera sej själv.Jag menar inte att man ska bli total egoist,men att behandla sej själv som någon man bryr sej om.

    Att det bara skulle finnas en livskärlek är nog också en myt,som många går omkring och tror på.Ungefär som tomten,eller att jorden är platt….

    Trådstartaren

    Haha! Är mina livsvärden lika grunda som argumenten kring huruvida tomten finns eller varför jorden är platt? =)

    Jamen kanske ändå att du har rätt? Det snurrar mycket såna här tankar i mitt huvud av jämförelser, visst är det så. Paradoxalt nog är jag väl den som inte lever ett sk. mainstreamliv objektivt sett. Ändå har jag dessa önskemål. Kanske för att jag inte lyckas få till de bitarna övh?

    Det här inlägget handlar kanske dock mindre om att lyckas och normer tror jag, och desto mer om längtan efter en äkta djup kärleksrelation? Är det inte något vackert och sunt att vilja uppleva något som tar en till platser i sin själ man inte tidigare besökt? Vad ska man göra av sin tid ifall man inte siktar emot sina drömmar och inre behov? Är inte det att förvalta sitt liv på riktigt? Alltså att det går bortom det som är normer och ytliga begär. Kan kärlek vara fel?

    Om man hakar upp sej på de bitar man tycker man saknar,så kanske de får större betydelse än de skulle haft om de funnits där.I en parrelation,t,ex. så är sexlivet kanske 10-20% av relationen om det fungerar.Om det inte fungerar,så kan det helt plötsligt bli 90%.

    Du har rätt i att människan behöver ett mål att sikta mot för att livet ska kännas meningsfullt.Något som ger motivation och drivkraft.Det målet kan se ut hur som helst,eftersom alla har olika mål i livet.Det är nog först när man lever sitt liv planlöst,som det kan börja kännas meningslöst.

    Att människor jämför sej med andra är något vi har inbyggt i oss,men vi jämför oss bara med dom vi tycker är högre på stegen än vi själva.Dom vi tycker är snyggare,mer framgångsrika,mer lyckade än vi.Nu när sociala medier finns överallt,så är det enkelt att jämföra sej själv med den absoluta toppen,och då är alla vi andra rätt misslyckade.

    Trådstartaren

    <3 Kärnan tänker jag är att inför sig själv känna att man levt ett bra liv?

    Jag kan delvis förlika mig med vissa delar som exempelvis inte skaffat barn, gjort karriär (vad nu det betyder) mm. När man skulle lista sina livsvärden utgick jag alltså enbart från mig själv och inte vad allmänheten utifrån betraktat som lyckat? Kanske var otydlig med att man inte läste i någon punktform vad som gemeneman ansåg som livsvärden?

    Det här med att få uppleva någon gång i livet en riktig kärlek är helt avgörande för om jag ska tycka livet levts ordentligt, eller inte. Så ur det perspektivet vill jag kanske hävda att jag kommit en bit på vägen, men är inte riktigt klar, som sagt. Kärleksäventyret fattas mig. När jag ligger på dödsbädden vill jag ha detta gjort. Det har noll med normer att göra.

    Sedan vill jag kanske slå ett slag för att det är helt okej att leva enligt normen också, anser jag då. De som önskar det. Tycker inte per automatik att de som har de som livsdrömmar eller livsprojekt behöver ställas till svars eller att man behöver dra slutsatsen att de blivit lurade av samhället. Man får väl göra lite som man vill, tycker jag. Whatever makes you happy.

    Jag håller med om att det nog vore trist att på dödsbädden ångra saker man INTE gjort,men att gräma sej över saker man inte fick uppleva,pga att livet ville annorlunda,leder bara till att man blir bitter.Personligen har jag aldrig upplevt någon kärleksrelation och har med tiden mer och mer accepterat att det förmodligen aldrig kommer hända.Kanske är det en förmåga jag saknar,eller så har jag bara tappat intresset.Men om man intalar sej ”den som aldrig älskat,har inte levt”,så stigmatiserar man bara sej själv.

    Jag kan hålla med om att det vore trevligt att ha fått uppleva det,men jag vill inte se mej som misslyckad,för att det inte hänt.

    Trådstartaren

    Vi är väl inte döende än? Vi ligger inte på dödsbädden så att bli bitter nu låter extremt onödigt? Tror alla dagar i veckan på att synliggöra vad som i framtiden – kan göra – en bitter. Lägga sig platt tänker iaf inte jag göra. Låter inte konstruktivt?

    Misslyckad som person tycker jag kanske är en missriktad beskrivning? Det handlar inte om att prestera fram något här och att det hör ihop med sitt människovärde. Utan det handlar om att önska sig själv att leva ett vackert och innehållsrikt liv – försöka skapa de förutsättningarna för sig själv. Sedan hur andra lever och ifall de har fantastiska kärleksliv tycker jag låter hoppfullt. Unnar folk det. Även om jag kan bli jävligt avundsjuk också =)

    Det är lätt att bli avundsjuk,när man bara ser saker utifrån och i vårt samhälle verkar det vara viktigt att hålla fasaden uppe till varje pris.Läste om ett par som i det offentliga verkade vara ständigt nyförälskade,men när de var ensamma,så hade de inte pratat med varandra de senaste åren.Man kan fundera på hur vanligt det är.Tror inte att det är helt ovanligt med det höga tempot i samhället numera.

    Du verkar ha funderat en hel del på sådana här saker.Kanske handlar det bara om att omsätta teorin i praktisk handling,vilket kan vara svårt nog?

    Trådstartaren

    Ja, det är ett intressant ämne. Man har oftast ingen aning om hur folk har det i sina relationer. Tror även folk har olika preferenser vad de söker hos en partner – eller hur relationen ska vara. Kan inte se att mina syskon exempelvis heller haft det där kärleksäventyret och är inte så säker på att de lägger vikt alls vid det. Jag tror att jag är mycket mer drömmande generellt än vad de är, verkar född sån. Kan lätt hamna i fiction, att jag har en så tydlig bild av hur detta ska vara att det inte ens är särskilt verklighetsbaserat. Det är en utmaning.

    Exakt, omsätta det i praktiken. Men så svårt bara =)

    Jag har haft flera förhållanden enligt vad du beskriver och vet nu när jag är lite äldre och visare att det är stora röda flaggor. Sånt där händer kanske i filmer men i verkligheten så tror jag det är sällsynt. Då menar jag att om det händer så är något ”fel”.

    De gånger det hänt mig har det varit enorm passion, fantastiskt sex, spänning, resor, fina samtal och en massa annat positivt. Men det är bara en fasad och något som jag låtit mig luras av. Trasiga människor som inte visar sina verkliga sidor men det kommer efter ett tag, och då är det oändligt svårt att släppa för man bär på minnena av hur bra det var.

    Nej det gör bara så ont att det inte är värt det. Kanske att det finns någon där ute som är passionerad men som inte har en container med dåligt mående på ryggen. Var på din vakt.

    Trådstartaren

    En sak jag lärde mig som barn redan var att man aldrig ska kritisera någon annans drömmar, big no-no =) Det här är alltså postat under kategorin ”Vad längtar du efter i livet”.

    Påminner om när jag till min ena syster berättade glatt om en kreativ utbildning jag blivit antagen till och hon beskrev detaljerat om hur det skulle leda till arbetslöshet och blödande magsår, jag skulle räkna med ett rent helvete. Det intressanta var att hon efter några månader sökte själv exakt samma sak. Tolkar det som avundsjuka. Hon hade dock inte heller lärt sig detta med att man inte ska kritisera någons drömmar. Vilket förvånade mig när hon är närmare 40 år.

    Jag fattar. Det var inte ment som kritik, bara som fakta enligt min erfarenhet. Men det är klart, jag skulle också vilja ha det för det är fantastiskt! Men att få det att vara, eller åtminstone övergå i något lugnare som ändå är bra.

     

    Hoppas du hittar det du söker!

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 15 totalt)
14

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.