Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > Kärlek / relation

Kärlek / relation

Visar 2 inlägg - 25 till 26 (av 26 totalt)
25
  • Trådstartaren

    Jag tror att något av det viktigaste man måste lära sej i livet,är att distansera sej från ”giftiga relationer”.Sen spelar det ingen roll om det är familj eller ”vänner”.Man ser ofta människor,som måste trycka ner andra för att kunna växa själva och såna klarar man sej bra utan.Människor som är tillräckligt trygga i sej själva för att kunna lyfta andra är svårare att hitta,men dom finns också.Det är sorgligt att läsa om dina erfarenheter av dina föräldrar.Det är en förälders främsta uppgift att ge sitt barn självkänsla.Om man tycker att man har misslyckats i livet och sen tar ut det på sitt barn,så har man verkligen misslyckats.Man ser ofta föräldrar som försöker förverkliga sina egna drömmar genom sina barn och det är inte okey.Kanske är det inte så konstigt,om man får höra negativa saker om sej själv tillräckligt ofta,så börjar man tro på dom,även om de inte är sanna.Och tyvärr behövs det många positiva kommentarer för att väga upp EN negativ.Det negativa har en förmåga att fästa mycket bättre än det positiva och så småningom hör man inte ens om nån säger nåt bra om en.Man kan inte ta in det.

    Precis så är det. Allt positivt som människor har sagt om mig, det kan jag inte ta in. För det är bara minimum för mina föräldrar, eller så är det tvärtemot vad mina föräldrar säger om mig. Jag tror de innerst inne hatar mig, men de har döljt det bra när andra utomstående är med. Alltså vänner och så…

    Många vänner verkar tro att jag har mått bra hemma. Men det har jag inte. Minst sagt

    Min pappa har skrämt mig, slagit mig, sparkat mig och mina syskon. Tyckt att vi ska lyda allt han säger annars blir han förbannad. Min mamna har bara suttit tyst och sett på.

    Jag vill bryta med mina föräldrar men det är svårt eftersom mina syskon förmodligen skulle vända sig mot mig då.

    Trådstartaren

    Okej.. Nu måste jag skriva av mig igen.

    • Jag har varit sjuk i över 3 veckor nu, fortfarande sjuk alltså. Så frustrerande, är rädd för att dö också.

     

    • Jag HATAR mina grannar som för så mycket liv att jag får huvudvärk varje dag. Barn som skriker och dunkar i golv och väggar hela jävla tiden.

     

    • Jag kan inte gå ut och köpa öronproppar för att jag kanske har Corona. Eller kan jag det om jag använder munskydd, och använder handsprit, jag vet inte.

     

    • Jag har alltid hatat höga ljud, och varit känslig för ljud som är plötsliga, och icke självvalda. Jag mår så dåligt av det att jag får panik. PANIK!  🙁 Har haft det såhär hela mitt liv.

    När ska min rädsla för Corona gå över, när ska jag bli frisk så att jag kan leva som vanligt igen?
    Jag tänker på självmord varje dag. Livet är frustrerande.  Om  jag överlever den här jäkla corona-grejen, så ska jag försöka leva mer som jag själv vill – jag orkar inte vara deppad och orolig hela tiden. Jag måste försöka förändra saker till det bättre så mycket jag kan.

    Usch…  livet alltså. Ett enda mörker.

     

     

     

Visar 2 inlägg - 25 till 26 (av 26 totalt)
25

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.