Hej!
Jag är 19 år och tog studenten i somras. Efter studenten jobbade jag några pass, men jag gick in i en depression… med konstanta panikattacker, konstant ångest och grät varje dag, typ hela dagar. Jag har svårt med förändring. Och studenten blev en sådan. Jag är glad att jag slipper skolan… men samtidigt är det jobbigt… jag har liksom gått i skolan i över 10 år sammanlagt… klart som fan de blir en förändring från skola till jobb och vuxenlivet..
Fick en psykolog efter att sökt vård i december 2021. Ville då samtidig ha antidepressiva. Men läkaren ansåg att man skriver ut för mycket tabletter i Sverige (han var dansk). Vad är de för jävla svar. Hatar honom.
Iaf fick en psykolog samt antidepressiva i somras av en annan läkare (annan vårdcentral). Tack gode gud för att jag fick tabletter.
Men den j*vla psykologen. Det ända hon pratade om var att jag bör gå ner i vikt. Ja absolut, jag är inte smal. Men jag är inte farligt stor… jag vet att medicin, terapi och ta hand om kroppen går hand i hand för att kunna må bättre. Men trodde hon seriöst att jag mådde bättre av att höra om hur jag ser ut?! Jag går iaf inte till henne längre
Men mina mediciner hjälper iaf och jag har ett nytt jobb. Det är det ända positiva i livet just nu.
men jag vill bara att det ska bli ännu bättre, som de var för 2 år sedan typ…
Har inte haft den lätt uppväxt, pappa misshandlade mamma och storebror ofta… (Har en bra relation till pappa idag). Men iaf har aldrig riktigt mått bra.
men vill må som jag gjorde innan. Kunna leva utan ångest och skit…
jag vill fortsätta med mitt liv… jag vill kunna planera eventuellt giftemål inom 2-3år med sambon/fästmannen. Vill skaffa barn om 1-2 år… vill ha barn tidigt. Trots mitt mående. För barn är något som gör att jag glömmer mitt mående för ett tag, blir lycklig.
t.ex när jag är med min systerdotter, jag är aldrig så glad annars. Eller när jag är med sambons syskonbarn
jaja… jag hoppas de blir bättre snart. Har iaf mediciner och ett nytt jobb. Det är ju bra?
Kram.