Att få tillhöra. Att få finnas och vara accepterad precis som jag är. Det saknar jag just nu.
Jag inser att hälften av det jobbet är mitt eget. Jag måste våga vara jag. Jag måste våga släppa in andra för att de ska ha en chans att släppa in mig. Det är väl den svåra biten: att våga.
Allt jag kan tänka på är mina brister och tillkortakommanden. Och då tänker jag att det inte finns någon som skulle vilja ha med mig att göra. Jag ger upp innan jag har försökt. Men visst finns det någon för oss alla därute. Vi måste bara våga ta steget.