Hem > Forum > Vad längtar du efter i livet? > En varm liten stuga vid havet tillsammans med själens andra hälft.

En varm liten stuga vid havet tillsammans med själens andra hälft.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12
  • Att bygga en liten stuga nånstans vid havet. Långt bort från civilisationen. Odla egen mat, hugga egen ved. Leva fritt av det naturen ger.  Ett lugnt liv. Och dela det med min själs andra hälft. Hjälpas åt att ha ett bra liv den tid man är här. Så man är lugn i själen den dag man dör.

     

    Så vackert skrivet! <3

    Trådstartaren

    Så vackert skrivet! <3

     

    Drömma kan man ju iaf göra 🙂

    <3 <3

    Att bygga en liten stuga nånstans vid havet. Långt bort från civilisationen. Odla egen mat, hugga egen ved. Leva fritt av det naturen ger. Ett lugnt liv. Och dela det med min själs andra hälft. Hjälpas åt att ha ett bra liv den tid man är här. Så man är lugn i själen den dag man dör.

    Fantastiskt. Jag med.

    Avatar

    Även min längtan. Tänk att det enklaste livet är så onåbart.

    Trådstartaren

    Berätta vad som gör det onåbart?🙂

    Avatar

    Rent praktiskt klarar jag inte fysiskt hårt arbete som trädgård och djur kräver. Utmattad och kronisk smärta.

    Vet hur bra jag mår av att få ha naturen omkring mig och ge lika mycket till jorden som jag tar.

    Det känns så himla långt bort. Bara en dröm och det krävs väldigt mycket för att nå dit. Känns omöjligt just nu åtminstone

    Avatar

    Vet inte riktigt om min fysik egentligen är det egentliga problemet. Det är ett dumt tankesätt att så länge allt materiellt omkring mig löser sig så ska jag må bra mentalt. Men det är inte det som gör det onåbart tror jag.

    Visst hör miljön och mitt mentala välmående ihop och är beroende av varandra i viss mån. Men på sätt och vis är det som om jag varit nedstämd hela mitt liv. Och det är såhär jag ska vara. Orkar liksom inte göra mer för att försöka må bra. Jag är för trött. Vill inte göra jobbet eller ta mer ansvar för mina känslor.

    Längtar efter att någon annan möter mina känslor, tar hand om dom och tar hand om mig på samma sätt som jag vill ge hela mig till någon annan.

    Det var nog närmare sanningen. Det är ensamheten som gör det onåbart. Att inte ha någon att göra det med. Att inte ha en trygg plats att växa på, att utveckla min längtan till något verkligt.

    Trådstartaren

    Jag kan relatera till allt du säger. Och kunde du gå i mina skor hade du nog inte känt att det var så omöjligt som du tror 🙂 Jag lever redan på det viset i stort sett. Och jag har tagit mig hit trots att jag alltid varit utmattad och haft ont i kroppen mm. Det enda jag saknat är någon att dela det med. Det hade antagligen gett en den sista lilla energin man behöver för att komma dit man verkligen vill. Men livet tycks inte fungera så. Och nån gång tar ju orken slut helt tyvärr.

    Avatar

    Ja, orken är verkligen helt slut. Det tar mer energi än det ger att leva. Känner mig expert på att krascha och ”ta mig i kragen”.

    Tror du att man kan komma dit man verkligen vill? Förändras det inte när vi väl uppnått något? Är vi någonsin nöjda?

    Det tar så mycket energi att göra något att jag överanalyserar varje beslut för att inte råka göra fel och ha slösat energi på något som tar mig åt fel håll. Förstår rent teoretiskt att det inte är omöjligt att uppnå lugnet i ett avskilt hus nära havet. Tror bara att det är för långt bort för att det verkligen skulle kunna hända mig så det blir meningslöst att ens drömma om det.

    Trådstartaren

    Jag förstår hur du känner. Och kan mycket väl relatera till det här med att väga sina val väl för att inte göra av med energi i onödan. Jag har alltid varit extrem med det. Allt jag gör är baserat på vad som tar minst energi. På så vis kan man göra det andra människor gör till en bråkdel av energin dom använder.

    Och man kan leva som jag gör med lite energi, om man tänker till. Och jag tror man kan bli nöjd. Jag blir mer och mer nöjd ju mer jag förenklar min tillvaro och ju mer jag kopplar loss mig från det här livet och den här verkligheten. Jag är själv färdig med det här livet och mitt mål är, och har väl alltid varit att vara på rätt plats och vara rätt person när jag går vidare härifrån. Det tror jag är det viktigaste av allt i livet.

    Du får bryta ner allt som hindrar dig från att uppnå det du vill och se hur du kan lösa varje del för sig. Och vad du är villig att stå ut med/göra avkall på, för att ta dig dit du vill med.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
12

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.