Det är svårt men du måste få tänka på dig själv och vad du mår bra av. Försök släppa på det där att du vill vara till lags, det är inte ditt ansvar. Du får andas ut, det är bra att vara egoistisk ibland. Man måste tänka på sig själv för att orka tänka på andra. Du sätter ord på dina känslor, det är en bra början. Jag tror på att skriva och prata om hur man känner, det brukar hjälpa mer än att hålla allt inom sig.
Jag vet inte, ibland vet jag typ inte hur kag egentligen mår. Och numera efter jag har fått ett jobb ( typ ett år ) så orkar jag inte göra något som skulle kunna vara kul. Känns som en oändlig loop med att vänta och göra vad som ” krävs ”.
om jag inte håller mig uppe så kommer det bli dåligt – redan nu så är det inte så bra. Min partner är suicidal och genomgått ect, idag sa hen att hen inte var säker om jag gjorde henne lycklig. Men ångrade det sedan, i vanliga fall skulle jag blivit ledsen men just nu har jag bara en konstig känsla av ” jaha? Vad ska jag göra åt det? Jag kan inte lösa allt själv ”. Typ känsla av hopplöshet :/
jag har ingen att prata med om jag ska vara ärlig, orkar inte heller starta processen med att komma i kontakt ned psykolog osv. Hittills har det inte gett mycket annat än väntetider och ” möten ” ( det är sjukt att man hela tiden ska möta nya inom vården, aldrig en och samma. )
förlåt, är på jobbet och kan inte hantera jobba natt. Trots överenskommelse om att jag kan sova i ett annat rum så går det ej att sova här, blir bara en natts väntan på morgondagen för mer jobb. Så bet om ursäkt över en vägg av text
