Hem > Forum > Vad ger ditt liv mening? > Skapa mening i sitt liv (få vara sig själv)

Skapa mening i sitt liv (få vara sig själv)

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Läste för något år sedan en bok som heter ”Livet måste ha en mening” och som handlade om en överlevare från koncentrationslägret. Det stod där att de som klarade den enorma psykiska påfrestningen absolut bäst, enligt honom, var de som hade ett meningsfullt liv utanför koncentrationslägret. Teorin han hade var att de som orkade kämpa mer för sin överlevnad, fann motivation i t ex sin längtan efter familjen eller sin käresta, istället för att svälta sig själva till döds i utmattning, var de som överlevde i högre utsträckning. En väldigt stark skildring och intressant tyckte jag ur det psykologiska perspektivet!

    En bit in på pandemin som vi lever i nu började jag märka att även om krisen inte funnits och jag fick återgå till mitt vanliga liv, så hade jag ändå inte uppskattat den. När personer hörde av sig till mig blev jag mest irriterad och fick syn på att jag egentligen lever ett väldigt torftigt och meningslöst liv. Massa plikter hit och dit, osagda men brutalt tydligt ställda krav. Ställa upp, ställa upp och ställa upp. Lyssna så öronen trillar av. Mitt liv, märkte jag – när det kom till kritan – är ju knappast ett liv i den bemärkelsen att jag lever – på riktigt och utifrån vad som gör mig lycklig. Den kretsade totalt i vad som gjorde andra lyckliga! Och vad är meningsfullt med att finnas för andra om andra inte vill finnas där för en själv? Inte så värst mycket blev min slutsats. En relation ska ju byggas utifrån att man är två som vill finnas där för varandra.

    Efter denna insikt om att mitt liv är meningslöst och att vi nu börjar nära oss mer ljuset i tunneln av pandemin där man snart får tillbaka sitt sk. liv har jag börjat känna en viss inre längtan efter att få kliva in i den världen på ett annat sätt än hur jag klev ur den.

    Jag har därför redan nu börjat tjuvstarta nästa kapitel i mitt liv. Den där jag bland annat väljer att ställa mitt bagage på vinden. Jag är klar med den. Har rotat runt där i evigheter: kan min story utantill. Vet vad jag behöver göra om jag faller ner i avgrunden. Insikterna är många om vad som är mina styrkor, svagheter, utmaningar, medvetenheten kring mig själv är överfylld – jag orkar inte se mer!

    Resan är avslutad och jag borde med gott samvete kunna klappa mig själv på axeln och känna ”shit, jag gjorde det” och jag är fortfarande vid liv. Och vill innerst inne ingenting annat än att just få leva.

    I mitt fortsatta liv, kapitel 2, ska jag fokusera på lycka/glädje/tillfredsställelse tror jag. Kanske lite banala riktmärken men eftersom jag tidigare varit så starkt driven av rädslor, mina styrkor, och av kamp är det nog dags att se över vad som gör mig glad. Sådär själsligt glad. Ska försöka ställa mig själv den frågan ofta och kräva ett tydligt svar. Lite sådär som någon stylist sa att man skulle tänka med sina kläder: Gör den här tröjan mig glad? Om inte, släng den. Eftersom jag levt ett allvarligt liv av olika anledningar och där det har krävts en allvarlig underton i mer eller mindre allt jag gjort behöver jag liksom lösa lite på knutarna och få mig själv lätt i sinnet igen, tror jag.

    Meningsfullhet för mig är också att få vara mig själv ännu mer, och då speciellt någon jag aldrig fått vara, nämligen bisexuell. En ytterligare kamp jag har kvar i själen. Jag tror den passar utmärkt i kapitel 2 och att den resan kan bli ganska omvälvande. I mycket tycker jag att hemligheter som man bär på är så otroligt tunga. Man orkar ju inte bära runt på dessa i all evighet. Inte jag i alla fall. Och visst har det funnits anledningar till att jag verkligen inte har orkat med att medvetandegöra detta för min omgivning. Inte minst eftersom jag haft en annan kamp igång, nämligen den om att syna min historia, peka ut förövare och få en röd tråd. Det har känts för tufft att fortsätta nästa kamp. Jag är redan helt slut av den förra. Men kanske har jag återhämtat mig så pass att i kapitel 2 så orkar jag. Så vill jag. Så är jag redo för det. Jag hoppas verkligen det.

    Tack för att ni lyssnade och om någon orkade läsa!

    Jag är jätteglad för din skull. Jag hoppas du får utrymme att skapa ett liv för din skull.

    Trådstartaren

    Tack, Blue Tefobo <3

    Trådstartaren

    Meningen med 2021 var att skapa ett eget liv – få vara sig själv. Det blev litegrann åt det hållet. Slutade ställa upp för min omgivning. Hade heller inte krafterna. Lusten var borta. De har använt mig för mycket och för länge så nuförtiden tittar jag oftast trött tillbaka med en livskraft som inte existerar och svarar ”jag orkar inte”. Började istället boka in mig i organisationer, aktiviteter, utbildningar och arbetsbranscher där jag helst av allt vill vara. Meningen med livet har blivit att kämpa för att nå dit jag vill. Få njuta av tillfredsställelsen vid varje delmål. Dessa finns ju också även om de är lätta att glömma bort. När jag började förstå att livet hänger på mig om det ska ske någon förändring så började jag känna en viss kontroll, igen. Om jag har nära kontakt med personer i min omgivning kommer jag behöva ge, det är sällan så att jag får något tillbaka. Så precis som när jag var barn handlar det om att vara som ett frö i vinden. Det finns en frihet i att bli så fullständigt ignorerad. Det finns en lycka i att veta att livet just är mitt.

    Nu är restriktionerna snart borta och det borde vara dags för kapitel 2. Stiga ur den på ett annat sätt än hur man steg in i den.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.