Fotfäste
Ibland känns de jordnära, fötterna. Stabila, redo att göra ett språng ut i vardagen och sätta ett självklart, men avgörande avtryck i livets oförutsägbarhet.
Andra gånger, lever fötterna sitt eget liv: Svävar uppe bland molnen i ovisshet, eller nere i avgrunden, bland demonisk självtvivel.
Fotfästet.
Man vill inte tappa det.
Och tro mig när jag säger… Att jag kommer slå in dörrar, väggar, byggnader. Innan självtvivlet, tar det ifrån mig.