Våldtäkt/Sexuellt övergrepp

Vet inte om det här är rätt ställe att fråga på men någon kanske har lite koll.

För ganska exakt ett år sedan var jag på läger. Vi var då en grupp ungdomar som satt i 2 soffor och kollade på film. Jag (tjej, då 15 år) och en kille (då 14 år) låg tillsammans under ett täcke och kollade på filmen. Jag låg alltså i hans famn o han höll om mig. Mitt under filmen så började han ta på mig. Han tog mig på brösten, mellan benen och stoppade in fingrarna i mig. Jag drog bort hans hand flera gånger men han fortsatte. Jag kände inte att jag kunde putta bort honom eller säga något eftersom det var andra i rummet (som inte märkte något) för jag tyckte det var pinsamt. Jag förstår såklart att det han gjorde var fel.

Min fråga är alltså. Är det här våldtäkt eller sexuellt övergrepp? Är det försent att anmäla ett år senare? Eller vad är det som gäller och vad kommer hända? Jag har ju inga andra bevis än mitt ord.
Han har nu fyllt 15 och ska fylla 16 i år. Båda är alltså född 2004, jag är född i Mars och han i Oktober. Det här hände i Juni 2019.

Vore tacksam för svar eller förslag på vart jag kan vända mig för jag är inte säker på om jag vill/vågar anmäla osv. 🙂

[Pink Binira]

Hej! Först vill jag bara säga att jag är oerhört ledsen att höra vad du har varit med om!

Jag är ledsen att säga det med du har utsatts för sexuellt övergrepp, på polismyndighetens hemsida står det: “Med sexuellt övergrepp menas sexuella handlingar som inte är samlag eller jämförbara med samlag.”

Det är aldrig försent att anmäla, men det kan vara svårare för polisen att utreda vad det var som hände och eftersom ni båda var under 15/15 år när det hände så kommer han förmodligen inte bli straffad…

Jag själv har har blivit våldtaget och utsatts för sexuella övergrepp, då min ex-pojkvän gjorde detta. Vi båda var 14 när det hände. Jag gick till polisen ca 1 år senare, och för mig hände det inget. Jag fick berätta min historia hos polisen och hon var väldigt trevlig och bemötande. Vi lät det gå några månader men inget kom fram, tror dock han fick en anmälan.

Oavsett hur lång tid sedan det var, så bör du anmäla för det han gjorde mot dig är inte okej!

Har du pratat med dina föräldrar om det som hände?

Har du pratat med någon kurator/psykolog liknande om upplevelsen?

Hur mår du idag? Tänker du mycket på vad som har hänt?

Kram!

Jag har inte berättat för mina föräldrar eller någon annan vuxen. Jag har bara berättat för 3 kompisar. 2 av dom var även kompis med killen. Ena sa upp kontakten med honom och är jätte-stöttande och noga med att det inte var mitt fel. Den andra tog tyvärr hans sida och tycker att jag inte var tydlig nog med att jag inte ville, hon är fortfarande kompis med honom och träffar honom.

Jag mår helt okej. Det var tuffare förut. Jag kände mig instäng i min egna kropp och kunde få panikattacker. Jag tyckte det var jättejobbigt med kontakt med andra människor. Jag ville inte ha kramar osv. Men nu mår jag ganska bra. Det är självklart jobbigt ibland när jag påminns om det. Men det påverkar inte min vardag längre.

Om 2 veckor ska jag på samma läger igen och då ska han dit.. Så det känns lite jobbigt. Men jag tror inte att det kommer hända något men jag påminns ju om det. Men det är ingenting jag inte kommer klara av. Jag känner gärna att jag vill berätta för fler för att folk ska förstå mig bättre, varför jag kanske inte vill kramas ibland osv. Men det känns taskigt mot honom att hänga ut honom, vill liksom inte att han ska dömas för det hela livet.

[Pink Binira]

Hej! Dina vänner har reagerat på olika sätt, vilket inte är något fel i säg, men det är superbra att du har en vän som verkligen stöttar dig i allt. Som hon säger, det är verkligen inte ditt fel, utan allt ligger på honom! Det spelar ingen roll hur tydlig/otydlig man är, det är fortfarande aldrig ditt fel!! Som jag ser det så är det väldigt tydligt att dra bort hans händer för att visa att man inte vill! Du ska inte vara rädd att hänga ut honom, för det gör inte riktigt. Det som han har gjort måste han kunna stå för. Du berättar för din egna skull!

Så glad jag blir att höra att du mår bättre än tidigare, det är ett steg i rätt riktning. Efter något sånt här har hänt så är det lätt att man grottar ner sig själv och stänger in alla känslor som sedan leder till panikattacker. Har du hittat sätt att handskas med panikattackerna när de väl kommer?

Förstår att det kan vara extremt jobbigt att berätta för föräldrar/någon annan vuxen, men kan det inte vara bra och göra det nu inför lägret? Någon vuxen som du litar på som ska med? Ibland kan det vara skönt att ha någon vuxen som kan kolla in hur man mår då och då. Jag rekommenderar också dig att berätta för dina föräldrar vad som har hänt för det kommer kännas lättare då. Du behöver såklart inte berätta allt, men lite kan vara bra.

Innan jag berättade för mina föräldrar så pratade jag aldrig vad jag hade varit med om, med någon. Det var först efter 1 år efter vi hade gjort slut som jag berättade för min vän. Jag var rädd att folk skulle döma mig och honom. Men efter mina föräldrar fick veta vågade jag öppna upp mig mer och idag kan jag prata ganska öppet om det. Jag pratar inte om det för att alla ska hata honom, absolut inte, utan för jag känner väldigt många som har varit med om våldtäkter/sexuella övergrepp/trakasserier. Genom att prata om det kan man hjälpa andra som känner sig ensamma tex. Det kan även bli lättare för folk att förstå hur du är som person om man berättar sina historier.

 

Jag var våldtagen av min egna pappa flertal gånger när jag var 6-9 år och min syster blev våldtagen av honom 5-12 år och jag såg och kunde inte göra nåt. Jag kommer ihåg hur jag sparka och skrek på honom när han stoppa upp den där nere. Kände som jag gick sönder.