Hej!
Vet inte om någon kommer komma in och läsa detta men känner att jag behöver få skriva av mig och berätta mina tankar då det är för mycket att hålla kvar i mitt huvud.
Det är bara så mycket som händer i mitt liv just nu, så mycket att det känns som jag drunknar. Det känns som att alla möjliga personer förväntar sig alldeles för mycket av mig och bara drar mig åt vars ett håll när jag står i mitten och går sönder. Skolan går inte som jag tänkt mig. Jag har inte ork att gå upp på morgonen eller att ta i tu med skoluppgifter. Även vardagliga uppgifter som städning och tvättning känns som en utmaning.
För lite mer än tre år sedan började den psykiska ohälsan krypa fram med självskadebeteende men även självmordstankar som blev en väldigt stor del av min vardag redan då. Jag blev erbjuden hjälp, Jag gick till olika psykologer men det var inget som jag tyckte fungerade. Det hjälpte inte mig. Jag ljög och sa att jag mådde bättre så jag kunde slippa gå dit…vilket jag idag ångrar. Tänk vad mycket bättre jag hade kunnat må idag om jag bara hade tagit mig tiden att faktiskt försöka bli frisk.
Men nu sitter jag här. Sjukare än vad jag någonsin har varit och är en fara för mitt eget liv. Ser ingen mening med att vara kvar. Det finns inget som jag kan kämpa för. Jag försöker föreställa mig en framtid men det är bara tomt.