Hem > Forum > Under 18 > Plötsligt värre?

Plötsligt värre?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • mild trigger varning om att skada sig¿

    Behöver ba skriva av mig så svar förväntas ej.

    Jag har i flera år haft problem me (kortfattat) ångest och overklighetskänslor/förföljelse känslor, sedan jag var ganska liten, ångesten blev värre när jag var kanske 11, då testade jag skada mig, fastnade inte för de direkt, men sedan när jag var 14/15 så började jag igen, och blev beroende. Det var de ända som hjälpte.
    jag hade de under kontroll, satte regler för mig själv hur mkt//många/ofta jag fick göra det för att de ej skulle bli nå ”allvarligt”, hade kontroll helt enkelt. Blev det jobbig hemma, skolan, ångesten- så fanns alltid självskadan där. Försökte söka hjälp- fick ej hjälp. och de blev värre ett tag,men sedan blev de som det varit de senaste åren igen.

    Problemet är att jag nu är 16 snart 17, har börjat prata med elevhälsan bla, för att få hjälp, men jag började typ i takt med första kontakten me dem under detta skol-år må sämre, mycke sämre. Och det är jag int helt ärlig om. Eller ja, har inte direkta självmordstankar som jag hade en sommar när jag va 15, men mår sämre på alla andra håll, kan inte heller prata me min förälder då de sist bara blev att den fick veta att jag skada mig osv men brydde sig i nån vecka å sedan slutade fråga hur jag mådde eller så.

    TW-bara senaste dagarna har jag börjat behöva skada mig djupare för att de ska ge samma ”hjälpsamma” effekt, är lite rädd för att de ska bli mer allvarligt, har bla ett lite infekterat sår som jag inte orkar bry mig om ifall de blir mer infekterat, samtidigt som jag inte orkar bry mig. Vill inte ha fler eller större ärr, vill inte göra så jag «behöver» åka in å sy, men där å då bryr jag mig inte, tycker jag förtjänar de..tänker inte på riskerna.

    Ska de verkligen bli värre när man faktiskt börjat prata, inte bär på allt själv? Är de ett tecken på att jag inte bör försöka, kanske inte ska söka hjälp? Jag vet inte..allt går ju emot en varje jäkla gång men försöker göra något för sig själv eller andra, så vad är ens meningen?

    Känner igen mig i din situation och jag beklagar. Det är hemskt. Jag har inte haft självskadeproblematik på samma sätt som du beskriver, däremot långvarigt missbruk – vilket, på sätt och vis – är samma sak. Det handlar om att bedöva något inom sig själv.

    Du skriver om kontakter med elevhälsan och ”blablabla”. Jo, det känner jag igen mig i. Inte ofta de gör nåt vettigt. Men herregud, du är 17. Du kan säkert komma ur detta.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.