Jag har varit deprimerad näst intill så länga jag kan minnas.
Jag har vad jag antar man skulle kalla känslo problem. Jag känner inte precis något för min familj. Inte för mina ”vänner”. Har aldrig haft hemlängtan etc. Men det finns vissa människor jag verkligen brytt mig om. Men om dom inte bara försvinner så förstör jag allt mellan mig och dom. En person jag skrev med dagligen slutade bara svara en dag. Jag vet att inget hade hänt eller något eftersom hon skrev på skype ett år senare, så det var inget sånt. Nyligen lyckades jag helt förstöra kontakten med en annan person som betyder mycket för mig, och den enda som fortfarande har kontakt med mig har bara det för att dom har gett mig så sjukt många chanser. Och. Det känns väll ganska uppenbart att det måste vara mitt fel? Alla jag frågar säger att det inte är det. Men ingen kan ju förklara. Så det måste ju vara mig det är fel på. Det finns ingen annan förklaring.
Sen med mina ”vänner”. Skickade nyligen en text till dom som jag är med ibland där jag berättade om hur jag mådde, självmords försök mm. Fick det vanliga tillbaks. ”Bryr mig om dig jättemycket” ”Du är viktig för mig” etc. Men. Jag är den dom alltid glömmer. Så fort det är något glömmer dom mig och det spelar ingen roll hur mycket jag är på dom. Dom kommer aldrig ihåg. Och om jag nu verkligen betyder så mycket för dom. varför kommer ingen ihåg mig?
Återigen. Det måste väll vara något med mig. Så. Egentligen är det väll inte så konstigt att jag vill ta livet av mig. Alla säger att det inte är mitt fel eller nått med mig men. Skulle jag bara ha världens otur? Det måste ju ha med mig att göra. Det finns ju inga andra förklaringar. Jag menar. När alla som känner dig bäst inte ens kan komma på en anledning för dig att leva som du inte kan komma på ett motargument för på mindre en tio sekunder. Är det så konstigt att jag inte vill göra det? Jag menar just nu tvingas jag till att leva då en jag känner hotat med att också ta sitt liv om jag gör det, och är inte så jävla borta så jag tänker göra nått sånt. men. Alltså förstår nån mig?