Funderar på självmord? Vad händer efter ett försök?

Hallå Hallå, jag vet att jag kanske är lite sen in till denna konversation, men jag ville fortfarande ta chansen att försöka bidra till att hjälpa denna människa. Dock innan jag börjar vill jag bara varna att stavning och formulering av tankar har aldrig varit mina starkaste sidor, så jag beklagar om det jag är på väg skriva är lite svår läst.

Jag sitter för tillfället i en ganska så ruskigt likadan situation som dig. Råkar nämligen också vara en djupt deprimerad 17 åring som plannerar att ta livet av sig inom dem kommande veckorna (och jag säger inte det här för att skifta situationen till att handla om mig, ville bara säga det så mina ord har mer tillit bakom sig). Jag förstår känslorna du känner just nu, allt från bilderna av en förkrossad familj, till använding av substanser för tillfällig lycka, och tankar om hur BUP inte har hjälpt mig något mycket alls under allt det här.

Efter att ha läst allt det jag har skrivit, så kanske du tänker vart är “men:ett” som skulle kvalificera mig att ge råd angående din situation, och sanningen är att jag egentligen inte har några råd att erbjuda (om jag hade tillgång till sådan kraftfull information att dela med mig av hade varken du, eller jag, behövt lida just nu). Det enda jag har att ge just nu är känslan av att du inte är helt ensam i  detta, och det är vad jag försöker erbjuda. Att ha någon att prata med, någon som faktiskt lever samma situation, och förstår liksom.

Jag hittade den här sidan helt slumpmässigt för några minuter sedan. Jag planerade aldrig riktigt att komma tillbaka (ville bara passera lite tid på en sömlöss natt), och planerade absolut inte att göra ett konto för att skriva något sånt här (det är lite osäkert, men av någon impuls har jag drivits till detta). Dock efter att ha känt igen mig inom dina upplägg har jag nu taggit tiden att skriva detta onödigt långa meddelande, så jag hoppas det ger dig någon form av glädje, även om det bara är ett skratt åt hur dumt det jag skriver är.

Vill gärna göra mitt bästa för att hjälpa till, så svara om du känner för att prata : ^)

(behöver egentligen inte ens handla om situationen, är villig att prata om vad som hälst om det får dig att känna dig bättre).

Hej! Hur känns det idag? Jag måste iväg nu och tyvärr (genom min egen klantighet) har jag inget sim-kort till mobilen, så jag kan inte kolla vad du skriver medan jag är borta, men jag tittar in igen ikväll när jag kommer hem och sitter vid datorn igen!

kram!

Anonym skrev:

Hallå Hallå, jag vet att jag kanske är lite sen in till denna konversation, men jag ville fortfarande ta chansen att försöka bidra till att hjälpa denna människa. Dock innan jag börjar vill jag bara varna att stavning och formulering av tankar har aldrig varit mina starkaste sidor, så jag beklagar om det jag är på väg skriva är lite svår läst. Jag sitter för tillfället i en ganska så ruskigt likadan situation som dig. Råkar nämligen också vara en djupt deprimerad 17 åring som plannerar att ta livet av sig inom dem kommande veckorna (och jag säger inte det här för att skifta situationen till att handla om mig, ville bara säga det så mina ord har mer tillit bakom sig). Jag förstår känslorna du känner just nu, allt från bilderna av en förkrossad familj, till använding av substanser för tillfällig lycka, och tankar om hur BUP inte har hjälpt mig något mycket alls under allt det här. Efter att ha läst allt det jag har skrivit, så kanske du tänker vart är ”men:ett” som skulle kvalificera mig att ge råd angående din situation, och sanningen är att jag egentligen inte har några råd att erbjuda (om jag hade tillgång till sådan kraftfull information att dela med mig av hade varken du, eller jag, behövt lida just nu). Det enda jag har att ge just nu är känslan av att du inte är helt ensam i detta, och det är vad jag försöker erbjuda. Att ha någon att prata med, någon som faktiskt lever samma situation, och förstår liksom. Jag hittade den här sidan helt slumpmässigt för några minuter sedan. Jag planerade aldrig riktigt att komma tillbaka (ville bara passera lite tid på en sömlöss natt), och planerade absolut inte att göra ett konto för att skriva något sånt här (det är lite osäkert, men av någon impuls har jag drivits till detta). Dock efter att ha känt igen mig inom dina upplägg har jag nu taggit tiden att skriva detta onödigt långa meddelande, så jag hoppas det ger dig någon form av glädje, även om det bara är ett skratt åt hur dumt det jag skriver är. Vill gärna göra mitt bästa för att hjälpa till, så svara om du känner för att prata : ^) (behöver egentligen inte ens handla om situationen, är villig att prata om vad som hälst om det får dig att känna dig bättre).

 

Hej, tack fina du❤️ Snälla fina du, ta inte ditt liv asså säg t BUP att du har självmordstankar och har haft det länge för som du skriver så har du ju också lidit lika dant som mig under en lång period.

Jag tycker defenerivt du borde komma tillbaka hit för asså inget har hjälpt mig med mitt mående eller fått mig tänka om kring detta som denna sidan. Helt ärligt. Och då har jag ändå testat allt.

men vad är det i ditt liv och hur är det med dig? Om du vill så kan du få någon av mina sociala medier så blir det lättare att kontakta varandra om du vill prata?

Anonym skrev:

Hej! Hur känns det idag? Jag måste iväg nu och tyvärr (genom min egen klantighet) har jag inget sim-kort till mobilen, så jag kan inte kolla vad du skriver medan jag är borta, men jag tittar in igen ikväll när jag kommer hem och sitter vid datorn igen! kram!

Hej, jo inte mått så bra igår alltså för tänkte om och istället för att spara piller till att ta mitt liv så tog jag allt jag hade i söndags kväll för vill en del av mig vill ju egentligen  inte dö direkt fast jag inte orkar leva längre. Men det slutade med att det tog långtid för det att gicka in så var ju hög som ett hus i skolan och tog alldeles för stor dos och det är ju Narkotika klassade tabletter.

Borde nog ha åkt till akuten för jag hade samma tecken som när jag överdoserade i försök att ta mitt liv första gången men jag är okej nu.

Min mamma sa att BUP hade ringt igår och sak dit imon kl 11. För de blev oroliga för mig och så ska prata med någon där och så får det bedömda hur allvarligt dem tycker min situation är och så utifrån det så kanske jag blir inlagd eller får någon annan behandling.

Hur är det med dig?

kramar / tack för att du bryr dig uppskattar det enormt faktiskt

• Detta svar redigerades för 4 år sedan av en moderator.

Anonym skrev:

Hej, jo inte mått så bra igår alltså för tänkte om och istället för att spara piller till att ta mitt liv så tog jag allt jag hade i söndags kväll för vill en del av mig vill ju egentligen inte dö direkt fast jag inte orkar leva längre. Men det slutade med att det tog långtid för det att gicka in så var ju hög som ett hus i skolan och tog alldeles för stor dos (560mg) och det är ju Narkotika klassade tabletter. Borde nog ha åkt till akuten för jag hade samma tecken som när jag överdoserade i försök att ta mitt liv första gången men jag är okej nu. Min mamma sa att BUP hade ringt igår och sak dit imon kl 11. För de blev oroliga för mig och så ska prata med någon där och så får det bedömda hur allvarligt dem tycker min situation är och så utifrån det så kanske jag blir inlagd eller får någon annan behandling. Hur är det med dig? kramar / tack för att du bryr dig uppskattar det enormt faktiskt

Jodå, det är bara bra, irriterar mig enormt på att mobilen inte funkar, men värre saker kan ju drabba en människa (och så länge jag är hemma och kommer åt mitt trådlösa nät kan jag iaf använda den till allt annat än att ringa, det kommer man långt med, jag ringer ändå nästan aldrig nån)! Vad skönt att höra att du ska till BUP och prata imorgon. Lova att du verkligen berättar allt du tänker/tänkt, alla svarta tankar. Ett knep jag ofta använt är att skriva ner allting jag vill ha sagt, för jag vet inte hur det är för dig, men själv blir jag lätt alldeles tom i huvudet när jag äntligen ska berätta om något svårt, eller så sitter jag bara och grinar och får inte fram ett ljud. Då är det bra att ha ett papper att peka på, det kan vara en början till att inleda ett samtal.

kram! och lycka till imorgon!!!

Anonym skrev:

Hej, jo inte mått så bra igår alltså för tänkte om och istället för att spara piller till att ta mitt liv så tog jag allt jag hade i söndags kväll för vill en del av mig vill ju egentligen inte dö direkt fast jag inte orkar leva längre. Men det slutade med att det tog långtid för det att gicka in så var ju hög som ett hus i skolan och tog alldeles för stor dos (560mg) och det är ju Narkotika klassade tabletter. Borde nog ha åkt till akuten för jag hade samma tecken som när jag överdoserade i försök att ta mitt liv första gången men jag är okej nu. Min mamma sa att BUP hade ringt igår och sak dit imon kl 11. För de blev oroliga för mig och så ska prata med någon där och så får det bedömda hur allvarligt dem tycker min situation är och så utifrån det så kanske jag blir inlagd eller får någon annan behandling. Hur är det med dig? kramar / tack för att du bryr dig uppskattar det enormt faktiskt

Förresten, bra att du må bra nu efter att ha tagit alla de där tabletterna!!! Och du kan väl komma in här sedan och berätta hur det gick på BUP? <3

Anonym skrev:

Hej, tack fina du❤️ Snälla fina du, ta inte ditt liv asså säg t BUP att du har självmordstankar och har haft det länge för som du skriver så har du ju också lidit lika dant som mig under en lång period. Jag tycker defenerivt du borde komma tillbaka hit för asså inget har hjälpt mig med mitt mående eller fått mig tänka om kring detta som denna sidan. Helt ärligt. Och då har jag ändå testat allt. men vad är det i ditt liv och hur är det med dig? Om du vill så kan du få någon av mina sociala medier så blir det lättare att kontakta varandra om du vill prata?

Jo, men nu är det ju så här att jag är så smart, så jag glömde mina inloggnings uppgifter (hade en fejk mailadress), och var tvungen att göra det här nya kontot för att svara. Jag får hoppas att du tror på mig när jag säger att jag är samma person, men du lär säkert ganska fort märke att det faktiskt är jag, eftersom detta meddelande kommer vara skrivit genom samma hemska meningsuppbyggnad, och ord val, som det förra.

Att förklara det som händer i mitt liv har alltid varit rätt så svårt för mig, det är liksom en ganska lång kompliserad historia, därför gillar jag inte att prata om det så mycket. Dock om jag ska generalisera har det varit skitigt länge nu, dessutom har det bara blivit sämre över åren. Innan kände jag alltid att jag absolut inte fick döda mig själv, eftersom hur sårade mina föräldrar hade blivit, men nu för tiden känns det som jag bara blir mer av en besvikelse i deras ögon för varje dag som passerar. Jag skulle kunnat prata om allt det här i en större utsträckning, men jag har för tillfället varken lusten, eller energien för att gå in på sådanna detaljer (vill inte heller dra ut på meddelandet mer än vad det behövs).

Det gör mig något glad att du faktiskt hade velat fortsätta prata med mig, till och med utanför hemsidan. Dock måste jag tyvärr medje att jag inte använder några sociala medier (av anledningar som är rätt så dumma och generande att prata om här), men jag har i alla fall discord om du fortfarade skulle vara intresserad över att lägga till mig någonstans.

Bara så att du vet, du behöver inte känna dig tvingad att fortsätta prata med mig (om du inte själv vill det så klart).

Anonym skrev:

Jo, men nu är det ju så här att jag är så smart, så jag glömde mina inloggnings uppgifter (hade en fejk mailadress), och var tvungen att göra det här nya kontot för att svara. Jag får hoppas att du tror på mig när jag säger att jag är samma person, men du lär säkert ganska fort märke att det faktiskt är jag, eftersom detta meddelande kommer vara skrivit genom samma hemska meningsuppbyggnad, och ord val, som det förra. Att förklara det som händer i mitt liv har alltid varit rätt så svårt för mig, det är liksom en ganska lång kompliserad historia, därför gillar jag inte att prata om det så mycket. Dock om jag ska generalisera har det varit skitigt länge nu, dessutom har det bara blivit sämre över åren. Innan kände jag alltid att jag absolut inte fick döda mig själv, eftersom hur sårade mina föräldrar hade blivit, men nu för tiden känns det som jag bara blir mer av en besvikelse i deras ögon för varje dag som passerar. Jag skulle kunnat prata om allt det här i en större utsträckning, men jag har för tillfället varken lusten, eller energien för att gå in på sådanna detaljer (vill inte heller dra ut på meddelandet mer än vad det behövs). Det gör mig något glad att du faktiskt hade velat fortsätta prata med mig, till och med utanför hemsidan. Dock måste jag tyvärr medje att jag inte använder några sociala medier (av anledningar som är rätt så dumma och generande att prata om här), men jag har i alla fall discord om du fortfarade skulle vara intresserad över att lägga till mig någonstans. Bara så att du vet, du behöver inte känna dig tvingad att fortsätta prata med mig (om du inte själv vill det så klart).

Tro mig jag känner exakt lika dant som dig men dina föräldrar skulle absolut inget gilla det om du tog ditt liv och du är ingen börda och ditt liv är värt att leva trotts att du ej känner så.

Bra har också Discord, vad heter du där så skickar jag en förfrågan ska kan vi skriva där fina du❤️

Anonym skrev:

Förresten, bra att du må bra nu efter att ha tagit alla de där tabletterna!!! Och du kan väl komma in här sedan och berätta hur det gick på BUP? <3

Anonym skrev:

Hej, jag har varit på BUP mötet idag och mamma var med.
Det gick nog helt ok tror jag och jag berättade hur att jag inte mådde så bra, och att jag haft självmordstankarna.
Tyvärr så blev det inte att jag sa exakt så som jag har skrivit och berättat här då vi aldrig gick in så djupt i samtalet, så fick ju inte visa eller säga för att hon skulle förstå hur ”allvarligt” min situation är.

Berättade att jag hade planerat att ta mitt liv i måndags men sköt upp det.
Hon (kurator var hon som jag pratade med) om så uppfattade min mamma det som att hon kuratorn trodde att jag inte hade en depression men att hon skulle sätta det som en depression för att jag skulle få prata med någon.

Vi kom överens om några överenskommelser som jag skulle hålla mig till och det var att umgås med familjen minst 30min varje vardag och 1-2 timmar på helgerna.
Tycker inte direkt om det för varje gång så ska jag hela tiden få en massa regler som jag ska följa, ex) får knappt vara inne på mobilen, måste lägga den 1 timme innan jag ska sova osv..

Men antar att det bara är att följa dem liksom. Skulle få en ny tid om 2 veckor eller om jag har extremt tur så får jag en nästa vecka för att prata med någon.

Men blir lite fundersam för det lät som hon sa att hon tyckte att jag hade en depression men enligt min mamma så sa hon att hon skriver att jag har det fast jag inte har det för att jag skulle få hjälp och faktiskt prata med någon. Då det är det enda sättet jag kan få hjälp av BUP.

Men såklart börjar jag ju undra vad då som är felet om jag inte har en depression om jag mår såhär och mått så i flera år och det bara blivit värre nu. Vad är det då som gör att någon blir diagnoserad med depresssion?

Antar väl att jag bara får försöka känna mig lite glad eller försöka visa mig glad över att jag äntligen får någon hjälp.

Allt väl med dig då? Hur har din dag varit?
Kramar❤️

Anonym skrev:

Förresten, bra att du må bra nu efter att ha tagit alla de där tabletterna!!! Och du kan väl komma in här sedan och berätta hur det gick på BUP? <3

Förlåt kanske var rörigt i förra texten men jag förståd knappt något från mötet, vi snackade bara där och för att jag ska kunna få den hjälpen som jag måste så tydligen satte hon något med depression. Eftersom hon inte direkt är någon läkare så kan hon inte bedöma eller göra en utredning.

Allt är lite Koas just nu och vet inte riktigt vad jag ska göra direkt. Tror inte detta kommer hjälpa alls, mitt mående har bara blivit sämre och just nu dessa 2 dagar så är det som om alla mina känslor har försvunnit och jag känner mig helt tom, känner bara ännu mer att jag inte varken vill eller orkar att leva så länge till.

Hoppas allt är bra med dig iallafall❤️

kramar!❤️

Anonym skrev:

Tro mig jag känner exakt lika dant som dig men dina föräldrar skulle absolut inget gilla det om du tog ditt liv och du är ingen börda och ditt liv är värt att leva trotts att du ej känner så. Bra har också Discord, vad heter du där så skickar jag en förfrågan ska kan vi skriva där fina du❤️

Mitt discord namn är mittandrakonto#7277. Som du säkert kan läsa i namnet, så är det inte mitt huvud kont, men det är bara för att hindra vänförfrågningar från en massa andra. Jag kan ge dig namnet till mitt riktiga konto i själva discord senare.

Hej! Det där lät ju ändå bra, och det är inte så konstigt om du inte lyckades berätta allt, det är svårt och det tar tid och den är ju tyvärr alltid begränsad när man äntligen får träffa nån. Men bra att din mamma var med, så fick hon höra samma saker (och kanske minns sådant som du glömde? tycker alltid det är svårt att minnas allt som sagts på möten).

Hoppas så att allting ljusnar för dig! (För er båda två som skriver nu, så klart!)