Funderar på att ta mitt liv

Hej jag är 16, ska fylla 17 imon faktiskt. Jag har Adhd och går på bup för min Adhd men dem vet också om mitt självskadebeteende som jag haft i 3-4 år.

Dock inte fått någon hjälp alls där om det, sen förra året i Augusti 2019 så tog jag en liten överdos av min medecin och sjukhuset anmälde det till bup trotts det gjorde dem inget.

Jag fick prata om mitt mående på en klinik för bup hade inte tillräckligt med resurser då jag inte är diagnoserad med depression. Jag har mått extremt dåligt sedan jag var 13 år och ibland vet jag ej varför men sen är det som jag kan vara lycklig så tror ej jag är deprimerad.

Men nu har jag funderat i flera veckor på att jag vill ta mitt liv och haft självmordstankar. Vill egentligen inte dö men klarar inte av att leva längre allt är så jobbigt och jag hatar mig själv så mycket.

Hade tänkt göra ett försök nu på måndag 24/2-20 men är rädd att om jag inte lyckas så kommer jag bara göra allt värre. Vill inte hamna på hvb hem eller något annan stans och allt med familjen kommer bli sämre. Men jag känner det på mig att jag typ har bestämt mig att göra detta, trotts att jag inte vill.

Kommer säkert få medecinen borttagen för hade tänkt ta den. Jag har börjat missbruka droger också sedan händelsen när jag överdoserade förra året och hatar det men de är det ända som får mig att må bra.

jag vet inte vad jag ska göra, har gett upp på allt. Hoppas inte någon blir triggad eller så av detta isåfall ber jag om ursäkt men känner att jag måste snacka eller berätta för någon. Är rädd att jag kommer göra det.

Oavsett om du lyckas eller inte så kommer du att lämna anhöriga som kommer att lida hela sina liv med att fundera över varför du tog livet av dig. Livet kan dessutom vända och förändras så att det tvingar dig att se med andra glasögon än de solbrillor som förmörkar din syn just nu.

Jag är nyfiken över varför du väljer just det här datumet? Betyder måndagen 24 feb något  speciellt eller är det ett random datum som man måste sätta för att få det gjort?

Har du pratat med BRIS eller MINDs självmordslinje?

Bris tror jag är bra att prata med – de kan ge dig råd för att reda upp din situation

Berätta mer om dina självskadebeteenden?

Hej!

Du, jag tror visst att du är deprimerad. Det kan man vara även om man känner sig lycklig ibland, och har man självmordstankar är man garanterat deprimerad. Jag väntade själv alldeles för många år med att söka hjälp för mina depressioner eftersom jag gjorde såna där fåniga tester i tidningar om “är du deprimerad” och där var det alltid frågan “känner du dig glad ibland” och svarade man ja på den var men inte deprimerad. Helt fel, fick jag lära mig sedan. Är det helsvart långa tider hjälper det ju inte att man känner sig lycklig ibland, eller hur?

Finns det ingen annan du kan prata med än BUP? Hur har du det med dina föräldrar? Finns det någon på skolan du kan prata med? Du förtjänar faktiskt att få hjälp, och om inte annat finns det här stället att prata på.

Anonym skrev:

Oavsett om du lyckas eller inte så kommer du att lämna anhöriga som kommer att lida hela sina liv med att fundera över varför du tog livet av dig. Livet kan dessutom vända och förändras så att det tvingar dig att se med andra glasögon än de solbrillor som förmörkar din syn just nu. Jag är nyfiken över varför du väljer just det här datumet? Betyder måndagen 24 feb något speciellt eller är det ett random datum som man måste sätta för att få det gjort? Har du pratat med BRIS eller MINDs självmordslinje? Bris tror jag är bra att prata med – de kan ge dig råd för att reda upp din situation Berätta mer om dina självskadebeteenden?

 

Tog det datumet bara för det är dagen efter jag fyllt år. Fyller år idag och känner bara att jag har gett upp på allting. (skriver mer sen kan ej riktigt nu har ”kalas” men känner att folk inte är inne så ofta så kanske du ser detta sen men skriver sen igen kl 19:30 ungefär om du ser detta då så du vet, behöver prata ut med någon har panik)

Anonym skrev:

Oavsett om du lyckas eller inte så kommer du att lämna anhöriga som kommer att lida hela sina liv med att fundera över varför du tog livet av dig. Livet kan dessutom vända och förändras så att det tvingar dig att se med andra glasögon än de solbrillor som förmörkar din syn just nu. Jag är nyfiken över varför du väljer just det här datumet? Betyder måndagen 24 feb något speciellt eller är det ett random datum som man måste sätta för att få det gjort? Har du pratat med BRIS eller MINDs självmordslinje? Bris tror jag är bra att prata med – de kan ge dig råd för att reda upp din situation Berätta mer om dina självskadebeteenden?

 

Har pratat med Bris samt Minds självmordslinjen men inget har direkt hjälpt, de har bara hjälpt under stunden och hållt i sig i 1-2 timmar sen kommer tankarna igen och jag känner att jag kommer göra det.

jag har haft mitt självskadebeteende i 4 år det börjar när jag var 13 år och mådde dåligt det var första gången jag skärde mig sjäv, sen efter det så har mitt mående blivit sämre och det har lett till att mitt självskadebeteende har blivit värre.
På ganska snabb tid blev det från små skrapor till mer större och djupare.
Mina föräldrar vet om att jag har skärt mig och har självskadebeteende och det har gjort allt de kan för att få mig att sluta och just nu så tror dem att jag har slutat men det har jag icke.

och BUP vet om mitt självskadebeteende också (går hos dem pågrund av min adhd och går på medecin där, Elvanse har jag som medecin) men har inte fått någon hjälp där heller pågrund av det.
Jag har inte direkt fått någon hjälp alls av BUP trotts att jag överdoserade i Augusti förra året då jag försökte ta mitt liv men även om sjukhuset anmälde det till bup för dem tyckte det var allvarligt, så gjorde dem inget angående det heller. Pratade bara 1 gång om händelsen sen inget mer.

de hade inga resurser till mig för att jag skulle kunna gå hos dem och prata med någon eftersom jag inte var diagnoserad med en ångest-diagnos eller var diagnoserad med depression så det slutade med att jag fick gå hos en kurator som bara tog hand om vuxna (utanför bup) men slutade där och gick till UMO istället men har slutat gå där också för dem kunde ej ta hand om de sakerna som jag verkligen behöver snacka ut om för det har bup hand om

känner allmänt att jag gett upp, dock har jag kommit på andra tankar och tror ej jag kommer försöka ta mitt liv imorgon utan får väl se nästa måndag igen eller så för nu har vi problem med våra hundar och vill inte överbelasta familjen. Men vet inte riktigt får väl se imorgon och se vad som händer och vad jag väljer.

Anonym skrev:

Hej! Du, jag tror visst att du är deprimerad. Det kan man vara även om man känner sig lycklig ibland, och har man självmordstankar är man garanterat deprimerad. Jag väntade själv alldeles för många år med att söka hjälp för mina depressioner eftersom jag gjorde såna där fåniga tester i tidningar om ”är du deprimerad” och där var det alltid frågan ”känner du dig glad ibland” och svarade man ja på den var men inte deprimerad. Helt fel, fick jag lära mig sedan. Är det helsvart långa tider hjälper det ju inte att man känner sig lycklig ibland, eller hur? Finns det ingen annan du kan prata med än BUP? Hur har du det med dina föräldrar? Finns det någon på skolan du kan prata med? Du förtjänar faktiskt att få hjälp, och om inte annat finns det här stället att prata på.

 

Dem ställerna jag har gått på (läs mitt andra svar där uppe så berättar jag vart jag gått och pratat hos) har inte direkt hjälpt mig och så har dem bara hänvisat mig till att gå till BUP även kuratorn på min skola.
Nu vet ju jag knappt så mycket om symtomerna eller något om depression alls. Men det känns som om mina saker där jag kanske är ledsen eller inte känner någon känsla av lycka eller glad eller ledsamhet alls vissa dagar är typ 6/7 dagar i veckan för ibland i skolan är jag glad under dagen men egentligen så är det bara en mask för vill göra andra glada.
Tänkt så är jag inte direkt deprimerad och kommer inte få diagnosen depression då känns det ganska löjligt för då har jag förmodligen bara överdrivit för det är ju så med Adhd som jag har att mina känslor blir mycket mycket mer starkare än en ”normal” människas känslor.

Dessutom vet jag inte hur jag ska söka hjälp när jag inte får någon hjälp alls på BUP trots att det vet att jag har självmordstankar och har självskadebeteende och har överdoserat på mina medeciner i försök att ta mitt liv. För de har inte haft resurserna för att jag ska kunna prata med någon då jag Inte är diagnoserad med ångest eller depression..

Egentligen hur lång ska man behöva gå för att en ungdom eller någon annan ska kunna få hjälp som den behöver? Assä dem har allt i sina papper om hur jag mår och vilka problem och vad jag har gjort. Trotts det får en 17 åring ingen hjälp alls.

Har känt att detta ställer har hjälp mer än något annat eller fått mig på andra tankar, som nu kommer nog ej försöka imorgon så vitt jag vet nu, men det är pågrund av att en av våra hundar är sjuka nu och vill ej belasta mamma eller resten av familjen med ännu mer. De behöver ej ha en ännu större Böda över sig.

Men min relation med min mamma är underbar, hon finns alltid där för mig och trotts att hon är sjukskriven och ej jobbar pågrund av en bilolycka (som gjort att hon har fått flertal problem som är för många att ens ta upp, men det är extremt svårt för henne att klara igenom vardagen + hon har utmattningsdepression) så gör hon allt för att jag ska få det bra. Hon är verkligen. En fantastiskt förälder.

 

relationen med pappa är sådär men han är en fantastisk pappa, bryr sig så mycket som han kan, dock väldigt svårt att prata med han om mitt mående och sånt för han förstår inte sånt alls. Men det enda problemet är väl att jag inte direkt respekterar han som jag borde men håller på att jobba på det.

Juste efter Augusti när jag överdoserade så tyvärr slutade det med att jag fortsatte med att missbruka mina medeciner och jag använder mig av flera andra olika friger som inte är bra. Men det är bara för att det är det ända som faktiskt gör mig glad och lycklig i några timmar iallafall, jag slipper tänka på allt runt omkring mig och sånt. Är dock ej beroende vad jag vet utan känner bara att jag skulle vilja ta det mer för att känna mig lycklig och glad igen.  (Mina föräldrar och ingen annan vet om detta. Den ända är som vet är min bästavän)

Anonym skrev:

Hej! Du, jag tror visst att du är deprimerad. Det kan man vara även om man känner sig lycklig ibland, och har man självmordstankar är man garanterat deprimerad. Jag väntade själv alldeles för många år med att söka hjälp för mina depressioner eftersom jag gjorde såna där fåniga tester i tidningar om ”är du deprimerad” och där var det alltid frågan ”känner du dig glad ibland” och svarade man ja på den var men inte deprimerad. Helt fel, fick jag lära mig sedan. Är det helsvart långa tider hjälper det ju inte att man känner sig lycklig ibland, eller hur? Finns det ingen annan du kan prata med än BUP? Hur har du det med dina föräldrar? Finns det någon på skolan du kan prata med? Du förtjänar faktiskt att få hjälp, och om inte annat finns det här stället att prata på.

Hej tänkte bara säga att jag förmodligen inte kommer försöka ta mitt liv ännu en gång imon i alla fall, men tankarna är fortfarande kvar. Min hjärna tänker typ att flytta det till ett annat datum så jag hinner samla ihop mer tabletter om jag väljer att göra något annars om jag har tur och jag mår bättre senare och kanske någon gång i mitt liv får den hjälpen av BUP som jag skulle fått redan efter första försöket men inte fick så kommer jag nog inte göra det.

Men en fråga från en jobbig och förmodligen överdriven ung tonårstjej som precis fyllt 17år, om jag uppdaterar eller skriver mer senare i veckan eller något sånt om hur allt blir eller hur jag mår är det okej för er då? Skulle ni av någon chans faktiskt se att jag har uppdaterat eller skrivit mer hade ni kommit tillbaks då och skrivit mer med mig? Käänner att ni har fått mig att tänka om och gjort en del till varför jag väljer att inte försöka igen imorgon, Trodde inte detta skulle hjälpa att det var lika dant som alla andra sidor där man pratar med ngn men här kännns det verkligen som folk bryr sig och förtsår hur man känner.

Vill bara säga tack till dig, Tack för att du svarade på mitt “brev” för tror ej jag hade tänkt om angående detta nu annars. Tack det betyder mycket för mig, sitter här och gråter nu för att bara ha någon som verklige bryr sig och är snäll, förstår mig och ger tips och lyssnar är en sån enorm hjälp, mer hjälp har jag fått här av underbara främlingar än vad BUP hjälper mig med där de faktisk känner mig.

Stort tack till dig igen, hoppas att du kanske ser eller vill prata mer om detta för de har inte försvunnit ur mina tankar helt och är lite rädd att jag ska planera igen och kanske utföra det om ngn vecka eller så. Hoppas du vill (känn dig ej tvingad och förlåt om jag kanske e barnslig,överdriver,osv..) för jag skulle behöva det. Tack ännu en gång för att du är en sån underbar människa, kommer inte glömma bort denna situationen eller stunden.

Med vänlig hälsning, en oerhört tacksam 17 årig tjej

Anonym skrev:

Oavsett om du lyckas eller inte så kommer du att lämna anhöriga som kommer att lida hela sina liv med att fundera över varför du tog livet av dig. Livet kan dessutom vända och förändras så att det tvingar dig att se med andra glasögon än de solbrillor som förmörkar din syn just nu. Jag är nyfiken över varför du väljer just det här datumet? Betyder måndagen 24 feb något speciellt eller är det ett random datum som man måste sätta för att få det gjort? Har du pratat med BRIS eller MINDs självmordslinje? Bris tror jag är bra att prata med – de kan ge dig råd för att reda upp din situation Berätta mer om dina självskadebeteenden?

Vet dock att du ej har hunnit svara på mitt svar som jag skickade innan idag, när du har svarat så kommer jag självklart läsa det och svara men skickade detta till den andra personen som svarade på denna tråden och skickar den till dig nu med. Hoppas om du orkar, har lust, vill så läser du mitt medelande som kommer här och tar till dig det som står, det är det enda jag vill för att visa min uppskattning till er två.

Hej tänkte bara säga att jag förmodligen inte kommer försöka ta mitt liv ännu en gång imon i alla fall, men tankarna är fortfarande kvar. Min hjärna tänker typ att flytta det till ett annat datum så jag hinner samla ihop mer tabletter om jag väljer att göra något annars om jag har tur och jag mår bättre senare och kanske någon gång i mitt liv får den hjälpen av BUP som jag skulle fått redan efter första försöket men inte fick så kommer jag nog inte göra det.

Men en fråga från en jobbig och förmodligen överdriven ung tonårstjej som precis fyllt 17år, om jag uppdaterar eller skriver mer senare i veckan eller något sånt om hur allt blir eller hur jag mår är det okej för er då? Skulle ni av någon chans faktiskt se att jag har uppdaterat eller skrivit mer hade ni kommit tillbaks då och skrivit mer med mig? Käänner att ni har fått mig att tänka om och gjort en del till varför jag väljer att inte försöka igen imorgon, Trodde inte detta skulle hjälpa att det var lika dant som alla andra sidor där man pratar med ngn men här kännns det verkligen som folk bryr sig och förtsår hur man känner.

Vill bara säga tack till dig, Tack för att du svarade på mitt “brev” för tror ej jag hade tänkt om angående detta nu annars. Tack det betyder mycket för mig, sitter här och gråter nu för att bara ha någon som verklige bryr sig och är snäll, förstår mig och ger tips och lyssnar är en sån enorm hjälp, mer hjälp har jag fått här av underbara främlingar än vad BUP hjälper mig med där de faktisk känner mig.
Stort tack till dig igen, hoppas att du kanske ser eller vill prata mer om detta för de har inte försvunnit ur mina tankar helt och är lite rädd att jag ska planera igen och kanske utföra det om ngn vecka eller så. Hoppas du vill (känn dig ej tvingad och förlåt om jag kanske e barnslig,överdriver,osv..) för jag skulle behöva det. Tack ännu en gång för att du är en sån underbar människa, kommer inte glömma bort denna situationen eller stunden.

Med vänlig hälsning, en oerhört tacksam 17 årig tjej

Anonym skrev:

Tog det datumet bara för det är dagen efter jag fyllt år. Fyller år idag och känner bara att jag har gett upp på allting. (skriver mer sen kan ej riktigt nu har ”kalas” men känner att folk inte är inne så ofta så kanske du ser detta sen men skriver sen igen kl 19:30 ungefär om du ser detta då så du vet, behöver prata ut med någon har panik)

Ok då förstår jag.

Grattis till dig oavsett hur du känner dig.

Jag läser allt som publiceras i den här tråden och svarar så fort jag och andra som brukar hänga här kommer att svara – jag har ju jobb så jag kan inte svara direkt alla gånger men svara och läsa gör jag

Kram till dig från din Cybervän

Anonym skrev:

Har pratat med Bris samt Minds självmordslinjen men inget har direkt hjälpt, de har bara hjälpt under stunden och hållt i sig i 1-2 timmar sen kommer tankarna igen och jag känner att jag kommer göra det. jag har haft mitt självskadebeteende i 4 år det börjar när jag var 13 år och mådde dåligt det var första gången jag skärde mig sjäv, sen efter det så har mitt mående blivit sämre och det har lett till att mitt självskadebeteende har blivit värre. På ganska snabb tid blev det från små skrapor till mer större och djupare. Mina föräldrar vet om att jag har skärt mig och har självskadebeteende och det har gjort allt de kan för att få mig att sluta och just nu så tror dem att jag har slutat men det har jag icke. och BUP vet om mitt självskadebeteende också (går hos dem pågrund av min adhd och går på medecin där, Elvanse har jag som medecin) men har inte fått någon hjälp där heller pågrund av det. Jag har inte direkt fått någon hjälp alls av BUP trotts att jag överdoserade i Augusti förra året då jag försökte ta mitt liv men även om sjukhuset anmälde det till bup för dem tyckte det var allvarligt, så gjorde dem inget angående det heller. Pratade bara 1 gång om händelsen sen inget mer. de hade inga resurser till mig för att jag skulle kunna gå hos dem och prata med någon eftersom jag inte var diagnoserad med en ångest-diagnos eller var diagnoserad med depression så det slutade med att jag fick gå hos en kurator som bara tog hand om vuxna (utanför bup) men slutade där och gick till UMO istället men har slutat gå där också för dem kunde ej ta hand om de sakerna som jag verkligen behöver snacka ut om för det har bup hand om känner allmänt att jag gett upp, dock har jag kommit på andra tankar och tror ej jag kommer försöka ta mitt liv imorgon utan får väl se nästa måndag igen eller så för nu har vi problem med våra hundar och vill inte överbelasta familjen. Men vet inte riktigt får väl se imorgon och se vad som händer och vad jag väljer.

MINDs självmordslinje är efter vad jag förstår ett sätt att få någon att prata med – inte något som hjälper. Det handlar om Volontärer som lånar sitt öra och har utbildning för att samtala och ge hopp.

Bra att du skjuter upp självmordet!

När det gäller psykisk belastning i samband med ADHD så kanske det är fråga om att du kanske har fel medicin, jag har haft elever som fått depression som biverkning av sina ADHD mediciner- kanske ska du prata med BUP om annan medicin.  Men du behöver oxå få prata med någon läkare om din depression för att se sambandet.

Vad tänker du behöver du någon att prata med för att lätta på trycket? – för sådant här tar tid.  UMO och BUP är sådana ställen som man får prata med människor. Men du kan oxå prata med kurator på Statsmissionen eller kyrkan om du vill. Samtal kommer inte att bota dig men ge dig verktyg att hantera de känslor du har.

Det jag lärt mig är att det tar tid att träna in nya tankebanor men det går

kram från din cybervän

Anonym skrev:

…Nu vet ju jag knappt så mycket om symtomerna eller något om depression alls. Men det känns som om mina saker där jag kanske är ledsen eller inte känner någon känsla av lycka eller glad eller ledsamhet alls vissa dagar är typ 6/7 dagar i veckan för ibland i skolan är jag glad under dagen men egentligen så är det bara en mask för vill göra andra glada. Tänkt så är jag inte direkt deprimerad och kommer inte få diagnosen depression då känns det ganska löjligt för då har jag förmodligen bara överdrivit för det är ju så med Adhd som jag har att mina känslor blir mycket mycket mer starkare än en ”normal” människas känslor. Dessutom vet jag inte hur jag ska söka hjälp när jag inte får någon hjälp alls på BUP trots att det vet att jag har självmordstankar och har självskadebeteende och har överdoserat på mina medeciner i försök att ta mitt liv. …

Hmm Hur känns tanken att berätta för dina föräldrar att du fortfarande har ett självskadebeteende?

Du ska veta en sak – om man har självmordstankar så långt att man satt datum – så är det inte din ADHD som överdriver! Du mår riktigt dåligt och du har rätt att må dåligt, lider med dig att du inte blir tagen på allvar. UMOs rekommendation om att du kanske ska prata med skolans kurator kan ju vara en bra ide så du får en regelbunden samtalskontakt. Eftersom jag jobbar i skolan så vet jag att kuratorer har tystnadsplikt gentemot alla. De är skyldiga att göra oros anmälan till soc om det är så att de tänker att det är fara för ditt liv eller livskvalitet. Många av mina elever som fått en orosanmälan känner att de får bättre hjälp efter det att den har gjorts.

Din Cybervän!

Anonym skrev:

Vet dock att du ej har hunnit svara på mitt svar som jag skickade innan idag, när du har svarat så kommer jag självklart läsa det och svara men skickade detta till den andra personen som svarade på denna tråden och skickar den till dig nu med. Hoppas om du orkar, har lust, vill så läser du mitt medelande som kommer här och tar till dig det som står, det är det enda jag vill för att visa min uppskattning till er två. Hej tänkte bara säga att jag förmodligen inte kommer försöka ta mitt liv ännu en gång imon i alla fall, men tankarna är fortfarande kvar. Min hjärna tänker typ att flytta det till ett annat datum så jag hinner samla ihop mer tabletter om jag väljer att göra något annars om jag har tur och jag mår bättre senare och kanske någon gång i mitt liv får den hjälpen av BUP som jag skulle fått redan efter första försöket men inte fick så kommer jag nog inte göra det. Men en fråga från en jobbig och förmodligen överdriven ung tonårstjej som precis fyllt 17år, om jag uppdaterar eller skriver mer senare i veckan eller något sånt om hur allt blir eller hur jag mår är det okej för er då? Skulle ni av någon chans faktiskt se att jag har uppdaterat eller skrivit mer hade ni kommit tillbaks då och skrivit mer med mig? Käänner att ni har fått mig att tänka om och gjort en del till varför jag väljer att inte försöka igen imorgon, Trodde inte detta skulle hjälpa att det var lika dant som alla andra sidor där man pratar med ngn men här kännns det verkligen som folk bryr sig och förtsår hur man känner. Vill bara säga tack till dig, Tack för att du svarade på mitt ”brev” för tror ej jag hade tänkt om angående detta nu annars. Tack det betyder mycket för mig, sitter här och gråter nu för att bara ha någon som verklige bryr sig och är snäll, förstår mig och ger tips och lyssnar är en sån enorm hjälp, mer hjälp har jag fått här av underbara främlingar än vad BUP hjälper mig med där de faktisk känner mig. Stort tack till dig igen, hoppas att du kanske ser eller vill prata mer om detta för de har inte försvunnit ur mina tankar helt och är lite rädd att jag ska planera igen och kanske utföra det om ngn vecka eller så. Hoppas du vill (känn dig ej tvingad och förlåt om jag kanske e barnslig,överdriver,osv..) för jag skulle behöva det. Tack ännu en gång för att du är en sån underbar människa, kommer inte glömma bort denna situationen eller stunden. Med vänlig hälsning, en oerhört tacksam 17 årig tjej

Tack dina ord värmer alla som hänger här på forumet. Jag tror att det är annorlunda för att alla vi som hänger här har någon koppling till att må dåligt. De flesta har egen erfarenhet eller anhöriga som har olika psykiska problem.

ADHD är inte bara dåligt även om det kan kännas så – i framtiden kommer du att märka att du är väldigt kreativ och förmodligen oxå intelligent. ADHD handlar om att göra sitt liv så att det fungerar på de områden som du är bra på

Kram från din vän i Cybern