Bär myrket inom mig

Hej!

Jag är en tjej som under mitt liv har samlat på mig mycket dåliga grejer och kan idag inte prata ut om det med någon.

Är väldigt blyg pga min uppväxt som jag har haft, har även idag (då jag skriver detta) varit med om någon som gjorde mig ledsen och fick mig att tänka på det gamla jätte mycket och kunde inte komma över det. Det var då att när jag och mina kompisar satt och väntade på att lektionen skulle börja, så några killar i min klass skoj bråkade och någon blev knuffad in i mig och satt nästan på mitt huvud så jag blev livrädd och de andra fråga om jag var ok och jag sa ja sedan efter 1 min kunde jag inte hålla tillbana tårarna.

Jag har ingen vuxen och prata med och har då en super stor klump inom mig som bara växer och växer och kommer alltid göra det till jag har någon och prata med.

 

Någon som har tips på vad man kan  göra?

Tack på förhand

Hej!

Hjälp finns alltid att få, och rekommenderar verkligen att söka hjälp! Det kan du göra på många olika sätt. Du kan till exempel vända dig till elevhälsan på din skola, då får prata med en skolsköterska eller kurator. De kan också hjälpa dig med att kontakta andra ställen, som till exempel bup om du skulle vilja det. Tycker du det är jobbigt att gå dit själv, så kan du ta med dig en kompis eller kanske maila eller lämna en lapp till skolsköterskan om det går.

Utöver det kan du vända dig till bland annat BRIS, där du kan chatta anonymt med en kurator, eller ringa och prata, vilket är gratis och inte heller syns på telefonräkningen.

Kom ihåg att de har tystandsplikt vart du än väljer att vända dig, vilket innebär att allt som sägs där stannar och sprids inte vidare på något sätt. Deras syfte är att hjälpa dig och få dig att må bra. Det finns så många som lider av liknande problem som du, och så många som söker hjälp, så man ska absolut inte tveka eller skämmas om man känner behov av hjälp.

Hej!

Vad du än gör så stäng inte in det inom dig. Som den kloka personen ovan skrev finns det flera alternativ att vända sig till och de har tystnadsplikt.

Om det är svårt att veta vad eller hur du ska börja kontakten så kan du till exempel skriva ner dina tankar och känslor ungefär som ett brev. Då kan ni ha det som utgångspunkt och du vet också vad personen du vänder dig till kommer att prata/fråga om.

Kämpa på min vän!!

Kram ❤️

Det låter som att du känner dig rädd.
Jag kan lova dig att du är tuffare än du tror.

Jag säger som många när det gäller känslor, de är ok, du får känna dem för de är dina.
När du vågar, till exempel när du är ensam eller med någon du litar på, släpp fram känslorna, prata om dem och varför du tror du känner dem.