Hej alla på forumet. Jag är i en väldigt jobbig situation just nu.
För ca 2 år sedan blev jag äntligen fri från min pappa som misshandlade mig dagligen. Jag blev omhändertagen av Socialtjänsten med stöd av LVU. Jag har den senaste tiden bott i ett familjehem med fantastiska föräldrar som inte skriker och slår. Föräldrar som kramar en istället. Jag trivs verkligen.
Men min pappa har jobbat med Socialtjänsten under dessa 2 år och han får beröm och beröm för alla framsteg han gör. Han får längre umgänge och oftare. Han har nyss fått igenom obevakat umgänge i hemmet.
Jag vill inte träffa honom egentligen alls. Varje gång jag säger det får jag en irriterad suck från min socialsekreterare som tycker jag är barnslig som inte ger honom en chans. ”Han försöker ju faktiskt nu!”.
Jag stod i hallen hemma, på det första obevakade umgänget, hos pappa i 2 timmar, påklädd, livrädd, redo att fly ut genom dörren. Sen beklagade han sig inför Socialtjänsten. Att det bara är han som försöker. Ännu en gång är det jag som får skit. Jag är barnslig och dum.
Men jag är nu rädd för att dom kommer att försöka ”slussa” hem mig till pappa. Jag vill verkligen inte. Jag är livrädd. För mig är han fortfarande samma man han var för 2 år sedan.
Om dom gör det vill jag inte leva. Då är döden mycket bättre.
Jag vet inte vad jag ska göra. Borde jag inte ha någon rättighet alls att bestämma något? Jag är ändå 16 år och fyller 17 nästa år. Om någon här på forumet vet något om vilka rättigheter jag har så är jag tacksam för allt.
