Kära bästa vän
Jag hoppas du har det bra där uppe, jag saknar dig som fan. Du tog hand om mig när pappa lämnade mig när jag var 2 år, du dog i en ung ålder. Du blev bara 24 år gammal! Du skulle varit 33 i år, du var som en pappa till mig. Idag är jag 15 år och 239 dagar, du dog när jag var 7! Jag undrar hur det skulle vara om du fortfarande levde, om jag fortfarande skulle ha min depression eller sjävlskadesbeteende. Jag har börjat få panikångest och väldigt många panikattacker men jag hoppas att du är stolt över mig 🙂 jag har inte tagit mitt liv än! Jag bestämde mig för ett tag sen att jag ska gå vidare men jag känner att jag är påväg ner mot den hemska och mörka tunneln igen. Mamma mår bra, hon försöker allt för att jag ska må bra 🙂 vi har faktiskt kontakt med BUP! Fast jag tycker att inte dom gör någon skillnad, dom pratar bara om pappa hela jäkla tiden och jag orkar inte med det! Det är kanske p.g.a pappa som jag är sån här, du har ingen aning hur många gånger jag har varit nära att ringa 112 för att jag är en livsfara för mig själv.
Älskar dig Macke, din bästa vän <3 Trodde vi skulle leva tillsammans för evigt.