Hopplös väntan

Hej!
Mitt hjärta är verkligen med dig, det hörs hur jobbigt det är för dig att leva i en kropp du inte är helt bekväm med. Jag själv är inte bekväm med mitt “biologiska kön” eller vad man nu ska säga, även om jag inte upplever samma obehag som du kan jag verkligen relatera med känslan att vara obekväm i sitt eget skinn.

Vårdköer suger verkligen. Utan tvekan. Och du har fått vänta länge nu. Men trots det hoppas jag att du kan känna att du ändå är “på väg”, utredningen är på gång även om det går i snigelfart. Under tiden du väntar på att få börja din kroppsresa undrar jag; kan det finnas ett sätt där du kan få trivas i din kropp? Även om det inte är den kroppen du kommer få finnas i efter din transition, tror du att du kan trivas med det du har just nu? Du är ju du, oavsett vilket “skal” du har. Du behöver inte vara smal för att få finnas, du behöver inte uppfylla ideal för att få må bra med dig själv. Och med det försöker jag absolut inte förminska din vilja att genomgå transition, utan jag referar till hur du ser ut precis nu.

Nu kanske vädret inte tillåter t-shirt och shorts längre, men jag tycker du ska utmana dig själv och använda kläder som känns obekväma! Vänj dig vid känslan att ha dem på, och om folk stirrar: so what? De spelar ingen roll, det enda som spelar någon roll är att du får klä dig precis som du vill! Och vet du vad, de som stirrar brukar mer ofta än inte önska att de vågade vara lika modiga som du. 🙂

Ta hand om dig. <3

Tricket är att försöka se någon sorts helhet här. Du har hela livet framför dig och nu när du upptäckt dig vara transperson har du hela livet framför dig att ta reda på vade det innebär. Jag har nu läst om åtminstone tre olika vacciner som är testklara att läggas ut på marknaden. Sekunden första testpersonen överlever släpper restriktionerna, folk orkar inte leva som de gjort senaste året.