Hej jag är 17 år och inväntar könsutredning. Jag har stått i kö sedan sommar 2019 och har ännu inte fått en remiss till ett första möte. Jag har kunnat prata med en kurator på ungdomsmottagningen som hjälper mig men jag har inte kunnat träffa henne på snart 2 månader pga CoVid-19.
Jag är AFAB och jobbar på att gå ned i vikt för att få möjlighet till mastektomi så fort jag fyller 18, men det känns omöjligt att träna och gå utanför huset utan en ’binder’ på. Jag kan inte ens gå ut sängen ikväll för jag mår så illa över att tänka på mig själv. Hur ska jag då kunna träna och ta hand om mig själv om jag inte ens kan fungera i vardagen?
Pappa tror att anledningen varför jag vill genomgå en transition är för att ha en penis, men vad har det med saken att göra??
Jag vill kunna lämna huset med bara en t-shirt och shorts på. Jag vill kunna tacka nej till kvitto i butiken utan att få känslan att folk tittar på en för jag har en så jävla ljus röst. Jag vill ha möjlighet till att växa ut ett skägg och vara precis som alla andra i min ålder.
Så ja, jag känner mig hopplös och ensam. Precis som så många andra antar jag.
Tack för att du lyssnat<3
/ickebinär tonåring