Hem > Forum > Trans > Hopplös väntan

Hopplös väntan

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej jag är 17 år och inväntar könsutredning. Jag har stått i kö sedan sommar 2019 och har ännu inte fått en remiss till ett första möte. Jag har kunnat prata med en kurator på ungdomsmottagningen som hjälper mig men jag har inte kunnat träffa henne på snart 2 månader pga CoVid-19.

    Jag är AFAB och jobbar på att gå ned i vikt för att få möjlighet till mastektomi så fort jag fyller 18, men det känns omöjligt att träna och gå utanför huset utan en ’binder’ på. Jag kan inte ens gå ut sängen ikväll för jag mår så illa över att tänka på mig själv. Hur ska jag då kunna träna och ta hand om mig själv om jag inte ens kan fungera i vardagen?

    Pappa tror att anledningen varför jag vill genomgå en transition är för att ha en penis, men vad har det med saken att göra??

    Jag vill kunna lämna huset med bara en t-shirt och shorts på. Jag vill kunna tacka nej till kvitto i butiken utan att få känslan att folk tittar på en för jag har en så jävla ljus röst. Jag vill ha möjlighet till att växa ut ett skägg och vara precis som alla andra i min ålder.

    Så ja, jag känner mig hopplös och ensam. Precis som så många andra antar jag.

    Tack för att du lyssnat<3

    /ickebinär tonåring

    Hej!
    Mitt hjärta är verkligen med dig, det hörs hur jobbigt det är för dig att leva i en kropp du inte är helt bekväm med. Jag själv är inte bekväm med mitt ”biologiska kön” eller vad man nu ska säga, även om jag inte upplever samma obehag som du kan jag verkligen relatera med känslan att vara obekväm i sitt eget skinn.

    Vårdköer suger verkligen. Utan tvekan. Och du har fått vänta länge nu. Men trots det hoppas jag att du kan känna att du ändå är ”på väg”, utredningen är på gång även om det går i snigelfart. Under tiden du väntar på att få börja din kroppsresa undrar jag; kan det finnas ett sätt där du kan få trivas i din kropp? Även om det inte är den kroppen du kommer få finnas i efter din transition, tror du att du kan trivas med det du har just nu? Du är ju du, oavsett vilket ”skal” du har. Du behöver inte vara smal för att få finnas, du behöver inte uppfylla ideal för att få må bra med dig själv. Och med det försöker jag absolut inte förminska din vilja att genomgå transition, utan jag referar till hur du ser ut precis nu.

    Nu kanske vädret inte tillåter t-shirt och shorts längre, men jag tycker du ska utmana dig själv och använda kläder som känns obekväma! Vänj dig vid känslan att ha dem på, och om folk stirrar: so what? De spelar ingen roll, det enda som spelar någon roll är att du får klä dig precis som du vill! Och vet du vad, de som stirrar brukar mer ofta än inte önska att de vågade vara lika modiga som du. 🙂

    Ta hand om dig. <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.