8 december 2020 kl. 21:38
Vill bara veta om det finns någon att prata med..
Jag har levt 40år som kvinna och fått tre underbara barn.
Men för att hålla uppe “fasaden” så har jag blivit alkoholist och har självskadebeteende…
Jag vill vara mig själv… Vart kan jag vända mig för att få PRATA med någon om detta?
Hej på dig, och god fortsättning. 🙂
Det finns flera ställen att vända sig till, din lokala vårdcentral har psykologer och terapeuter du kan vända dig till om det är den typen av hjälp du söker.
Hej, När jag insåg att jag inte kände mig helt som mig själv så kände jag att jag behövde gå på en resa för att hitta mig själv för under fasaden, den skyddande duken, hade jag tappat mig själv och förlorat den riktiga jag. Den duken var inte skyddande den var förtärande insåg jag.
Det finns någon jag vill rekommendera och det är självhjälps gurun Mikael Engström. Han förändrade mitt liv precis som jag hopps han kan förändra ditt till det bättre. Han lyfte min fasad och då kan han lyfta din.
Mikael har ett webinarie/Live sändning idag klockan 18:00 om du vill så kan ju du registrera dig på denna länken och se om han kan hjälpa dig: https://event.webinarjam.com/register/48/gqr0qi6g
Tja. Sök upp transammans på facebook.
älska dig själv och drick inte alkohol. Du förtjänar mer än så
Ja, du är inte ensam.
Jag är 44 år, har 2 barn, ett misslyckat äktenskap med en man och flera relationer med kvinnor bakom mig.
Det var först förra året, när jag träffade en betydligt yngre transkvinna som jag vågade sätta ord på mitt bekymmer… Att jag ser mig som man. Varje gång ngn penetrerade mitt kön kände jag mig som en docka. Jag låg där och undrade när det var slut. Med kvinnor ville jag allrid använda strap-on och när de lät mig så kände jag mig mer äkta än någonsin och samtidigt som att jag lurade dem. För jag satte på dem med min inre man och de var attraherade av kvinnor. Det funkade såklart inte i längden.
Jag har tänkt länge. Jag kommer inte att gå igenom ett könsbyte. Jag känner mig för gammal. Men jag letar nu efter andra typer av partners än förrut. Mer accepterande av min olikhet. Jag har just börjat dejta en bisexuell kvinna som verkar fatta. Jag tänker att det handlar om att veta vem man är… Sedan kommer ångesten pga dysforin alltid finnas där men… Det är bättre.
Jag kan iaf klä mig manligt, ingen bryr sig. Det har bara varit relationer som varit hopplösa.
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.