Hem > Forum > Terapi & Medicin > Vill bara känna mig som mig själv igen

Vill bara känna mig som mig själv igen

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • jag är inte världens mest harmoniska bästa person men INGEN kunde sätta sig på mig och jag saknar den personen så jävla mycket. Idag låter jag folk bumpa  in i mig med armen när dem går förbi , slinker dem före i nån kö så har jag inte ork eller kraft att säga till. Mitt tidigare jag fick spel bara nån tittade på mig, jag har blivit så konstigt snäll och diplomatisk det är verkligen inte jag( absolut inget fel med att vara så) men jag mår fruktansvärt dåligt av att vara så.  Folk kör över mig och jag går runt och är ledsen! Allt är så jävla konstigt!!! Jag har tankar om att bara jag slutar med medicinen abilify så blir jag mig själv igen. Men det får jag inte.    Vad ska jag göra för att få sluta med medicinen??? Ljuga att jag inte har psykotiska symptom och mår prima??

    <3 Känner med dig! Jag tänker att det handlar om att ha ett värde typ när man säger ifrån och markerar att folk inte kan behandla en dåligt. Det är otrevligt när folk går in i en sådär på stan och ibland behövs det för sin egen skull att man står upp för sig själv, håller verkligen så himla mycket med dig i det. Du kanske kan se det som en sport att när du är ute på nästa promenad att du ska ta tillfället i akt att säga något tillbaka till den personen? För att liksom ta tillbaka kontrollen av ditt eget liv i det här hänseendet, och börja återfå känslan av att du är värd att bli behandlad med omtanke och respekt? <3

    Tänker också att det där lät inte som att vara diplomatisk och snäll utan det låter mer som att vara typ försvarslös?

    Trådstartaren

    Ja, ❤️grejen är att det här är en nytillkommen känsla att jag, som du säger inte kan ”stå upp för mig själv ”så jag har ju varit där att man inte tar någon skit nånsin,och det var en jättebra känsla… när jag var typ 12 hade jag svårt att stå upp för mig själv när elaka killar sa nånting, jag vill absolut inte hamna där igen det är ju förjävligt att man ska behöva gå bakåt liksom.

    ja kanske att det är mer att vara försvarslös, men isåfall har jag blivit snäll ,diplomatisk OCH försvarslös 😩

    <3 Kan det förutom medicinerna handla om någon comfort zone att inte våga ta risken att konfrontera någon? Känner igen att ha sådana tendenser kopplat till ens mående att inte klara av att stå upp på sig själv, ja precis som under yngre åldrar när man mötte kaxiga killar, och hur detta än idag kan få en att stryka längst husväggarna. Jag vet inte om det här är hjälpsamt eller ett tips du övh vill ha eller behöver man jag har iaf utvecklat ett lite så ”inre rum” att jag kopplat bort folk helt när jag är utomhus. Jag tittar inte på någon i regel utan ”förankrar mig” med himlen, ser jag träd, blomrabatter och fåglar så anstränger jag mig för att ”anknyta” till det (hav, natur, himmel). Ser nu att det här låter ganska märkligt. Till mitt försvar led jag under många år av social fobi och det här har varit min väg ut ur det, därav delar jag det med dig.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.