Hem > Forum > Terapi & Medicin > Venlafaxin

Venlafaxin

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 34 totalt)
33
  • Avatar

    Jag har läst mycket på nätet om Venlafaxin men saknar en pågående diskussion. Därför startar jag nu denna tråd. 2013 ordinerades jag Venlafaxin på grund av utbrändhet. Nu, 2019, försöker jag trappa ner. Jag har gått från 300mg till 150mg.

    När jag läser om andras upplevelser av Venlafaxin förstår jag att jag inte är ensam om mina biverkningar. Kraftig viktuppgång (över 20kg), extrem trötthet och sömnrubbningar, ryckningar i benen m.m. Det har självklart varit slitsamt. Det är väldigt trist att, den så kallade, vården inte är mer omsorgsfull när förskriver så starka preparat.

    Receptet har förnyats genom åren av läkare jag inte träffat. Det räcker att jag skriver vad jag ordinerats så ser de i tidigare ordinationer och förnyar recepten. Ingen har frågat mig hur de fungerar.

    Många skriver, i de trådar jag läst, att de har en läkarkontakt. Så har det inte varit för mej.

    Nu trappar jag alltså ner. På eget bevåg. Jag får kallsvettningar, flashar i huvudet, deppdyk men även en känsla av ro, framtidshopp och lust. Det känns som att psyket kommer igång som en gammal puttrande volksvagen. Lite ryckigt men ändå framåt.

    Jag är VÄLDIGT snäll mot mig själv och tillåter vad jag behöver för att gå igenom denna ”avtändning”. Typ. Vara vaken när jag vill och sova när jag vill. Jag tar panodil och ibumetin för att dämpa det värsta.

    Har någon erfarenhet av att trappa ner Venlafaxin (el. liknande) så är det varmt välkommet med kommentarer. Det känns lite ensamt att göra denna resa helt själv.

    Hoppade du direkt från 300 till 150?

    Avatar
    Trådstartaren

    Nej, jag har minskat:

    I våras från 300mg till 225mg.

    För drygt en månad sen till 187,5mg.

    Förra veckan till 150mg.

    Kanske har jag lite hjälp av att jag är van att hantera migrän. Utsättningssymptomen påminner delvis om den sk. auran som kommer innan ett migränanfall.

    Har du nån erfarenhet av Venlafaxin el. liknande? Hur upplever du det, i så fall?

    Nej, jag har minskat: I våras från 300mg till 225mg. För drygt en månad sen till 187,5mg. Förra veckan till 150mg. Kanske har jag lite hjälp av att jag är van att hantera migrän. Utsättningssymptomen påminner delvis om den sk. auran som kommer innan ett migränanfall. Har du nån erfarenhet av Venlafaxin el. liknande? Hur upplever du det, i så fall?

    Nej, jag har ingen egen erfarenhet. Jag googlade direkt jag läste din TS och såg att de flesta minskade bara lite åt gången. Jag blev lite rädd att du hade hoppat från 300 till 150 direkt.

    Jag äter Sertralin. Har gjort det i 15 år, med diverse uppehåll ibland.

    Avatar
    Trådstartaren

    Hur tycker du det fungerar?

    Svårt att säga. Jag märker inga stora biverkningar, vilket är bra, men jag vet heller inte hur mycket de hjälper. Men antagligen hjälper de lite grann.

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag läste att de ska ges i kombination med samtalsterapi. Har du någon samtalskontakt?

     

    Ja, har haft det i omgångar under dessa 15-20 åren. Ska börja en ny snart.

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag gick i sjutton år hos en och samma. Det kan vara svårt att hitta någon man funkar med. När det fungerar som det ska är det oslagbart 😊.

    Det är ju inte prata för pratandets skull utan det mänskliga mötet som kan spränga murar och ge dörrar i återvändsgränderna. Jag hade gärna fortsatt men var tvungen att bryta eftersom jag flyttade till andra sidan landet.

    Jag tror att vår kultur och tid skiljer sej från tidigare i fråga om ensamhet. Tänker att prata med någon, lite äldre, lite klokare alltid har varit viktigt. I alla tider. Hörde Bruce Springsteen på Skavlan. Han hade gått i terapi längre än mig 😎. Nu kan kanske terapi vara ”professionell medmänsklighet”. Det är, i alla fall, den formen jag gillar bäst 🌺.

    Har du några tankar om vad du vill ha i en terapirelation?

    Det verkar vara vanligt i USA att gå i terapi utan ”anledning”. Alltså bara för att prata av sig. Här är det ofta förknippat med att man lider av något.

    Jag har väldigt svårt att hitta något att prata om efter 5-6 träffar av terapi. Jag gillar mer när jag får frågor ställda än att jag ska sitta och babbla fritt. Jag behöver bli ledd.

    Avatar
    Trådstartaren

    Har du sagt det i terapin? Menar, har du talat om för terapeuterna vad du behöver?

    Ja, och vissa märkte det ganska fort. De bad mig därför skriva ner saker som dök upp mellan träffarna.

    Men nu ska jag köra typ KBT. Att bara prata hjälper inte mig, jag måste träna på att göra saker. Detta skrämmer mig väldigt mycket. Får se hur det går.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 34 totalt)
33

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.