Hem > Forum > Terapi & Medicin > Någon som äter Sertralin?

Någon som äter Sertralin?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Som titeln säger så undrar jag om någon här äter sertralin? Och om ni fått några biverkningar av den. Jag är på min tredje dag med Sertralin och hittills så har jag känt av magont, illamående, värmevallningar och svettningar

    Ja, till allt du beskriver under första veckan. Vecka 2 var allt borta för utom magknipen. Nu under vecka 3 är det rent ut sagt för jävligt, svettas nåt fruktansvärt eller fryser, skakar i framförallt händerna, rastlös och kan få rediga panikattacker. Står på 50mg/dag nu och ska upp till 100mg nästa vecka, enligt läkarens tycke men vet inte om jag kommer palla det.

    Ska även tilläga att jag åt endast Setralin för 5-6 år sen innan man kom på att jag har bipolär sjukdom och då hade jag inte dessa besvär. Så skulle ju kunna var att min piller cocktail inte går så bra ihop.

    Trådstartaren

    Jag är inne på dag 6 nu, under dessa 6 dagar så har jag känt av magont, illamående, svettningar, skakningar, värmevallningar, gasig mage, ingen aptit och jag har inte varit på toa på 4 dagar så nu är magen uppblåst. Vaknade idag och va riktigt illamående. Legat i sängen i 4 dagar, inne på 5te idag. Äter bara sertralin 50 mg och stesolid vid behov

    Hej. Hur går det för dig nu?

    Gick upp till mina 100mg förra veckan trots allt. Jag har ”endast” kvar tremor och värme växlingarna.

    Förutom det mår jag så mycket bättre psykiskt så känns ändå värt det, än så länge.

    Hoppas det är bättre med dig också!

    Trådstartaren

    Jadu, det va bra i någon vecka men nu i 2 dagar had jag haft ångest och idag är det värre. Är varm i ansiktet men har ingen feber. Så det är fysisk ångest. Är inne på dag 25 med Sertralin och vet inte om jag måste höja dosen eller inte. Magen gör ont med

    Jag bytte till 100 mg sertralin igår från att tidigare tagit motsvarande dos fluoxetin. Hittills mår jag lika bra som innan. Första gången jag började med fluoxetin mådde jag dock väldigt dåligt de första 2 månaderna, mest för att jag fick konstiga panikattacker och jag blev illamående enklare. Det försvann dock. Det är vanligt att man mår dåligt i början av behandlingen.

    Hej! Jag började med sertralin för 3 år sen ungefär och var väldigt skeptisk till en början. Det var jobbigt den första tiden med lite ökad ångest/oro, skakiga händer, yrsel och allmän svaghetskänsla i kroppen och huvudvärk… Men ändå hanterbart eftersom orsaken var tydlig att det var insättningssymptom. Men sedan när kroppen vant sig så mådde jag mycket bättre. Märkte att jag kunde tänka mycket klarare, det var som att lyfta på ett lock… Svårt att förklara. Jag blev stabilare och kunde hantera mina känslor bättre och allt inom mig blev lugnare och skönare. Min ångest försvann visserligen inte (allt kändes bara mycket mer hanterbart) och jag blev inte ”avtrubbad” – bara mycket stabilare och inte så himla instängd i min egen hjärna på samma sätt som tidigare.

    Trappade med tiden upp till 150 mg.

    Jag har haft lite biverkningar som är typiska för sertralin; torra slemhinnor, minskad sexlust och ibland myrkrypningar i benen innan jag ska sova. Då myrkrypningarna blev för tätt återkommande bestämde jag mig för att trappa ner till 100 mg. Det gick bra och kände inget speciellt av det men biverkningarna med myrkrypningar/stickningar minskade igen.

    14 månader senare (dec 2021) gick jag ner till 75 mg och det har också gått bra, och nu har jag fått tillbaka lite sexlust, är inte heller lika torr i munnen och ögonen. Planerar att gå ner till 50 mg snart, men är otroligt rädd för ”abstinens” som kan komma då man slutar, svårt att veta vad som är måendet och vad som är biverkningar, så jag tar det väldigt sakta.

    Jag är glad att jag trots allt gav sertralin en chans, för det har hjälpt mig otroligt mycket. Det var när jag märkte att jag blev lite väl ”bortkopplad” från mina känslor rent allmänt som jag tyckte det var dags att trappa ner igen.

    Under en period kunde jag inte ens gråta. Inte ens om jag försökte tänka på saker som tidigare varit väldigt ångestladdade för mig och t.o.m kunnat lett till sammanbrott så kände jag inte särskilt mycket. Till en början var det ju såklart otroligt skönt och som en välbehövlig paus, för att ens orka försöka fundera på eller lösa ”problemen”, men efter ett tag nådde jag en punkt då det inte kändes nödvändigt längre helt enkelt.

    För min del har fördelarna med medicineringen övervägt nackdelarna (biverkningarna). Ångrar mig aldrig att jag trots allt gav det en chans, kan nog t.o.m säga att det räddade mitt liv. Men har heller ingen lust att fortsätta ta medicin i onödan såklart.

     

    Lycka till!

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.