Medicin mot ångest i vardagen

Hej

Detta är en sen kommentar, jag vet. Du kanske fortfarande är kvar här på sidan eller inte. Hur som så kommenterar jag lite kort.

Jag har samma fråga som dig. Har väldigt svår ångest som är i princip konstant. Mycket ångestattacker och panikångestattacker också när det blir riktigt illa. Men ångesten finns där hela tiden och för mig är det snart inte hanterbart längre.

Jag har också ätit Sertralin (trappade ut den under ca 9 månaders tid, det var fruktansvärt. Efter att ha ätit den i ca 9 år), Atarx för flera år sen (hjälpte ingenting), nyligen fått Lergigan (hjälper inte den heller och ger hemska biverkningar), Alimemazin (samma som lergiganen), Iktorivil/klonazepam (blir helt borta och förvirrad mm i ca 2 dygn och hjälpte inte med ångesten), Buspiron (ett skämt men har den fortfarande). Till sist Diazepam. Det är det enda som hjälper mig mot ångesten. MEN, jag har utvecklat dostolerans efter flera års användning. Därför behöver jag ta höga doser när jag väl använder den för att få någon effekt. Det är inget läkemedel man tar varje dag, bara vid behov och det är beroendeframkallande. Som tur är har jag inte utvecklat något fysiskt beroende, som tex. abstinensbesvär eller liknande. I en perfekt värld (för mig iallafal) så skulle diazepam inte vara beroendeframkllande eller ha någon toleransutveckling så man kunde ta den regelbundet. Men så är det inte, tyvärr.

Men vad gör man när “vid behov” är hela tiden och man inte kan ta läkemedlet hela tiden? Jag vet inte. Man lider bara. Att gå med sådan hög och svår ångest hela tiden är ett helvete många inte förstår eller ens kan föreställa sig.

Jag önskar att jag hade svar till dig (och mig själv). Det enda jag kan ge är att säga att du inte är den enda i en sådan situation och att någon förstår.