KBT vs. Annan terapiform

Jag är så frustrerad över att det hela tiden förutsätts att KBT är den allra bästa terapi formen och att alla blir hjälpt av den. Det blir också svårare och svårare att få tillgång till andra terapier inom sjukvården och privatpraktiserande terapeut är för dyrt. Det senaste jag hörde var att man var terapiresistent om KBT inte fungerar. Ser det ut så på fler orter?  Kan det stämma verkligen, är det tillåtet att sjukvården kan resonera så?  vilka erfarenheter finns i frågan?

jag har kontakt med ungdomspsykiatrin så det kanske är annorlunda på andra ställen men jag har personligen inte bara haft kbt, min behandling har varit mest pratterapi men har gått en kbtgrej också som jag inte tyckte hjälpte.

Jag vet inte vem det är som sa att man är terapiresistent om kbt inte fungerar men om det var en psykolog eller annan behandlare låter det ju väääldigt dåligt av dem. när jag var klar med kbt-grejen och pratade om hur jag tyckte det hade varit med en av psykologerna så sa jag att det inte hjälpte mig och att jag trodde att jag inte passade för den sortens behandling, och då sa han en massa grejer om hur det abdolut inte är mitt fel om något inte fungerar för mig och att det finns massor av andra grejer man kan testa som kan hjälpa mot psykisk ohälsa. alla (förutom en men hon va dum på typ alla sätt så räknar inte henne) jag har träffat inom psykiatrin har varit väldigt positiva eller vad man ska säga, “terapiresistent” och “lost cause” osv. tar de inte alls upp eftersom det typ är dåligt att säga så till någon som mår psykiskt dåligt.

psykiatrin kan suga men se till att säga till dina behandlare att du inte vill göra kbt, det kanske kan göra något… men jag vet som sagt inte hur det fungerar där du är så du kanske redan har testat sånt. förhoppningsvis kan du få den sortens behandling som funkar för dig ):

Jag håller tummarna för att du kan få något annat än KBT. Det är absolut inget fel på KBT som terapiform, men det fungerar inte för alla. Det gör nog ingen terapiform. KBT fungerar inte för mig heller. Jag tycker att det är för ytligt i förhållande till de problem jag har. Just nu går jag i samtal där vi pratar mer djupgående (så djupt jag vågar) om sådant som är jobbigt. Vi har ingen särskild inriktning, men för mig funkar det mycket bättre än KBT.

Finns det ingen på din mottagning (eller annan mottagning inom rimligt avstånd) som inte bara jobbar med KBT?

Beroende på ditt mående finns det Dbt. Här tittar man mycket på känslor, varför de kommer och hur du kan göra för att hantera dem på ett mer konstruktivt sätt. Har fungerat bra på personer i min närhet med självdestruktivt beteende.

Själv fick jag samtalsterapi, grottat ner mig i hur det var i barndomen, mindfullness mm innan jag gick till en privat klinik och fick KBT (förra läsåret). Och det hjälpte fruktansvärt bra. Jag tror det framförallt beror på om man har en psykolog som inte vill pracka på dig den terapiform som de anser ska frälsa världen utan som kan flera terapiformer och kan efter något eller några träffar byta inriktning.