Jag vill dela med mig mina erfarenheter av min behandling, eller rättare sagt frånvaron av behandling. Jag sökte hjälp hos en psykiatrisk mottagning för främst depression och efter ett självmordsförsök i september förra året. Jag har tidigare haft kontakt med psykiatrin med diagnoserna depression och social fobi.
Mitt intryck av vården kan beskrivas som obefintlig. Trots sedan länge överskriden vårdgaranti har min behandling fortfarande inte påbörjats. Och vad man än säger till de blir man hänvisad till väntelistan. Sedan oktober har jag inte fått någon information utöver beskedet om läkartid, som ännu inte är verkställd, och har inte heller fått någon medicin utskrivet. Jag ringde månaden därpå till akutpsykiatrin när jag mådde som sämst, men blev åter hänvisad till min mottagning som i sin tur hänvisade till väntelistan. Jag hörde senare av till väntetidskansliet vid två tillfällen. Senaste gången ville de att jag skulle läggas in istället då det fanns självmordstankar med i bilden. Jag var måttligt förtjust i förslaget då att bli vingklippt från arbete och vardagsrutiner som konsekvenser vore kontraproduktivt. Dessutom skulle det innebära en sjukskrivning, med en rejäl inkomstbortfall som konsekvens. Sedan dess väntar jag på en behandling på obestämd tid, en väntetid som man inte blir bättre av. Och det verkar inte finnas mer alternativ, möjligtvis en och annan flaska vuxendricka, om man bortser från det definitiva.
