För smart för terapi?

[Red Dykepi]

Större delen av min psykiska ohälsa består av abstrakta bekymmer som inte går att medicinera. Fokus för min del har därför legat på samtalsstöd. Jag har provat både psykodynamisk terapi och KBT, men har alltid “avslöjat” terapeuten. Jag har snabbt förstått vad terapeuten “fiskat” efter, vad hen haft för intention bakom olika frågor etc. Det terapeuten velat få mig att reflektera över har varit sådant som jag reflekterat över på egen hand under många år, men det har inte hjälpt mig. Samma sak med de råd jag fått; alla förslag har redan varit beprövade, och även om jag provat dem igen så har det inte hjälpt. Till slut har samtalskontakterna stått villrådiga.

För två år sedan hittade jag ÄNTLIGEN rätt samtalskontakt, och jag har absolut gjort stora framsteg med hennes hjälp, men jag är långtifrån framme. Tyvärr känner hon sig nu otillräcklig, p.g.a. att hon “bara” är sjuksköterska och de bekymmer som återstår att hjälpa mig med är väldigt djupa och tunga. Jag träffade henne igen idag, p.g.a. att det fanns så många oklarheten sedan våra sista möten, och då sa hon att hon verkligen förstår att det uppstår ett dilemma för mig. Hon sa att jag har “extremt ovanliga och fantastiska förmågor”, och att detta gör det svårt att hitta människor som ligger steget före mig, vilket en samtalskontakt behöver göra för att jag ska få ut någonting av samtalen.

Jag funderar nu på hur man får hjälp när man befinner sig i min situation. Jag kan inte rå för att jag “avslöjar” samtalskontakter eller att de förslag jag får ofta beprövades redan när jag var i tioårsåldern, men jag kan inte heller rå för att jag behöver hjälp för att inte gå under.

Jag tänker att det kanske kan vara lika svårt för personer som t.ex. har ett IQ som ligger långt, långt över genomsnittet. Vad har ni för tankar och erfarenheter kring detta? Dela gärna med er!

hmm nyfiken – vad menar du med att avslöja en terapeut? Är det en nackdel att förstå vad en terapeut är ute efter?

Har du några idéer för hur det skulle fungera för människor som har din förmåga att genomskåda ? Behöver terapeuterna ha något annan sorts utbildning eller behöver de högre IQ eller känslighet för patienterna/kunderna?

*sätter sig ner för att invänta svar*

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

hmm nyfiken – vad menar du med att avslöja en terapeut? Är det en nackdel att förstå vad en terapeut är ute efter? Har du några idéer för hur det skulle fungera för människor som har din förmåga att genomskåda ? Behöver terapeuterna ha något annan sorts utbildning eller behöver de högre IQ eller känslighet för patienterna/kunderna? *sätter sig ner för att invänta svar*

För mig har det varit en nackdel att alltid förstå vad terapeuten “fiskat” efter. Det har gjort att terapeuten blivit extremt förutsägbar, vilket i sin tur gjort att det har känts meningslöst att gå dit. Det har inte tagit många gånger innan jag listat ut terapeutens tankesätt och arbetssätt, något som lett till att jag snabbt suttit med ett “facit”. Jag har helt enkelt vetat vad terapeuten kommer att säga/fråga härnäst, och oftast fler än ett “drag” framåt. Då har det känts meningslöst, för jag hade lika gärna kunnat sitta hemma och samtala med mig själv, genom att själv säga terapeutens “repliker”.

Det största problemet har ändå varit att jag haft så otroligt svårt att hitta rätt person, d.v.s. någon som tänker ett steg längre än vad jag själv gör. Alla (utom sjuksköterskan som valde att avsluta) har bara kommit med sådana tips och råd som jag redan kommit på själv, ställt frågor som jag redan ställt mig själv under många år et c. Detta har lett till en enorm frustration hos mig, för jag har aldrig fått några nya infallsvinklar eller någonting som lett till att jag faktiskt kunnat hjälpa mig själv.

Jag tror inte att terapeuten behöver ha någon annan sorts utbildning för att kunna hjälpa mig. Den enda som faktiskt har hjälpt mig har en sjuksköterskeutbildning, men jag tror inte att hon hjälpte mig så bra för att hon var just sjuksköterska, utan det handlade nog mer om individuella egenskaper. Jag brukar beskriva det som att jag behöver någon som kan tänka i många olika dimensioner. Någon som kan tänka högt och lågt, och se saker och ting ur många perspektiv. Personen behöver också ha en förmåga att tänka riktigt djupt och långt utanför boxen. Om man liknar terapeuten vid ett hus så behöver jag Villa Villekulla.

Min fundering – kan hålla med om att mycket handlar om vilka egenskaper en person har i alla livets sammanhang och tänka i olika dimensioner dvs kan tänka på ett problem från olika håll är en svår konst

Du behöver en terapeut som ger dig nya vinklar på alla problem som du redan ältat ett antal gånger säger du…. kan man säga någon som är “listigare” än du?

Är det dina tankefällor som leder till att du mår dåligt? Eller är det så att tankefällorna som jag upplever din text beskriva är orsakad av att du mår dåligt?

 

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Min fundering – kan hålla med om att mycket handlar om vilka egenskaper en person har i alla livets sammanhang och tänka i olika dimensioner dvs kan tänka på ett problem från olika håll är en svår konst Du behöver en terapeut som ger dig nya vinklar på alla problem som du redan ältat ett antal gånger säger du…. kan man säga någon som är ”listigare” än du? Är det dina tankefällor som leder till att du mår dåligt? Eller är det så att tankefällorna som jag upplever din text beskriva är orsakad av att du mår dåligt?

Ja! Det var precis det ordet jag sökte! Jag behöver definitivt någon som är listigare än jag. Annars får jag inga nya infallsvinklar, och då kommer jag heller inte fram till några lösningar.

Om du med tankefällor menar att jag grubblar över mina problem om och om igen utan att hitta någon lösning, så är de inte grundorsaken till att jag började må dåligt, men de är en orsak till att jag FORTSÄTTER må dåligt. Jag grubblar enbart i syfte att försöka hitta en lösning, för att på så vis kunna må bättre. En del problem har jag lyckats hitta lösningar på, vilket har varit superskönt, men andra har jag inte kunnat lösa hur mycket jag än försökt. Jag fungerar som så att jag inte söker hjälp förrän jag uttömt alla möjligheter att försöka lösa problemen på egen hand, så när jag väl kommer till vården så har jag provat måååååånga strategier och knep.

Exempelvis så har KBT inte hjälpt mot något av mina problem, för så som KBT-terapeuterna försökt få mig att tänka har jag redan tänkt själv, måååååånga gånger, under många år. Ofta sedan barndomen. Men det har inte hjälpt. KBT handlar ju mycket om att ändra sitt tankesätt, men grejen med mig är att jag oftast automatiskt tänker på saker och ting på väldigt många olika sätt. Jag har inte svårt att ändra tankesätt, utan när jag har ett problem som kvarstår trots att jag provat flera olika tankesätt, knep och strategier – DÅ söker jag hjälp.

På så vis leder min oförmåga att lösa vissa problem på egen hand till ökad psykisk ohälsa, eftersom de människor som ska hjälpa mig sällan visar mig vägen till tankebanor, strategier och knep som jag inte redan visste fanns.

 

 

 

Har du provat med att sluta tänka ut lösningar och bara vara i livet – vad händer då?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Har du provat med att sluta tänka ut lösningar och bara vara i livet – vad händer då?

Ja, det har jag provat många gånger. Det som händer då är att jag rasar ihop fullständigt. Jag blir även extremt mentalt utmattad och livet känns så tungt att jag börjar tänka väldigt mörka tankar.

Intressant – din hjärna går på högvarv med andra ord…

Finns det något som du skulle kunna använda den här fantastiska förmågan att tänka ut lösningar om du frånser mörka tankar och tänka ut lösningar för att du ska må bra?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Intressant – din hjärna går på högvarv med andra ord… Finns det något som du skulle kunna använda den här fantastiska förmågan att tänka ut lösningar om du frånser mörka tankar och tänka ut lösningar för att du ska må bra?

Ja, absolut! Jag använder den här förmågan till väldigt mycket. Det jag uppskattar mest är att förmågan gör mig väldigt kreativ och driftig, något jag har stor nytta av. Andra människor brukar också säga att jag är bra på att komma med råd och förslag, vilket förstås känns väldigt roligt att få höra. Att andra människor tycker att jag hjälper dem gör mig varm i hjärtat. Samtidigt finns det en ensamhet i det, för JAG känner sällan att andra hjälper MIG, även om jag vet att de försöker.

Då är min andra fråga – finns det möjlighet att skapa ett kontakt nät med andra vars hjärnor går på högvarv tro?

Jag kan ju känna igen det där med att man hjälper andra med kreativa ideer och råd och dåd men ….

Kan kanske känna igen mig i en del av det du skriver- frågan “vad tänker du/tycker du/vill du?” är inte så intressant när man antagligen inte hade kommit dit om man nu hade kommit fram till det själv, och att höra samma förslag om och om igen blir antingen bara tråkigt och uttjatat, eller riktigt frustrerande (igen, jag hade inte kommit dit om förslaget “funkat” eller hjälpt nån av de första femtioelva gångerna).

Jag har en kontakt sen en tid tillbaka som jag känner ändå hjälper till viss del, och en stor del i att det ändå börjat funka på senare tid är nog att hon börjat ställa mer frågor kring tidigare erfarenheter och orsaker till dåligt mående. Tror väl att hon lite grand insett att bara försöka komma på “lösningar” på och sätt att hantera problem och symptom då det mesta är idéer jag redan tänkt igenom själv, men är lättare för henne att komma med nya infallsvinklar och idéer kring orsaker än lösningar. Även om jag själv är medveten om att min egna upplevelse av saker är subjektiv, och jag kanske till viss del lärt mig “erkänna” att saker som hänt inte alltid var mitt fel, så tror jag fortfarande det är lättare för någon utomstående att komma på nya, fler eller bara “få in” (få en att acceptera) gamla teorier, idéer osv. Jag har helt enkelt lättare att “acceptera” saker som jag kanske egentligen tänkt själv, men av olika anledningar haft svårt att acceptera? Ledsen att det här bara blev rörigt, men tror iallafall på att en bra samtalskontakt i längden hjälper, och jag hoppas du hittar någon du trivs med igen.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Då är min andra fråga – finns det möjlighet att skapa ett kontakt nät med andra vars hjärnor går på högvarv tro? Jag kan ju känna igen det där med att man hjälper andra med kreativa ideer och råd och dåd men ….

Jag har haft några sådana vänner i mitt liv, och det har varit helt fantastiskt! Sååå underbart och givande! Jag lever verkligen upp när jag har en sådan människa i mitt liv. Den senaste människan av det slaget var en tjej som vi kan kalla för Jessica (hon heter egentligen något annat). Vi var bästa vänner under många år, men sorgligt nog gled vi ifrån varandra, och förra året tog vänskapen slut. Det fanns ingenting kvar av det som en gång varit. Livets gång, förmodligen, men nu har jag ingen sådan där fantastisk människa i mitt liv.