Terapi och samtal ska vara vägen framåt, att må bättre och att få en större styrka att orka med. Mina erfarenheter av terapi och samtal, jag har spenderat runt 250 timmar med olika behandlare är att man ska undvika att dela tankar och känslor med en främmande person. Det spelar ingen roll om personen är terapeut, det finns ingen anledning att diskutera problem en timme i veckan eftersom problemen ändå inte kommer att kunna lösas.
Det finns heller ingen långsiktig anledning eller några praktiska skäl att dela känslor eller tankar med någon eftersom effekten av att just ha delat något inte ger någon förbättring av måendet. Jag har alltså under alla dessa timmar varit öppen, delat mängder av saker både i samtal och i skrift och mår nu sämre än när jag började och har samma dåliga livssituation som för åtta år sen.
Inget förändras och kommer inte att förändras av samtal, det spelar ingen roll vem behandlaren är eller vilken typ av samtal det är. Jag har också tagit ett flertal olika antidepressiva läkemedel. För psykisk ohälsa finns ingen hjälp som verkligen leder framåt, löser problem och förbättrar måendet. Det värsta man kan säga till någon som mår dåligt är att “det blir bättre” eller “det finns hjälp att få”. Den enda vägen att gå är den konkreta och handlingskraftiga, den att själv avsluta sitt liv.
