ADD

Finns det något forum någonstans som det inte är stendött på.. Här?

Fick diagnos Add i våras och kämpar nu för att försöka hitta en medicin som passar..

Det går väldigt dåligt… och känner mig ensam!

Är väldigt deprimerad och ledsen och er blev ännu värre när jag fick min diagnos. Nu vet jag inte var jag ska längre? Känner mig nyfödd och rädd. Medicinen jag får gör mig förändrad.. mer social mer fokuserad lite mer positiv och kommer igång med saker om dagarna! Men är det så det ska vara? Ska man äta medicin för att kunna må och verka som andra?? Hur mår hjärnan av det i längden? Är det ens jag eller är det någon annan jag blir? När medicinen går ur mår jag piss och jag vill bara gå och lägga mig så jag kan ta en Imovane och somna.

Var ska jag passa in i samhället? Hur överlever man idag utan ett heltidsjobb? HUR!! När man knappt orkar med att arbeta 70 %

Jag passar inte in och har aldrig gjort.. Nu är jag snart 40 år,orkar inte mer!!

Jag känner igen mig.. men vet inte vad jag ska ge för “tips” eftersom jag känner likadant på många punkter

samhället är inte anpassat för oss med svårigheter i livet. Vi har inte samma förutsättningar vilket är sååååå orättvist och konstigt..

har du ett jobb du annars trivs med?

Känner igen mig. Är dock 20år yngre.
Aldrig känt att jag passat in, men har alltid velat passa in och vara som ”alla andra”. Klarar knappt av att jobba alls men får ingen hjälp och hamnar mellan stolarna pga att man måste vara frisk för att vara sjuk i detta land. Orkar ingenting. Är även jag diagnoserad med ADD och testat dom flesta mediciner utan resultat. Var även med om en trafikolycka och kände innan jag hoppade in i bilen att jag var lite dåsig och tankarna kring att det kanske var mitt egna fel snurrar. Blev rädd och slutade omedelbart med medicinering. Är rädd för hur hjärnan och kroppen ska må efter flera år av olika tabletter dagligen.

Jag har också add nu mera ångest och panik på detta 🙁

jag känner igen det mesta, är sjukskrivningen snart 2år stress, utmaning,Negativ arbetssituation, Jag är undersköterska och har aldrig liksom riktigt hittat rätt arbetsplats akutsjukvård är definitivt inget för mig egentligen hoppas jag kan hitta lugnare arbetsplats med få kollegor och bättre arbetstider alltså jag är helt slut om dagarna jag äter antidepressiva och lugnande och jag känner lite hopplöshet att med jobbet kan någonsin hitta rätt jobb som passar mig och mina svårigheter jag har liksom ingen energi.