Utbränd av mitt privatliv och arbete. Arbetar inom socialt arbete med hög arbetsbelastning och inget chefsstöd. Lever tillsammans med en man med neuropsykiatriska diagnoser och flera barn med olika varianter av NPF. Både mitt och hans barn. Jag gör allt hemma. Är familjens struktur. Ska ha koll på allt. Påminna om allt. Han gör det jag ber honom om men saknar egen initiativförmåga och saknar förmågan att kommunicera. Sitter tyst direkt jag försöker prata med han.
Jag tar ansvar för allt. Matlagning, städning, tvätt, barnen, inköp, planering, struktur, rutiner. Packar väskor, skjutsar barnen, lämnar på förskolan. Rensar garderober, vattnar blommor, putsar fönster osv. Förväntas göra allt och får ingen uppskattning.
Jobbet är en stress från det jag kommer dit tills jag går hem. Har en vän, inget nätverk. Dålig ekonomi då vi bor för dyrt och han vägrar flytta. Ledsen varje dag. Orkeslös. Konstant trött. Hemmet förfallet då jag känner att jag inte orkar hålla efter. Spenderar helgerna med att “hinna i kapp” det jag inte orkat på veckorna. Tvättar maskin efter maskin, plockar, dammtorkar, plockar undan leksaker, dammsuger och vattnar blommor. Han spelar dator, ser tv och beställer hämtmat kvällar och helger eller sysslar med sånt han gillar (och som gör att han slipper ta ansvar hemma).
Hur länge orkar man med?
