Trauma och mobbing

Jag har aldrig någon att vara med på rasten. Jag är utanför i min klass. Jag fick reda på att det kallas trauma. Jag skäms och är blyg. Önskar bara jag va som alla andra.

Jag vet hur det känns, det är inte till någon hjälp att man skriver att du tyvärr inte är ensam om det, men någonstans kan det ändå kännas skönt att veta att du inte är ensam om det för jag har också varit utsatt för det. Försök och tänk att det inte är något fel på dig utan på dem som inte tar chansen att få lära känna dig och vara med dig för jag tro att du är en underbar och härlig person. Jag vet att det är jättetufft att vara ensam i skolan och på rasterna. Men försök att hitta på saker som du gillar att göra på rasterna så kanske dina klasskompisar till slut hakar på dig i det du gör. Där är tufft jag vet och man vill sällan höra att man ska fortsätta kämpa men försök att tänka att det är dem som går miste om en underbar person som dig. Kämpa på du klarar det!

Jag vill börja med att säga: Du är en fantastisk person som har otroligt mycket att bidra med. Det är bara de andra som inte har upptäckt det ännu. Jag vill också lova dig att det kommer bli bättre med tiden, och att sådana här upplevelser kommer göra dig starkare längre fram när du blir äldre. Jag var i ungefär samma sits som du när jag gick i skolan, så förstår hur du känner. Om du behöver stöd så kan jag rekommendera denna coach. Han har hjälpt mig att finna ljus i stunder då jag själv kände enorm ensamhet. Du ska veta att du alltid kommer ha vårt stöd och att vi skänker dig ljus och kärlek!