student till arbetslös?

Det är jättesvårt att läsa det här så skulle du kunna posta igen?

Hur kommer det sig att du inte kan söka andra jobb?

Jag förstår att en flytt känns jobbig, det är en stor förändring i livet, kan du beskriva mer exakt vad det är som känns jobbigt med att behöva flytta?

Jag misstänker att det är ganska vanligt att inte få jobb på dagen när studierna upphör, kan du flytta hem till någon familjemedlem eller vän medan du söker nytt jobb?

Tyvärr har jag inga vänner, och inga bra familjeförutsättningar så är ganska ensam i det hela.

Har sökt andra jobb med för att ankra mig, nog över 50 vid detta laget, men får avsked eller inget gehör alls. Nu är det försent för att söka jobb med lgh och allt så kommer behöva flytta oavsett tyvärr. Så bye bye barndomsdrömmen..

Jag har också nyligen tvingats erfara känslor som kommer när livet inte blir som man drömt om. Jag har inte tagit mig ur det än. Känns som en lång process. Jag har inga råd att ge dig, men du är inte ensam.

Finns det någon bekant du känner dig trygg med som kanske skulle kunna bli en vän, eller en vän du skulle kunna fördjupa relationen med?  Det är svårt att be om hjälp, men jag tror det finns många som gärna ställer upp när man befinner sig i en kris även om relationen kanske inte är så djup som man hade önskat. Förstår att jobbsökande är mentalt påfrestande speciellt när man blir avvisad gång på gång.

Nog går det att fortsätta söka drömjobbet även efter att du flyttat. Det kommer såklart kräva mer av dig och mer av arbetsgivaren. När det också händer andra saker i livet måste du dra ner på takten du söker jobb i för att orka, men i mina öron låter det inte som att det är läge att ge upp den drömmen?

Jag var väldigt ung när jag insåg att livet inte blir som man drömt eller önskat min. Både inom arbetslivet och privatlivet. Men när jag kom in på yrkeshögskolan med en 97% anställning 6 månader efter examen vågade jag hoppas att saker skulle bli annorlunda. Men var dumt av mig.

Har ingen dessvärre. Bara så det är för vissa människor. Har aldrig haft riktiga vänner, en partner och om jag skulle gifta mig imon har jag ingen att bjuda in. Så tyvärr. Men förstår din tanke. Kan inte ens ha husdjur pga allergi. Inte för att ekonomin skulle klara det ändå.

Jag är bara väldigt trött och har ingen fighting vilja eller kraft inom mig längre.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att inte ha någon, och jag har inga bra råd att ge dig, annat att det är som mörkast innan gryningen. Jag hoppas innerligt att du kan hitta få lite vila och återhämtning trots den svåra situation du befinner dig i, så att du kan finna nya krafter att kämpa vidare. Det är inte konstigt att du blir trött av att bära allt ensam. Jag finns här och lyssnar gärna om du vill dela med dig av mer saker. Hur hamnade du där du är idag?

Man vänjer sig ganska fort. Högtider och sommaren är värst. Tar knappt ut semester, för vad ska jag göra? Sitta i lgh och göra inget i tre veckor? Vill inte gå ut för då blir man bara påmind att man inte har någon. Så jobbar hellre.

Mina föräldrar är inte alltid dom bästa, tror min mor är narcissist och far är ofta inte mentalt ikopplad när man pratar med honom. Så flydde staden jag växte upp i. Flyttade hemifrån två månaden efter studenten för ville bara bort.

Kunde inte få jobb första året så levde på besparingar. Fick jobb sen och var fast där i fem år. Var ju innan lågkonjunkturen och hela världsekonomin gick åt helvete så även med 50% på kontraktet så jobbade jag i regel mellan 75%-85% för det behövdes då. Inte bästa ledningen och ville inte vara kvar i butik resten av livet.
Hittade utbildningen och tog chansen.

Nu är utbildningen påväg på sitt slut. Inga jobb möjligheter på horisonten och sökte två andra utbildningar för att förska hitta vart jag ska i livet. Är i samma stad jag har jobbet i så blir flytt tillbaka och jobba extra antagligen.

Livet känns bara utspårat och jag har ingen aning om vart jag är på väg eller ens vem jag är. Har enorm ekonomisk ångest och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen det flesta kvällarna.

Vad jobbigt att ha en så dålig relation till familjen och inte trivas med sitt arbete. Starkt att du ändå lyckats söka nya utbildningar. Gissar att de i så fall börjar till hösten?

Beroende på hur illa din ekonomiska situation är kanske du har rätt till ekonomiskt bistånd, som borde gå att ansöka om via din kommun om jag förstått rätt. Om inte annat kanske det kan lindra ångesten att veta att det finns hjälp att få om den ekonomiska situationen skulle bli ohållbar.

Sociala skyddsnät är en stor tillgång som jag önskar dig. Jag förstår att det kan kännas svårt att skaffa en fritidssysselsättning när du inte har någon energi, men om du skulle föreställer dig att du redan höll på med någon gruppaktivitet på fritiden, kanske något du hållit på med i flera år, vad skulle det vara då?

Skrev antagningsprov idag. Tror det gick totalt åt helvete.. Var bl.a. läsförståelse och har dyslexi. Aldrig gjort det utan uppläsning så fattade inte ett skit och var på tid med.. fuckade upp det ordentligt så har nog ingen chans där. Över 75 som gjorde provet, 20 antas. Mina betyg är låga som de är och med dåligt antagning landar jag väl på reserv 40-50 som bäst skulle jag gissa. Realistiskt 60+. Så där gav jag upp. Så ingen utbildning till hösten ser det ut som.

Tror inte jag är berättigad till ekonomiskt stöd tyvärr.

Jag har vart med i lag och andra föreningar. Alltid blivit utefrusen eller vart en person man tollererat i sammanhanget. Inte utanför. Aldrig fått följa med på fika eller sånt. Så har givit upp på den fronten. Jag är nog bara en av de som aldrig kommer ha vänner. Har alltid vart ensam även som barn i skolan osv. Vet att vården ville att jag skulle ha stödkontakt men dom hade minimum på antal timmar i månaden och att man inte fick ställa in hursomhelst. Vilket gjorde att jag inte kunde ta arbetspass på kortvarsel och heller inte kunde ställa in om min ork var noll. Med det konstaterade dom att de inte skulle funka. Jag är nog bara en av de människorna som förblir ensam i livet. Vill inte vara det. Men som mamma sa ”om det sker överallt är det inte dom som är problemet.” (hon ansåg att då att jag var felet) Yee. Nyår och jul sker ensamt. Sommaren suger för då är alla ute och hänger med sina vänner och jag har ingen.