Jag har alltid vart känslig för stress och är sedan några år tillbaka diagnostiserad med stress och depressiva perioder. För 1,5 år sedan, en månad innan corona kom, gick jag och mina barns pappa isär efter 10år tillsammans. Jag mådde inte bra i den relationen av olika anledningar så det var mitt val att lämna. Även fast det var mitt val så blev de ju ett stort stresspåslag i min vardag för jag lämnade ju ändå det liv han och jag byggt upp och planerat tillsammans. 2 månader senare vart jag av med mitt jobb pga corona, fick i panik söka nya jobb, jag fick ett vikariat. Jag överlevde.
i december förra året träffade jag en ny kille, jag har nog aldrig vart så kär. Han var precis allt jag sökte. Men han hade och har fortfarande väldigt stora problem med ångest, han har diagnosen GAD och depression. Men allt har funkat jätte bra mellan oss trots våra diagnoser.
men sen i våras har jag bara blivit mer och mer stressad, mitt vikariat tog slut och jag fick hoppa på ett nytt jobb, på timmar. Jag får jobba jämt men de är ändå en stor omställning. Killen jag dejtade fick också en ny tjänst vilket innebar mer jobb för honom. Men vi fortsatte, planerade våran tillsammans. Planerade att flytta ihop och även att skaffa ett gemensamt barn tillsammans då han inte har några sen innan. Sen helt plötsligt från ingenstans, säger han att han inte är en familjeperson och att de är bättre att vi går skilda vägar. Den stressen som jag nu upplever för att ha mist allt igen som jag byggt upp, jag vet inte hur jag ska funka längre. Jag kan inte jobba för hjärtat börjar rusa och jag kollapsar. Ångesten och stressen gör att jag inte kan sova,knappt äta. De har vart så mycket senaste åren och de där satte bara stopp för allt.
jag vet inte hur jag ska göra för att komma på rätt bana igen.
