Min diagnos och depression spåra ur tidigare i år när en nära vän gick bort hastigt och oväntat.
Jag fick mycket ångest som satte sig i magen som gjorde de nästan omöjligt för mig att äta… Och om jag åt kunna illamåendet bli värre som ofta gjorde att jag fick gå och spy.
jag har alltid varit kraftigt överviktig så till en börjar märkte jag inte hur lite mat jag faktiskt fick behålla. Jag har nu gått ner 30kg och har inte fått någon riktig hjälp hos psyk…
Fast på ett sätt vill jag kanske inta ha hjälp för mina ätstörningar, då jag äntligen gått ner i vikt.
Önskar bara att jag själv kunna se förändringen i spegeln än att folk omkring mig säger va smal och fin jag blivit. Jag vill också kunna se mig i spegeln och se hur smal och fin jag blivit… Men allt jag ser i spegeln är den feta tjej jag alltid varit.. fet ful och pinsam.