Jag har tagit mig vatten över huvudet.
Jag har skrivit här tidigare om mina studier. Det är stressigt. Jag stressas över tanken på att bli underkänd för att det kan innebära att jag blir utan CSN. Dessutom har flera uppgifter obligatoriska moment som redovisningar, osv. som man måste gå på för att få godkänt.
Den uppgift jag lämnade in senast var jag så missnöjd med, och den var väldigt omfattande. Om man blir underkänd där får man inte komplettera uppgiften, utan man måste börja på en HELT NY uppgift.
Uppgiften är en designuppgift kan man säga, så det blir som ett ”miniprojekt” för en person som är stressad, har ångest som jag är det otroligt krävande.
Lärarna på kursen upplever jag som kalla och hårda. De varnar bara en massa för allt man INTE får göra om man vill bli godkänd.
Andra studenter ger hård kritik på obligatoriska redovisningar. Senaste redovisningen när vi satt i grupper sade alla bara negativa saker om min pågående uppgift. INGET positivt.
Kunde inte hålla mig från att gå in och gråta på toaletten. Känner mig SÅ ensam.
Hela stämningen är bara omotiverande och den ger mig magont.
Jag pendlar mellan att tänka att: Ja, det är naturligt att det är svårt för mig för att det är nytt att jobba med olika datorprogram som är nya för mig.
Och att tänka: Jag borde aldrig börjat utbildningen. jag har tagit mig vatten över huvudet och alla andra verkar anse att jag inte passar in.
Jag har helt tappat den lilla glädje jag kände när jag började utbildningen. Varför möts jag av så kalla och hårda människor? Vart är glädjen i livet?! 🙁
Vem vill gå tre år med folk som BARA kritiserar en, lämnar en utanför. Inte pratar med en. Ignorerar en… ?
I ett grupparbete för ett par veckor sedan lyssnade de andra i gruppen inte alls på mig. De totalt ignorerade mig. SUCK. Det är som att vara tillbaka i grundskolan med mobbning och utfrysning. Det här är ju vuxna människor på universitet…
Ska jag hoppa av? Jag vill INTE riskera direkt arbetslöshet, om jag hoppar av måste jag ha en annan utbildning att gå till….