Livet ska väl fan heller vara ett pussel?

Jag köper inte riktigt det här med att vara samhällsdetlagande. Jag vet att jag gör allt jag kan. Jag går till jobbet i tid och betalar skatten. Samtliga räkningar betalda. Samtliga bekanta regelbundet tilltittade. Igång med körkort, vill byta jobb, har helt vidriga mängder skit jag ska få gjort varpå stress för mig blir som mest synligt hemma och på mig själv. Har jag skit att få gjort som kräver mer av mig än helt nödvändigt så slutar jag diska, duscha, tvätta och äta och jag får inte ihop det här med att upprätthålla en presentabel självbild som smatidigt rimmar med allt som ska göras. Hur är det tänkt ens? Jag fattar inte? Fan ska jag göra allt samtidigt för förresten, är det någon som har en tanke på hur man fixar allt som desperat behöver fixas och mår bra samtidigt? Som det ser ut är det liksom inte tilltänkt att någon ska ha det bra en längre tid, vad är det som händer?

Anonym skrev:

Blue Tefobo

Hej Blue Tefobo

Vad bra att du skriver och berättar hur du känner. Jag tror att många kan relatera, även om vi alla har olika svårt att få till “vardagen” och alla måsten och de krav vi har på oss själva.

Kan du få någon hjälp eller något stöd med vissa saker, tex praktiska saker?

Är det något särskilt som har hänt sista tiden som ökar dessa känslor eller brukar du känna såhär?

God Tisdagskväll här på MiND Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / skrivelse och de övriga inlägg här i tråden…

* Kan bara instämma trådstartaren att det är LÅNGT ifrån ensam och lätt alla gånger i Sverige;s vardagspussel, det ska gudarna veta🤯🤔🤨…

* Avlastning är något som vi pratar alldeles för sällan om som debattämne och borde debatteras mer flittigt…

* FRÅGA: Det som känns övermäktigt i detta s.k. vardagspusslet är det enbart relaterat till Covid-19 / Viruset / Pandemin eller har detta pågått under en längre period (år) ?

På återseende…

Nej, livet ska inte vara ett pussel, men det är det, och det är nog ganska vanligt att känna att man måste göra en massa saker som man kanske inte ens vill. Eller som man intalat sig att man borde göra, fastän det inte stämmer?

Det låter som om du har mer på ditt bord än vad du mår bra av, så försök att rensa.

Det finns några måsten som behöver vara kvar, som du ser ut att försöka plocka tid ifrån. Börja med de nödvändigaste bitarna istället, och flytta på det andra först.

Sömn. (7-8 timmar/dygn). Här ska du inte plocka timmar oavsett vad som händer i övrigt.

Mat. (3 mål om dagen är bra, men ibland kan det räcka med hämtmat eller halvfabrikat. Har du inte tid/energi måste du inte laga maten från grunden – det viktigaste är att du äter – du fungerar inte utan energi)

Hygien. (Här kan man också förenkla, 5 minuter med lite tvål räcker kanske emellanåt. Håret kanske kan tvättas en gång i veckan istället för varje dag? Kan en robotdammsugare spara tid på dammsugning? Eller har du en sambo/större barn som kan ta över fler hushålls-uppgifter?)

Jobb –  får du rimliga raster? Tar du lunch som du ska? Låter du bli övertid? Har du en rimlig arbetsmängd under de 8 timmar du jobbar? (Vilka uppgifter kan någon annan göra? Är det något som tar tid som är “osynligt” – hjälper du andra med deras uppgifter, så att du får svårare att hinna med dina egna? Kan du förändra/förenkla något här?)

Fritid, det enda du ser ut att behöva just nu är vila om du ska undvika att bli utbränd. Tro mig, det är bättre att prioritera vilan innan du krockar med väggen. Behöver du sitta i soffan och se en film för att må bra, så gör det och tacka nej till söndagsaktiviteten med släkten. Eller flyttstädet som din vännina ber om hjälp med. Eller mötet med bostadsrättsföreningen (dom klarar sig utan dig med). Känns det som att en långsam promenad i skogen behövs mer än ett hårt pass på gymmet, så välj promenaden.

Vad behöver DU för att fungera? Och vad behöver DU för att må bra? Jag tror att livspusslet blir lättare om du börjar där, och försöker rensa bort i det andra, som du inte mår bra av?