Jag har upplevt en eskalerande stress under hela min studietid på universitetet (4 år) men nu är stressnivån oumbärlig. Jag skjuter upp uppgifter, inlämningar och struntar i föreläsningar. Jag undviker kompisar i skolan för att slippa kommentera mitt beteende. Jag har en perfekt fasad, så de flesta märker inget. Jag är oerhört engagerad i institutionen. Jag är passionerad på mitt arbete. Mitt privatliv är kaosartat. Jag har haft flera panikångestattacker förra veckan. Jag har ont i magen, ont i huvudet, sover dåligt, sover för mycket, glömmer vad jag planerat, är yr, är konstant trött, orkar inte träna eller träffa folk. Idag började jag fundera på om livet ens är värt att leva när det bara är en lång uppförsbacke framför en. Jag har ett läkarbesök nästa vecka. Det är för lång tid dit, jag kommer kollapsa när som helst. Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig, jag vet inte vart jag ska vända mig.
